Det skulle vart du.

Jag sitter inlindad i en filt på altan hemma i Lassas, förutom Thåströms stämma ur högtalarna är det tyst. Mellan låtarna blir det nästan kusligt, det är aldrig någonsin tyst i det här huset. Något eller någon spräcker alltid den tysta bubblan med skratt, skrik eller glaskras, men just ikväll är det bara jag som huserar inom hemmets fyra väggar. Dom andra är kvar i Hästhagen, själv fick jag vackert pedala hem och dra mitt strå till arbetsstacken idag.


Igår kväll åt vi middag ett helt gäng på verandan till stugan, ännu en härlig matorgie! Myggen hade även dom ett jäkla kalas, i alla fall när Tommys förbjudna (och förmodligen ruggigt giftiga) myggspiral tog slut. Historierna avlöste varann, den ena värre än den andra. Någonstans kunde jag konstatera att titeln mönsterbarn skulle kunna tillfalla vem som helst av oss under 30 som var med!

Jag fick blommor av en man idag, underbart vackra rosa rosor. Det händer ju inte varje dag att man får blommor och mamma är ju inte hemma så just nu står de i ett litermått, väldigt oglammigt men känslan när man tittar på dem är densamma. För att ni ska fundera mindre så måste jag väl avslöja att mannen ifråga är 95 år gammal och nej, jag försöker mig inte på att göra en Anna Nicole Smith utan jag har bara varit glad och trevlig på jobbet...


Tänkte äta ett digestivekex med vitlöksost nyss, dock var tanken lite sen. Typ kanske tre veckor. Luddet låg som ett täcke över osten. Mycket ogemytligt. Inte finns det något bra substitut att trycka i sig heller; kylen är länsad till förmån för kylen i stugan, kvar ligger nån trött ost och lite currypasta. Skafferiet har gått samma öde till mötes. Kanske är tur att jag genomgått supersizeme-middagar varje dag sen i onsdags, vore ju alltför tråkigt om jag blev ett benrangel så här över helgen... haha....

Om alltför några timmar kommer mitt gräsliga mobilalarm att ringa. Det är dags att krypa under täcket och drömma om det ljuva livet.

Forftarande rullar Fanfanfan. Och den rullar för dig, nu när du fyller upp dom skor du lämnat inom mig igen...

Godnatt hörrni.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback