Mitt hår sitter lite löst på skallen. Sista dagarna har det brunnit till så många gånger att det är ett under att jag inte är mer lik Vin Diesel. Första när man sitter i soffan och lyssnar på Thorbjörn Jagland och han säger att Nobels fredspris går till Barack Obama. Ursäkta? Hm. Jag spiller mjölk i soffan och börjar tvivla på ordet fred.

Nästa gång det brinner till i huvudet är när domaren för andra gången blåser bort det svenska målet igår. Första målet var solklar offside men det andra vettekatten. Stämningen på O'learys blev rätt dålig efter förlusten, vi gick vidare och pratade inte mer om saken. Typ. Lagerbäck och Henke Larsson ska tydligen sluta sa dom på sporten nyss. Men hallå? Anders Svensson då? Karln som gjort ett mål men sen aldrig haft några glory days att luta sig på. Det vore en välgärning om han bestämde sig för att spela korpfotboll hädanefter.


Förutom orosmomenten ovan så har helgen varit en slappar-orgie. Vi vek ut soffan till kingsize i fredags och där får den stanna. Ligger utfläkt och lyssnar på Patty Griffin nu. Hon som introducerade mig för Patty visste vad hon gjorde, men frågan är var hon är? Och hur mår hon, vad gör hon? Jag fingrar lite på telefon men väntar istället. När tiden är rätt så kommer den burra till och visa ett bekant nummer. Till dess så blundar jag och njuter av Pattys röst som fyller hela lägenheten.


Embrace me, embrace me with your kind love
It's all I've ever wanted, all I've ever dreamed of