Dödsfall
Tönt-Linnéa/Tant-Linnéa
Min bästa vän bär på ett barn, en liten krabat bökar omkring som en mullvad innanför hudväggarna på henne. Jag kan inte sluta klappa och smeka mini-Globen som snart ska få en egen plats i världen. Händerna vill ligga på magen hela tiden, lära känna och låta den lära känna mig. Det är en fantastisk känsla när en liten hand eller fot trycks mot min handflata, en första high five blivande vänner emellan? Jag säger ingenting, låtsas vara så där cool när jag egentligen vill gråta av en lycka jag inte känt förut.
Samtidigt som lyckan böljar som ett hav från mina 38:or ända upp i hårfästet så är jag rädd. Rädd att den här nya människan inte ska tycka om mig. Att jag ska drabbas av tapphänthet och tappa ungen så den ändrar form och aldrig förlåter mig. Att han eller hon ska skrika rakt ut när jag kommer in i rummet och tystna först när jag går. Jag drar en gång extra med mjuk hand över det som kanske är en banankrökt liten bebisrygg där inne, övertygar mig själv om att vi har fått en bra start på vår relation.
Okej. Jag vet att jag nojar, ska sluta vara tönt-Linnéa och oroa mig mindre. Försöka vara tant-Linnéa istället. Kanske bära runt på mors porslinsamling för att öva bära ovärderliga saker. Tänka lite på blivande föräldrarna, få en reminder om det jag redan vet. Deras barn kommer vara tryggare än guds barnaskara och jag är så oerhört tacksam att få vara en del av allting.
Tro. Hopp. Kärlek. Godnatt.
How can I show my love so you will open your arms to me
Strax före nio promenerade jag och pojkarna ner till J-huset och bosatte oss där. Fjorton timmar senare skriver jag det här, min hjärna är tom men redigeringen är klar. Nu återstår en packningstornado och en minröjning i lägenheten innan jag far hem.
Alla mina uppslag till reportaget faller sönder värre än hockey-Foppas fot. Om någon därute i världen sitter på en sjukt bra idé så hör av er. Helst fort som fan. Typ nyss.
Evve introducerade en video i mitt liv i helgen. Härlig är ordet.
Only love can heal such a scar.
De sista dagarna har handlat om att smörja hjärtat med vänfett. Min vän med magen har kvar magen och är enorm. Jag har knackat, klappat och pratat men än så länge ligger mirakelt kvar i värmebassängen. Spjälsängen är ihopbyggd, skötbordet målat och barnvagen provkörd. De är förberedda till tåspetsarna herr polis och fröken P-son, fattas bara en familjekärra och några blöjor så är det dags att spela barngeni på Fredriksgatan.
Igår hade jag och Nacksta besök av fina Evve. Vi var bekymmersfritt lata igår och idag tog vi oss till Tant Anci och fröken Sara för mysfika. Mer sånt tack! Jag lämnar soffan utfälld så det alltid finns plats för underbara människor.
Mina två svartskallar och jag köpte häromdan biljetter till en efterlängtad konsert. Ska börja jobba redan nu på ett sånghäfte till Maria så kanske hon prickar in ett eller två ord. Inte för att det inte är charmigt att höra henne yla "lalalalalkärlekochömhetochspagettilalallalalala", nej nej det är underbart. Mina tankar går istället till andra på Spegeln som inte är lika vana med en härlig hes kex-stämma som sjunger en annan låt än den artisten gör...
Kommer spendera många timmar på rälsen mellan hemma och hemma framöver. På tisdag när jag förhoppningsvis lämnat in min redigeringsövning far jag hem till mor och far. Stannar hemma länge nog för att hinna skriva reportae, fixa med försäkringsbolaget, kolla upp mitt ögonbekymmer, lämna blod och gå på HannaGs halloweenfest.
Snart är det höjdpunkten på filmen och sen säger jag tack och godnatt.
U2 - Magnificent
www.lekakrig.nu
För att inte komma helt oförberedd så har jag bytt ut eftermiddagssurfandet på Facebook till andra härliga sajter. Ni som har tråkigt kan ju kika in på www.krisinformation.se , www.mil.se , www.europa.eu , www.nato.int och inse att ni inte har så tråkigt egentligen.
Allt det här är ju egentligen jätteintressant och viktigt, men hela grejen är skum och jag är trött. Därav detta småbittra knattrande på tangenterna. Om allt för få minuter ska jag tillbaka till skolan för ännu en lektion i redigering, det bidrar inte till positiv anda precis. Men sen kommer dagens höjdpunkt, pizza och Greys!
Xoxo.
Tips från coachen.
Utslagen och med bultande ögon (ja det är faktiskt så illa) kämpar jag med strålkastarljuset från datorn. Borde sova, ska sova, men har några små saker att tipsa om först. Sånt som är värt att slå en tvärnit i livet för. Eller åtminstone stanna upp två sekunder och reflektera lite grann.
Det första är en artikel i DN jag läste igår. Helt underbar. Om min stora dröm spricker så är min lilla dröm numera att kunna skriva såna här texter. Skriva så att människor som jag gråter mig igenom frukosten på söndagarna. Ni som inte läst den, klicka och njut, för er som redan läst så va fan läs igen. Njut av det vackra i ord som paras ihop på ett fridfullt sätt.
http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/nu-spelas-tvillingarnas-tuffaste-match-1.976099
Nästa tips är inte lika underbart. Snarare tvärtom. Men jag tycker alla bör läsa, tänka efter och ta ställning. Okej, vi har yttrandefrihet men är det han säger schysst i mina öron? För min egen del blir jag rädd att den här människan och hans kollegor får vara med och bestämma.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab
När ni nu läst artiklarna och förmodligen (förhoppningsvis) sitter med en hel drös blandade känslor stormande inuti, då är det ju inte helt snällt att släppa allt och lämna er där. Ni får en av mina favoriter just nu, Rosanne Cash, låt hennes sköna röst vagga er medan ni tänker. Börja med September when it comes och fortsätt med I was watching you. Släpp sen taget och välj något eget ur låtskatten hon besitter.
Som avslutnings krydda på grädden så kommer ett partytips. Några människor tar ju med chips eller andra snacks när de går på fest. Emma och Maria tog med sig något oväntat till mig i lördags. Nu tror ni säkert något vågat som chips med baconsmak eller smörpopcorn men nej, fel fel fel. De tog med en katt. Snacka om stämningshöjare i vardagen. Speciellt när Sofia fångar vilddjuret och bär den som en leprasjuk mot dörren. Classic.
Slut på tips från min sidag. Har ni fortfarande funderingar på er vardag så ring en vän. Har ni inga vänner prova femtio-femtio och chansa lite. Är det slut på livlinor så klara er själva, ta eget ansvar och väx inombords.
Sov gott.
Now it's closing time, the music's fading out
Ni som inte är värd bättre ni går bort.
I väntans tider.
Jag går i väntans tider. Väntar på en bebis. Som tur var inte min egen utan Soffe och Perans lilla mirakel. Den lilla filuren har lagt sig till rätta och kan när som helst titta ut. Jag ringer Soffe titt som tätt, blir lätt hysterisk när hon inte svarar eller har mobilen avstängd. Själv är hon helt lugn, sådär otäckt nästan. Hon ska ju snart leverera en ny person till världen och oroar sig mest över någon som börjat röka. Älskade proppen ska bli mammaproppen, jag och Maria ska bli två gamla tanter som ojar sig och köper barnkläder i fel storlekar. Helt fantastiskt och underbart och spännande. Och lite läskigt... 
Ska nog slänga iväg ett sms och kolla om det rör på sig!
Buhu crybaby.
Mohahhahaa. Nej, jag är egentligen inte elak. Bara skadad av en tolvtimmarsskoldag, är slut i hjärnan men har mer än fem timmar kvar... Och ja Anders Svensson, jag buar åt dig. Hundra landskamper eller inte så är du inte min kopp te.
Det stora i det lilla
Lite tidigare idag burrade det också till i hjärtat på mig. Pratade med min allra bästa vän här i världen och att höra henne berätta om den lilla människan som är på väg till oss gör mig lycklig. Och stolt. Och livrädd. Allting faktiskt, allting inlindat i en varm härlig filt där jag bökar till en plats åt den nya lilla människan...
Godnatt och sov gott. Kom ihåg att det är små saker och stora människor livet handlar om.
Söndag i Sundsvall.
Nästa gång det brinner till i huvudet är när domaren för andra gången blåser bort det svenska målet igår. Första målet var solklar offside men det andra vettekatten. Stämningen på O'learys blev rätt dålig efter förlusten, vi gick vidare och pratade inte mer om saken. Typ. Lagerbäck och Henke Larsson ska tydligen sluta sa dom på sporten nyss. Men hallå? Anders Svensson då? Karln som gjort ett mål men sen aldrig haft några glory days att luta sig på. Det vore en välgärning om han bestämde sig för att spela korpfotboll hädanefter.
Förutom orosmomenten ovan så har helgen varit en slappar-orgie. Vi vek ut soffan till kingsize i fredags och där får den stanna. Ligger utfläkt och lyssnar på Patty Griffin nu. Hon som introducerade mig för Patty visste vad hon gjorde, men frågan är var hon är? Och hur mår hon, vad gör hon? Jag fingrar lite på telefon men väntar istället. När tiden är rätt så kommer den burra till och visa ett bekant nummer. Till dess så blundar jag och njuter av Pattys röst som fyller hela lägenheten.
Embrace me, embrace me with your kind love
It's all I've ever wanted, all I've ever dreamed of
Wash'n'go
När garderoben där jag förvarar min lorttvätt inte gick att stänga funderade jag på att boka en tid. När sen majoriteten av alla kroppsskylande saker jag äger antingen innehade en stor ketchupfläck på magen eller luktade apa så gjorde jag slag i saken.
Efter några dagars väntan så var idag den stora dagen. Reinkarnation av lortpaltorna. Praise the lord. Jag väntade och väntade tills klockan slog två och jag fick ta tvättpåsen och gå mot renhetscentralen. Sista minuterna for jag runt som en tjottahäst, slet ur sängkläder och ryckte med mig handdukar. Ska de va så ska de va.
Mitt tvättberg såg ut lite som Uppsala högar och när jag sorterade kändes det som att vara på återvinningstationen. Spännande men lite sorgligt att se hur vissa saker aldrig skulle kunna bli sig lik igen. Nåja, eftersom bokningstiden är tre korta små timmar så gällde det att speeda på. Pang tjong en maskin igång. Fyller upp den andra, häller i tvättmedel och trycker på knappen.
Först kom ingenting. Sen kom ingenting. Sen kom ingenting.
Jag känner oron stiga i mig, tittar på de sex maskiner jag antingen måste tvätta eller gräva ner som kärnavfall nånstans. Trycker på alla knappar medan tvättmaskinen tjuter åt mig. Spelar piano på knapparna, till en början en lugnt barnvisa men till slut i hetsig Lady Gaga-stil.
Ringer Stubo och förklarar. Förklarar att det inte händer något alls och att det inte är bra för mitt psyke. Tanten i telefon är mycket pedagogisk, ungefär som Hitler möter Täppas.
- Ja men du, om det inte händer nåt så beror det på att tiden är fört kort. Tvätten hinner inte bli klar innan din tid är slut.
- JAHA SÅ DU MENAR ATT EN MASKIN 60 GRADER TAR TVÅ TIMMAR OCH FEMTIO MINUTER?
Här blir tanten lite förskräckt och jag inser att jag ylat på en oskyldig. Attans.
- Ja men vänta lite du.
Här lägger tanten luren på sitt skrivbord och ropar på en kollega. Jag tjuvlyssnar och ångrar bittert att jag inte buggade dem.
- Kan det verkligen ta nästan tre timmar med en tvättmaskin?
- Öh. Ja om man väljer centrifugering kanske.
- Ja så är det nog...
Här lägger jag på. Tre timmar för en maskin? Tyget skulle ju för fan hinna vittra sönder och bli konfetti. Jag gav upp Stubo-tanterna som uppenbarligen tjänar så fett på sina jobb att de kemtvättar allt och inte har sett en tvättis nånsin.
Som hämnd för min misslyckade sejour i tvättstugan tömde jag inte luddfiltret. Mohahhaahaahahhaha. Där ser ni Stubo, jävlas inte med fel person här inte....
Studieteknik
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5919976.ab
Haha. Som sagt.
Regn hos mig.
Vi har startat två nya kurser och fyllt två dagar med övningar, övningar och mer övningar. Jag vet inte om det är det som är tanken men aldrig någonsin i mitt kvartsekel till liv har jag känt mig så här värdelös. Vi pratade prestationsångest idag och den boven härjar hejvilt i min värld. Samtidigt som jag sliter håret över övningarna så lär jag mig mer än på några dagar än på de tolv år jag gnatat i skolbänken tidigare.
I fredags skrev vi första tentan, pirrade rejält i magen innan men efteråt kändes det bra. Med tentan kom även tentafest, en blöt tillställning för dom allra flesta. På nattkvisten kom jag på att en hemresa vore fint och gjorde efter en timmes sömn sällskap med Jenny på 08.33-tåget. Halv nio-tåget. Det ni.
Kvällen hemma i Viken spenderade jag med mina vänner och våra vänner kapten Morgan och herr Galliano. Efter torrläggning på Bryggargatan så skakade vi på oss på lokala haket. Jag skakade bort min klocka och halva mitt vett men kul var det.
Ett tomt papper kallar på mig. Innan sänglampan får slockna ska det vara fyllt med ord. Rock n roll.
Pearl Jam - Nothingman
Hellre skräptext än skitbilder?
Kyla.
Solen slår in genom mina fönster och jag kisar för att se något. Får lite Voltrona känsla med sol i ottan. Men det är fake. Marken utanför är vit av frost och luften som sveper in när man öppnar balkongdörren blir som en snögubbe i lägenheten.
Jag har läst, pluggat, studerat och läst ännu mer de sista dagarna. Rivit mitt hår tack var Stig Hadenius. Fått ångest över spelregler. Gett upp allt och tröstätit, tyckt synd om mig själv och längtat hem. Imorgon ska jag skriva min första tenta någonsin. Lätt som en plätt säger alla som gjort den förr om åren men det lugnar mig inte. Snarare tvärtom.
För några veckor sen kändes hösten och vintern oändligt lång och kalendern tom. Bortsett från allt Mittuniversitetet säger att jag måste göra vill säga. Men så trillade några konserter in. Sen så bokade vi London. Och igår så fixar Björn biljetter till Killinggängets utsålda show. Plötsligt känns allt helt okej. Tack.
Två timmars plugg nu och sen promenad med fröken Mellin. Kan händas att det blir ännu mer plugg sen. Jo. Så kommer det nog att bli. Suck.
