Ibland måste man stanna upp och njuta av de saker man inte annars lägger märke till. Som när man susar nerför en backe på cykeln, utan att bromsa fastän att man blir lite smårädd, och just då väljer ipoden att spela en av favoritlåtarna. Just då, just den tiden, borde få så mycket mer plats i hjärnan.

Lite tidigare idag burrade det också till i hjärtat på mig. Pratade med min allra bästa vän här i världen och att höra henne berätta om den lilla människan som är på väg till oss gör mig lycklig. Och stolt. Och livrädd. Allting faktiskt, allting inlindat i en varm härlig filt där jag bökar till en plats åt den nya lilla människan...


Godnatt och sov gott. Kom ihåg att det är små saker och stora människor livet handlar om.