Day before tomorrow. No day. Bad day.
Jag vaknade och klev upp ur sömnen in i ett koma-tillstånd. Fick håret klippt av härliga Gunsan. So far so god. Sen kom idag. Och med allt vad det inneburit. Jag var rätt nöjd med allt innan, livet flöt på och även om det gör ont i knäna så har jag haft en skön känsla av att jag är på väg åt rätt håll. Sen kom idag som sagt.
Ragge tyckte att det var ett bra tillfälle att racka ihop på vägen från Forsbacka. Så jag cyklade till Maxi för att handla, bara för att upptäcka att plånboken ligger kvar hemma. Stressfikade med min brukare och spillde Festis på mig själv. Tokcyklade till jobbet och väl där ringer telefonen, min nya hyresvärd meddelar att min lägenhet råkar vara upptagen en månad till. Mänskliga faktorn har gjort mig hemlös. MEN TACK.
TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DEN HÄR DAGEN.
Jag var ju glad. Helgen skulle ju bli härligt stressig och måndag en sån där dag när man ser tillbaka och myser över allt som hanns med.
Nu ska jag samla all mental kraft jag har och tänka på imorgon vid den här tiden, när jag fått höra City of blinding lights live, då finns bara lycka.
Godnatt. Funderar på att sjunga "Imorgon är en annan dag" för mig själv som godnattvisa....
At the end of a smile, there's a laugh'n'a 1/2....
Klippa klapp klöpp.
Vi ska ses på stan och fika om en alltför snar framtid, men min kropp strejkar. Jag är trött, knäna värker och hjärtat slår trippelslag vid tanken på att sätta sig på cykeln igen. Ganska typiskt att knäna funkat ganska hyfsat (för att vara mig!) länge nu men lagomt till flytt, 25årsfest osv så rackar det ur igen. Nedrans. Jaja, skam den som ger sig. Ska svida på mig något och gå ut och va glad, vacker och stolt....
42 liter jordgubbar.
Yum.
Nu är det dags att pallra sig iväg till familjen Lindberg/Rehn där det sägs vara galej ikväll. Sköt om er!
Motorsåg.
Ikväll har jag och han jag är kontaktperson åt besökt grannbyn där gratistillställningen Sommarkväll skulle äga rum. Vädret höll sig i skinnet och om man ville tillräckligt mycket kunde man ana solen bakom duntäcket av moln. Med bilen parkerad på tryggt avstånd (på hemvägen kändes det som om jag ställt den i Valbo Köpcentrum dock) promenerade vi in mot stan.
På gräsplättarna satt glada människor med diverse drycker i burk och flaska. En kort sekund trodde jag att det hela skulle urarta i nåt cityfest-liknande men remförsäljarna och indianerna med panflöjter lyste med sin frånvaro. Däremot verkade alla i ålder 13 till 15 befinna sig i omlopp, moderiktigt klädda i randiga Gina Tricot-tröjor och snortajta jeans i 80-talsstuk på sina benrangelpinnar till ben.
Slottsparken skulle alltså vara "the shit" för kvällen. När vi strosar in runt åtta är det ganska lugnt, några helt okändingar sjunger en omgjord Gyllene TIder låt och publiken mumlar med i det som kallas allsång. Markoolio dyker upp men försvinner lika fort igen och jag tror att kidsen som väntat sig benknäckardans och fjällsånger är något besvikna. Istället kastar man in en gammal Bopper och en nobody från Fame Factory, vilket får till följd att leden om möjligt blir ännu glesare.
En välbehövlig paus från allt massakrerande av svensk sångskatt kommer och sen ska det alltså vara dags för storstjärnorna Hedesunda-Alice och Markus Fagervall att kliva in på scen. Trodde vi ja. Men först ska det en egotrippad programledare sjunga lite mer, in med Boppern igen och sen dagens roligaste; Andres Esteche kliver in och frågar om vi vill höra hans egna låtar. Någon skriker då "Boomerang" och Andres svarar "Den är såååå 2003". Skönt att se att alla dessa f-kändisar som haft ett one-hit-wonder fortfarande har fötterna på jorden.
När Alice äntligen klev in scen insåg jag att hon är ju kines. Det hade jag helt missat. Jaja, men tjejen har i alla fall en helt okej röst men noll, jag märker, NOLL personlighet. Hon ler så brett att jag tror käften ska slå runt på hon. Hela tiden ler hon. Lika brett. Dansandet består av att hon stampar med ena foten i backen. Och ler. Herregud vad hon ler.
Programledarkvinnan får de tappra i publiken som inte gett upp redan att skandera "Markus Markus" ett antal gånger innan karln masar sig ut på scen. Sjunger några låtar som jag antar bara de allra mest inbitna fansen hört, men det spelar egenligen ingen roll. För om Alice bidrog med noll scenspråk så gör herr Fagervall tvärtemot. Han är Bono, Michael Stipe, Chris Martin och James Hetfield samtidigt. Far runt som en guttaperkaboll, spretar med fingrarna och drar i jackan. Gör allt för att likna sina hjältars rockbeteende. Men mest av allt ser det ut som han drabbats av Parkinsons. Stackarn.
Jag brukar gilla det mesta i musikväg live, men Sommarkväll bjöd mest på överuppblåsta egon, slakt av annars sköna låtar och desperata mer-applåder-tjat. Jag är besviken. Men vi hade i alla fall tur med vädret...
Godnatt.
working class hero
Ännu en gång har jag blivit hemtvingad från stugan av gamlingarna som saknar mitt sällskap, och ännu en gång har alla andra fått stanna kvar. Utnyttjar ensamheten fullt ut med att äta glass direkt ur burken, rocka musik som skulle få mammas öron att krulla sig och det bästa av allt; vara naken!
Dagarna i Hästhagen gör så gott för mig, bortsett från dom nio miljoner myggbett jag fått så är det en enda lång njutning. Igår var vi ute i skogen och plockade kantareller, tre påsar med bara gulingar hade vi när mörkret la sig över stugan. Lägg till nån liter blåbär, en burk smultron och enstaka hallon så kan ni tänka er. Jag vill tro att många fler skulle behöva en dag i skogen. Snubbla i sorkhål, vifta mygg och sen bli belönad för slitet med ett stort smultron. Inte mycket kan väl smakmässigt bräcka sötman av ett perfekt moget smultron?
Det finns en människa jag tycker extra synd om just nu. Hon är stuggranne med oss och jag tror livet måste ha gått hårt åt henne, för hon är inte lycklig. Snarare så är hon surare än en klase citroner, bittrare än bittermandel själv och argare än bränn-bhn-feministerna på 60-talet. På den korta tid hon ägt sin stuga har hon lyckats bli osams med dom flesta genom att yla om båtar på fel ställen, träd som borde fällas och bryggor där ingen får vara. Det senaste tillskottet är en skylt, den ska hålla oss barbarer som huserar i de andra stugorna borta från stigen som går i kanten på hennes gård. 
Lite svårtydd skylt dock kan jag tycka. Är det skogen som är privat? Eller kanske halva Gästrikland? Kan det till och med vara så att nu när tantaluringen dragit pinnen ur röven och gjort en skylt av den att hon blir snäll? Kanske har det gjort fruktansvärt ont i henne och att all denna smärta släpper nu när skylten är nerspikad i backen? Vi väntar med spänning på nästa avsnitt av Hästhagens egen grannfejd.
Nu är det dags att palta ihop någon form av matlåda till imorgon. Kan hända att det blir kallskuret, ett långkok skulle nog göra att jag skulle få släpa kastruller och hela faderullan till 136an, finns inte alltför många timmar att spela med innan det är dags att jobba igen.
Det enda som återstår nu är att höja volymen och låta spotify underhålla mig en stund, en skön mix av Gasolin, Joshua Radin, Thåström och Regina Spektor. Yum. Godnatt med er.
Det skulle vart du.
Jag sitter inlindad i en filt på altan hemma i Lassas, förutom Thåströms stämma ur högtalarna är det tyst. Mellan låtarna blir det nästan kusligt, det är aldrig någonsin tyst i det här huset. Något eller någon spräcker alltid den tysta bubblan med skratt, skrik eller glaskras, men just ikväll är det bara jag som huserar inom hemmets fyra väggar. Dom andra är kvar i Hästhagen, själv fick jag vackert pedala hem och dra mitt strå till arbetsstacken idag.
Igår kväll åt vi middag ett helt gäng på verandan till stugan, ännu en härlig matorgie! Myggen hade även dom ett jäkla kalas, i alla fall när Tommys förbjudna (och förmodligen ruggigt giftiga) myggspiral tog slut. Historierna avlöste varann, den ena värre än den andra. Någonstans kunde jag konstatera att titeln mönsterbarn skulle kunna tillfalla vem som helst av oss under 30 som var med!
Jag fick blommor av en man idag, underbart vackra rosa rosor. Det händer ju inte varje dag att man får blommor och mamma är ju inte hemma så just nu står de i ett litermått, väldigt oglammigt men känslan när man tittar på dem är densamma. För att ni ska fundera mindre så måste jag väl avslöja att mannen ifråga är 95 år gammal och nej, jag försöker mig inte på att göra en Anna Nicole Smith utan jag har bara varit glad och trevlig på jobbet...
Tänkte äta ett digestivekex med vitlöksost nyss, dock var tanken lite sen. Typ kanske tre veckor. Luddet låg som ett täcke över osten. Mycket ogemytligt. Inte finns det något bra substitut att trycka i sig heller; kylen är länsad till förmån för kylen i stugan, kvar ligger nån trött ost och lite currypasta. Skafferiet har gått samma öde till mötes. Kanske är tur att jag genomgått supersizeme-middagar varje dag sen i onsdags, vore ju alltför tråkigt om jag blev ett benrangel så här över helgen... haha....
Om alltför några timmar kommer mitt gräsliga mobilalarm att ringa. Det är dags att krypa under täcket och drömma om det ljuva livet.
Forftarande rullar Fanfanfan. Och den rullar för dig, nu när du fyller upp dom skor du lämnat inom mig igen...
Godnatt hörrni.
nåt som aldrig helt försvann
Då och då. Idag. Ibland. Ofta. När som helst. Längesedan. Snart. Långt i framtiden. Igår. Länge. Ett ögonblick. Imorgon. Strax. Sällan.
Fisk-trauma.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5519013.ab
Igår var vi hela ligan hos HannaG och hade en matorgie av enorma mått. Jag skäms nästan att erkänna att det vi satt i oss igår nog kunde matat ett litet land under några veckor... Men men, är det sommar så är allt tillåtet, gott var det och trevligt hade vi!
Just nu yrar resten av min familj febrilt runt på övervåningen; springer ut och in ur duschen, klär sig och stryker kläderna samtidigt. Om en liten stund ska vi iväg till Vallringen på middag, fira Mattes födelsedag.
Snart kommer det börja skrikas på mig också, lika bra att svida om och dra en kam genom håret så jag inte skrämmer ihjäl släkten Lindgren...
Peace.
Wow
Musikaliskt ligger Britney långt bakom många av mina favoritartister, igår sprängde volymen ungefär ljudvallen flera gånger om och det är ju aldrig särskilt smickrande för någon. Men showmässigt vinner hon över dom flesta, hon gör det på ett sätt som liknar utskåpning.
Först får några halvkassa lirare från en radiokanal lattja med ett dj-set från Clas Ohlson, de hänger på den allmänna masshysterin vad det gäller Michael Jackson och små flickor som knappt var född när MJ sist uppträdder ylar för fulla muggar. När vi skonats från Pillret och Usama från radio så dyker DJ Havana Brown upp, med mer material i stövlarna än på resten av kroppen tillsammans. Om jag är snäll så säger jag att hon i början var kass, men kredd åt henne att hon spottade upp sig mot slutet.
Nu så här i efterhand känns allt väldigt välregisserat och smart, ingen livemusik att jämföra Brittan med och inget halvkänt namn som skulle kunna stjäla en uns uppmärksamhet. Och tur var väl det för uppmärksamheten fick jobba på högvarv. Scenen var formad som en snögubbe med taskiga former ungefär och jag ljuger inte om jag säger att det var inte lugnt en sekund efter att det satt igång.
Två timmar non stop happening; en vilsen dvärg, jonglörer, galningar med en mjuk planka, cykel-lasses kusiner, you name it och det fanns. Och som queen bee en kvinna med former! Istället för en sjukt nedbantad och galen Britney så såg hon fräsch ut på ett helt nytt sätt. Man måste naturligtvis bortse från att hon inte bara kan ta titeln popdrottning utan även white trash drottning. Hon må ha hur mycket pengar som helst men klä sig kan hon fan inte!
När konfettin bombats ut i avslutningen av Womanizer så var det över. Globen hade nog kunnat klappa sig blödande i händerna utan resultat. Precis som med spellistan, där ganska många hits saknades till förmån för låtar som funkade i galna cirkusnummer, så gick Britney utan tvekan ut ur arenan när hon tackat. Stort och värdigt.
Om det var värt sina pengar? Många gånger om.
It's Britney bitch...
Nu åker vi ner till Stockholm och kollar in popprinsessan! Yey!
Can't believe that I almost didn't try
When you called my name
...
Det är något med levande ljus. Något som skrämmer och värmer samtidigt. Den svaga doften av plån och smält stearin som stannar kvar även när lågan slocknat. Ljuset från lågan som låter garderobsblommorna bilda en skuggteater på väggen, just det ljuset, vill jag spara och plocka fram där när mörkret byggt bo inom mig. Men just nu behöver jag inte jaga bort något mörker för det har flytt och lugnet har brett ut sig likt ett badlakan inom mig. Och när lugnet bestämmer får ljusets låga så många fler färger, skimrande i någon bråkdels sekund men tillräckligt länge för att hinna ses. Tankarna får chansen att bli fler och större, vackrare. Orden guppar inte längre omkring som vilsna optimistjollar utan forsar som det högsta vattenfall.
Tror inte att det kan bli mycket bättre än så här. Sitter skönt hopsjunken i en helt oergonomisk ställning i soffan, klädd i mina fulaste myspaltor som ger mig skate-häng när jag rör mig. Äter jordgubbar som är alldeles på gränsen till övermogna och helt underbart smakrika. På bordet brinner ett ljust i en gammal dammig vinpava från Voltrona. I högtalarna samsas Regina Spektor med David Gray och Griffin House. Det som skulle kunna göra det här perfekt vore om det låg nån här bredvid och var lika nöjd som jag...
Griffin House - Only love remains...
Today is gonna be the day
Det har hällregnat hela dagen.
Jag har haft cykel som färdmedel på jobbet.
Min matlåda räckte till att stilla hälften av hungerbehovet.
TV:n slutade funka lagom tills ja vela titta.
Den här dagen hade kunnat gå till världshistorien som en av de sämre, men sen så fick jag veta att JAG HAR KOMMIT IN PÅ JOURNALISTHÖGSKOLAN!!!!!
Allt är förlåtet väderguden, matguden, tv-guden. Just nu är det bara lycka i min värld. TACK TACK TACK
YES I CAN!
And when I’m with another I wish it was you instead.
Lyssnar på Griffin House och tänker att jag borde ringt ett samtal idag, ringt till fröken blomma och bytt några ord. Men förmiddagen gick i slapphetens tecken och eftermiddagen spenderade jag med dom på livets kvällsning. Nu är klockan sen och hon sover så hon orkar med alla ståndare och pistiller. Borde göra samma sak, men vill bara vinna en gång på spindelharpan först. Och bara läsa lite grann i Barack Obama boken. Och bara skriva sms. Och bara titta lite på bilder. Och bara tänka lite. Jag ska bara skriva klart här först....
Om man bortser från benföringen så skulle jag kunna gå för medlem i IOGT. Om ni vill se fler bilder från min och mästerkattens Sundsvallstrip så klicka på hennes blogg www.enevve.blogg.se
Natti natti.
IQ kan räkna upp till hundra.
Jag är ett jävla IQ. Kan tydligen inte räkna till 31. Grattis mig själv som får logistika om hela framtiden. Måttligt road. Jag är osams med internet. Jävla skitpåfund. Som tur är håller vi på och förbereder för ikväll och när dom flesta hjärtebitarna kommer hit så kommer allt lägga sig. Sen kan man ju faktiskt skratta åt eländet...
/Grodan boll.
Fake.
Jag har sovit länge inatt, somnade mitt i boken och vaknade till för en sekund när den brutalt slog ner i ögat på mig. Ikväll har jag och Anna bjudning ute på altan, hoppas på fin väder så det kan bli kubbspel. Ska snart åka iväg och handla lite till ikväll, och även hämta ut ett väldigt speciellt brev som kommit till mig. Tack!
Ha en bra dag gott folk!
The less you find out as you go
I knew much more then than I do now
Neon heart day-glow eyes
A city lit by fireflies
They're advertising in the skies
For people like us
And I miss you when you're not around
I'm getting ready to leave the ground
Oh you look so beautiful tonight
In the city of blinding lights...
Jävla äckel.
En stackars mor har för ett litet tag släppt ögonen på sin lilla flicka, något som hon kommer bära med sig för resten av sitt liv. Men vi bor ändå i en liten stad, en stad där barnvagnar ställs utanför husen när det är dags att sova middag. En liten stad där man får gå hem själv från skolan. En liten stad som tydligen innehåller ett stort monster.
Ingen människar har någonsin rätt att ta någon annans liv, för även om kroppen fortfarande andas och fungerar så har man dödat och stulit. Stulit ett barns rätt att välja väg i livet själv. Stulit föräldrarnas möjlighet att skriva de första sidorna i en tom bok.
Vad kan man få ut av att tvinga ett barn till något som till och med i vuxen ålder kräver en del övning för att få det bra? Hur kan man sätta sin egen kortvariga "lycka" framför ett barns liv? Ett barn tillräckligt stort för att känna smärta men ändå för ung för att förstå att inget var hennes eget fel?
Nej. Det är något skrämmande hemskt över att veta att mannen på Ica, farbrorn på cykel eller karln i den blå bilen plötsligt kan förvandlas till en psykopat Jag hoppas för allt i världen att polisen hittar rätt person och burar in han för gott. Svetsar in han i en plåtlåda och ställer den i solen. Knappt det är ett lagomt straff.
Baby it's a new age, you're like my new craze
Mitt mentala tillstånd är ungefär som en burk tonfisk som stått i solsken några dagar. Somnade sittandes på McDonalds i Sundsvall nåonstans runt klockan tre inatt. Evve har en mindre smickrande film över hur jag bockar ner huvudet mot brickan och nattar mig själv. Haha.
Men det här koma-tillståndet är utan tvekan värt det, vi drog iväg igår efter jobbet. Läskade oss på tåget och satt sen vid vattnet i Norrlands huvudstad och åt pizza och melon nersköljt med rosévin. Helt underbart är en svag beskrivning, jag kan absolut tänka mig att bo där!
Vi yrade fram och tillbaka mellan scenerna och öltälten, träffade på både den ena och den andra typen. Lundell var riktigt bra, rösten och rörelserna är ju manlighet personifierade och att han sen får en ros av någon i publiken, fäster den på gitarren och sjunger "Hon gör mig galen", det drar ju inte ner poängen precis.
En drös band hann vi med innan det var dags att gå mot tågstation igen. Många långa timmar senare så rullade vi hem mot Gävle igen. Jag hade hunnit med att sova på diverse platser, sjungit om uteliggardjuren och varit allmänt slaktad. Evve skaffade nya vänner och hamnade i världens längsta toakö. Eller va sägs om "du kan väl återkomma på måndag?"...
Egentligen är väl det enda rätta att sova tidigt och vara ansvarsfull idag. Men det lockar mer att se Backyard Babies för andra gången på två dagar och dricka öl med vännerna. Så får det bli!
Ayo, I'm tired using technology, I need you right in front of me
Bra jobbat.
Not even for a second, would I lie to myself
Kan vara den hetaste tjej jag nånsin sätt den här damen. Fortfarande en av de bättre konserter jag varit på även och jag grämer mig så stort att allt fackar sig nu och jag missar alla konserter i sommar. Om jag inte pallrar mig till Kristianstad vill säga. Men då måste man först veta vart det är säger mamma...
Är helt död och slut efter att ha trotsat alla naturlagar och åkt ner på gymmet. Där var det varmt som i en finnbastu och ungefär lika roligt som ett fångläger. Jag sitter och väntar på den här sköna känslan som alla får efter träning, den lyser med sin frånvaro och jag har knappt energi att duscha. Känns på nåt sätt som om jag redan duschat men svettlukten säger mig att det inte är så.
Ikväll ska vi mötas upp på Kharma för ett glas eller två. Jag jobbar imorgon tidigt så det blir garanterat lugnare än i måndags. Tjing för den. På fredag däremot ska jag och min vapendragare från storstan åka och lyssna på skön musik och då är det hämningslöst har jag hört. Haha.
Nej. Nu måste jag duscha. Innan kläderna vittrar sönder på kroppen...
