Ännu en gång har jag blivit hemtvingad från stugan av gamlingarna som saknar mitt sällskap, och ännu en gång har alla andra fått stanna kvar. Utnyttjar ensamheten fullt ut med att äta glass direkt ur burken, rocka musik som skulle få mammas öron att krulla sig och det bästa av allt; vara naken!

Dagarna i Hästhagen gör så gott för mig, bortsett från dom nio miljoner myggbett jag fått så är det en enda lång njutning. Igår var vi ute i skogen och plockade kantareller, tre påsar med bara gulingar hade vi när mörkret la sig över stugan. Lägg till nån liter blåbär, en burk smultron och enstaka hallon så kan ni tänka er. Jag vill tro att många fler skulle behöva en dag i skogen. Snubbla i sorkhål, vifta mygg och sen bli belönad för slitet med ett stort smultron. Inte mycket kan väl smakmässigt bräcka sötman av ett perfekt moget smultron?

Det finns en människa jag tycker extra synd om just nu. Hon är stuggranne med oss och jag tror livet måste ha gått hårt åt henne, för hon är inte lycklig. Snarare så är hon surare än en klase citroner, bittrare än bittermandel själv och argare än bränn-bhn-feministerna på 60-talet. På den korta tid hon ägt sin stuga har hon lyckats bli osams med dom flesta genom att yla om båtar på fel ställen, träd som borde fällas och bryggor där ingen får vara. Det senaste tillskottet är en skylt, den ska hålla oss barbarer som huserar i de andra stugorna borta från stigen som går i kanten på hennes gård.



Lite svårtydd skylt dock kan jag tycka. Är det skogen som är privat? Eller kanske halva Gästrikland? Kan det till och med vara så att nu när tantaluringen dragit pinnen ur röven och gjort en skylt av den att hon blir snäll? Kanske har det gjort fruktansvärt ont i henne och att all denna smärta släpper nu när skylten är nerspikad i backen? Vi väntar med spänning på nästa avsnitt av Hästhagens egen grannfejd.


Nu är det dags att palta ihop någon form av matlåda till imorgon. Kan hända att det blir kallskuret, ett långkok skulle nog göra att jag skulle få släpa kastruller och hela faderullan till 136an, finns inte alltför många timmar att spela med innan det är dags att jobba igen.

Det enda som återstår nu är att höja volymen och låta spotify underhålla mig en stund, en skön mix av Gasolin, Joshua Radin, Thåström och Regina Spektor. Yum. Godnatt med er.