Det är något med levande ljus. Något som skrämmer och värmer samtidigt. Den svaga doften av plån och smält stearin som stannar kvar även när lågan slocknat. Ljuset från lågan som låter garderobsblommorna bilda en skuggteater på väggen, just det ljuset, vill jag spara och plocka fram där när mörkret byggt bo inom mig. Men just nu behöver jag inte jaga bort något mörker för det har flytt och lugnet har brett ut sig likt ett badlakan inom mig. Och när lugnet bestämmer får ljusets låga så många fler färger, skimrande i någon bråkdels sekund men tillräckligt länge för att hinna ses. Tankarna får chansen att bli fler och större, vackrare. Orden guppar inte längre omkring som vilsna optimistjollar utan forsar som det högsta vattenfall.

Tror inte att det kan bli mycket bättre än så här. Sitter skönt hopsjunken i en helt oergonomisk ställning i soffan, klädd i mina fulaste myspaltor som ger mig skate-häng när jag rör mig. Äter jordgubbar som är alldeles på gränsen till övermogna och helt underbart smakrika. På bordet brinner ett ljust i en gammal dammig vinpava från Voltrona. I högtalarna samsas Regina Spektor med David Gray och Griffin House. Det som skulle kunna göra det här perfekt vore om det låg nån här bredvid och var lika nöjd som jag...

Griffin House - Only love remains...