Jag går i väntans tider. Väntar på en bebis. Som tur var inte min egen utan Soffe och Perans lilla mirakel. Den lilla filuren har lagt sig till rätta och kan när som helst titta ut. Jag ringer Soffe titt som tätt, blir lätt hysterisk när hon inte svarar eller har mobilen avstängd. Själv är hon helt lugn, sådär otäckt nästan. Hon ska ju snart leverera en ny person till världen och oroar sig mest över någon som börjat röka. Älskade proppen ska bli mammaproppen, jag och Maria ska bli två gamla tanter som ojar sig och köper barnkläder i fel storlekar. Helt fantastiskt och underbart och spännande. Och lite läskigt...



Ska nog slänga iväg ett sms och kolla om det rör på sig!