Imorgon ska jag äntligen få klippa mig. Har för länge sedan passerat rufs-stadiet, mitt hår är numera så slitet att inte ens plattången kan råda bot på mina lockar. Gunsan får nog ta fram stora häcksaxen imorgon är jag rädd. Hur som helst blir det nog bra, jag ska ju åka och flirta med Bono på fredag så då gäller det att fixa frillan...

Vi ska ses på stan och fika om en alltför snar framtid, men min kropp strejkar. Jag är trött, knäna värker och hjärtat slår trippelslag vid tanken på att sätta sig på cykeln igen. Ganska typiskt att knäna funkat ganska hyfsat (för att vara mig!) länge nu men lagomt till flytt, 25årsfest osv så rackar det ur igen. Nedrans. Jaja, skam den som ger sig. Ska svida på mig något och gå ut och va glad, vacker och stolt....