Dags att åka
Hostar som om det vore host-vm nu, suger i mig cortison via astmapuffen men det verkar som om datumet gått ut eller nåt för hjälper gör det inte direkt. Litar stenhårt på att det kommer gå över så fort jag lämnar Sverige. Så ska det bli.
Drömde inatt att ingen förstod mig när jag pratade, riktigt otäckt. Inte som när jag svamlar och stammar ur mig obegripligheter utan jag hade typ världens största tunga och lät som Mora träsk när jag öppnade käften. Lär nog googla på saken.
Haha. Har hittat en drömtydningssida. Där stod det en hel massa bullkräp, typ som att "om du drömmer att du ser en död ål så väntar en tursam händelse". Herregud.
Kvällen igår spenderade vi som många andra sittandes på McDonalds, det enda stället i den här staden som erbjuder någon form av fika-intag efter klockan sex. Vi betjänades av deras månadens anställd aka Pajhitler som verkligen gjorde sitt bästa för att sälja något. Eller hur var det nu?
Nej. Nu är det dags. So long suckers.
Höjden av otur.
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.462931
Grattis papsen.
Det kom lite som en käftsmäll. Men va fan Linnea, ska du ge upp nu? Du har ju kämpat ett bra tag och inte fått veta riktigt vad du kämpar för, ska du verkligen ge upp nu bara för att tankarna lurar iväg dig ibland? Nej. Verkligen inte.
How are you gonna finish?
Några andra som förtjänar mycket kredd över att de aldrig ger upp är Astons damer. Förra året kom vi tvärsist i serien och släppte in fler mål vad vi tillsammans i laget hade fingrar att räkna dom på. Tyvärr ser det inte mycket bättre ut i år, inte om man ser till serietabellen i varje fall. Men de kämpar och fightas med näbbar och klor tills att varje match är över. Och nån gång vänder det, en dag så gör dom 12 mål i samma match och blir världsmästare för en stund. Fram tills dess så beundrar jag deras mentala styrka, för kul är det fan i mig inte...
Pappa har idag blivit lite mer gubbe, mamma hade bakat för en hel armé och jag har dragit mitt strå till stacken genom att äta tre fjärdedelar av en tårta. Smarr.
Under tiden jag var i St Cristina så träffade jag på en hel massa människor, vissa bättre än andra. Vi var ett gäng tjejer som hängde ihop och vårat gemensamma mål var oftast ett skönt puderåk, en shots-skida på Heystadl eller att smita in på Cavallino Bianco. Med oss hängde skidskolelärargrabbarna och andra local heroes som lyste upp dagarna i backen och nätterna vid baren. Ibland så var en liten, tanig lintott vid namn Caroline med, men oftast så sov hon när vi pjäxdansade natten lång. Uttröttad av all sin träning. Hon skulle nämligen bli Val Gardenas stolthet eftersin skidåkande kusin Isolde, hon skulle bli allas principessa del giaccio....
Idag satt jag uppkrupen i sängen och såg henne åka uppvisningen på EM till Jovanottis underbara A te. Vilken kvinna!
Dags att kura ner mig med katten som sista tjugo minuterna småkloat på min uppmärksamhet.... Godnatt...
En tanke.
När man inte jobbar så finns det tid över till massa annat. Så mycket skulle hinnas med om man bara kunde fly från den aktivitet som är en värre tidsslukare än att läsa Bibeln från pärm till pärm, nämligen tänkandet. Dagarna flyger förbi och på det reella pluskontot finns få saker men listan med saker som "jag hinner göra imorgon" blir bara längre och längre.
Blir man sen sjuk så utvidgas tanketiden ännu mer. Den lilla tid som annars går åt till att göra någon obetydlig syssla i sju minuter byts mot stillasittande, sympati-sökande snortid. Och där fylls huvudet fortare än Willys på invigningsdagen...
Jag borde nog fundera på att skaffa mig ett jobb fram tills den dag kommer då jag ska plocka upp böckerna och sätta mig i en skolbänk. Eller så borde tankarna rulla kring det faktum att jag snart fyller 25 och allt vad det sägs innebära. Ännu bättre upp, min värld borde vara full av tankebubblor om hur jag ska rädda världen, stoppa svälten och skapa vapenvila i krigshärdar. Underbara tanke. Men just det, mina tankar är ju fyllda av något annat...
Innanför min ljusrandiga huvudpäls så valsar tankarna runt något som sitter strax söder om mitt vänstra bröst, tryggt gömt. Hjärtat. Naturligtvis. Det som alltid varit chef i företaget att vara jag. När huvudet skrikit nej och hjärtat viskat ja så har all tvekan blåsts bort och svaret varit självklart. Men när hjärtat skriker hjälp, ska huvudet då ta över?
Jag är så nära expert man kan bli vad det gäller snyftlåtar, sånger som får Torneträsk att samlas i ögonvrån bara genom de första pianoklinken. Ibland har mina vänner lite svårt att se tjusningen i en crybaby-sång när livet är snällt mot en. Inte jag. Ju sorgsnare desto ärligare och därmed även bättre i mina ögon. Och på något sätt blir det ju lite att vinna när man kan sitta där och vara lycklig även fast rösten mitt i musiken gör sitt bästa för att vässa kanter på bitarna till det brustna hjärtat...
Nu sitter jag här och låter den ena tragiska låten avlösa den andra och funderar på hur mitt hjärta mår. Jag tog ett stort steg för ett tag sedan, med sedan dess har jag åkt rondell, steppat och sedan lagt upp fötterna på kudden för vila. Och här sitter jag nu barfota och känner efter om jag borde gå. Eller ta på mig bekväma skor och stå kvar.
....
....
Nej. Det spelar nog ingen roll hur många prickar jag knackar ner för att visa att tiden går och jag tänker. Det är som om någon byggt om min tankestad och nu är det plötsligt enkelriktat och vägarbete överallt. Det börjar bli sent nu och ju mer mina ögonlock tynger desto fler vägkoner mejar jag ner, så för att rädda mig själv från kraschlandning i något av alla svarta hål som grävs i mig så sover vi på saken.
Ikväll kom det inte mycket vettigt ur mig. Men har ni läst hela vägen ner hit och stått ut med alla mina vrängda ord så förtjänar ni något bra. Gör er själva en tjänst och klicka in på youtube och sök på Michelle Featherstone. Sen är det bara att välja och vraka mellan skönheter för själen.
Godnatt.
De bästa jag har.
Världens minsta jag.
Tanken var att jag och min favoritkaka skulle knöla in oss själva, ett berg packning och rejält med upplyftande sportdryck i Ragge ikväll och bege oss norrut. Våldgästa i Kilafors några dagar och återuppleva fenomenet jämn-födelsedags-firande a la Bollnäs. Tyvärr kom 40 gradig feber emellan.
Just nu handlar det bara om att överleva för mig. Jag är svag. Tycker synd om mig själv. Och står för det. Det ända som är värre än den här brännheta jag-ligger-i-solariet-utan-att-bli-brun-känslan, det är att jag för snorig. Har man ont i halsen gör det ont att äta. När jag är snorig gör det ont i hjärtat att äta. Utöva sin favoritsysselsättning utan att känna smak. Som att se någon skratta men inte höra det. Kasst.
För en liten stund sen trotsade jag denna massiva svettvåg som tagit över min kropp totalt, förvandlat mitt huvud till ett virrvarr av guldlockar mitt ovanpå skallen, struntade i att jag går klädd i paltor som sett sina bästa dagar och det för länge sen. Tryckte i fötterna i pappas stora kängor och gick för att hämta posten, ja menar vem är ute i Lassas vid fredag lunch? Ingen. Normalt sett. Idag kom hela pensionärsklubben tågande med stavarna i högsta hugg. Av döma av deras miner när jag uppenbarade mig med en Kitty Jurbring-frilla och uteliggar-Lasse kläder så fick de nog extra vatten på sin kran att det var bättre förr...
Igår var jag och Maria på dagstur med pensionärerna, efter dagen hade vi nog kunna skaffa oss en egen tjuvlyssnat-hemsida. Min kära vän fick även en rejäl känga av en tantaluring när vi gav oss på att låsa in vårat taxfreegods.
- Ja men det där skåpet är trasigt., jag har också försökt använda det.
Säger tanten när vi baxat in allting.
- Jaha hur gör man nu då?
Maria tänker högt när vi flyttat vårt berg av grejor.
- OM DU ÄR LÄSKUNNIG SÅ STÅR DET PÅ FRAMSIDAN AV SKÅPET.
Tack tanten...
Spenderar rätt mycket tid med olika ljud och oljud i öronen. Tänkte ge er ett bra ljud. En bra sång.
So 'til the morning breaks go and make your mistakes
Don't be surprised at the sunrise
Life is for the living
The forgiving and for leaving town alive
Ja. Gör hellre tjugo fel än gör ingenting.
Hedersmord.
Denna hyllning kommer av mitt nya liv. Nej, jag har inte blivit menlöst snäll, ingen fara. Det som skett är att jag har börjat träna. Först har Balkefors förärats ett besök, inte det hippaste gymmet i stan men det passar den nörd jag är. Många av mina muskler skrek rakt ut när de för första gången på lång lång tid utsattes för ansträngning. Primalskrik så höga att ljudbarriären höll för öronen.
På något sätt krånglade jag mig ifrån tortyrkammaren levande. Flydde med andan i halsen där den trängdes med hjärtat som slog dubbelslag i en takt som skulle få vilken sprinter som helst att bli avundsjuk. Åkte hem och powernappade för att sedan ta mig an nästa utmaning; OK Hammargympa i Norrsätra.
Va fan, ska man börja träna är det väl lika bra att göra det rejält? Eller?
3 stationer. 6 övningar på varje station. 2 gånger varje övning. 45 sekunder. Minimal vila. Aldrig nånsin har jag önskat så mycket att taket skulle trilla in över mig. Eller att en buffelhjord plötsligt kommer rusande. Jag kämpade, flåsade, hyperventilerade, slet. Och överlevde. Nu ligger jag här och väntar på träningsvärken. Väckarklockan är ställd tills imorgon och tanken är ett gympass. Om det nu inte är så att min hårda inledning av träningslivet innebär återhämtning till säg midsommar...
All heder åt er som dök upp vecka efter vecka och gjorde vad jag sa åt er. Ni är hjältar.
Sov gott där ute. Min godnattsång sjungs av Britney ikväll, If you seek amy, tydligen är det en skandal-låt. Jaja. Bra är den i alla fall. Hela skivan är förresten bra. Värd att köpas i en gammal hederlig skivaffär så Brittan får en krona extra till sin övergödda spargris...
Det kändes som en bra idé
Vi har kollat fotboll ikväll. Väldigt mycket damfotboll, eller damfotboll är synd att säga när de flesta spelarna knappt avancerat från tös till flicka än. Men huvudmålet med kvällen, Christians match, slutade i alla fall med nickmål i rätt bur med några sekunder kvar och lyckan var total. Henke var vågdödare och Fia fick mest minus som vanligt. Själv ska jag i framtiden skaffa mig en katt som heter hund och en hund som heter katt....
Mitt meltdown är över. Som sagt. Hundratjugo i varje sväng.
Nej. Jag måste bädda. Funderar seriöst på att hämta en sovsäck. Det var ju liksom länge sen man sov i en sån och det är ju ehm, mysigt. Om sex timmar är det uppställning för långpromenad med mamma E. Om inte John Blund kommer snart så tar jag stryptag på han när han väl gör det. Oj. Det där lät ju förskräckligt. Tur att inte små barn är läskunniga. Om nåt barn med tidig utvecklad läsförmåga mot all förmodan tjyvläser detta så skulle jag naturligtvis aldrig strypa John Blund. Jag är en snäll människa...
Nu åkte morgontidningsbilen förbi. Då är det nog dags att koja. Godnatt.
Sonja Aldén och nattspring.
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart
Jag har bränt en glad skiva, en skiva som får mig att glömma bort att jag kör bil och dansa bakom ratten. En skiva som sätter leenden till världen. En skiva som jag just nu skulle kunna knäcka i tusen bitar. Men det ska jag inte göra. Istället så ska den få vara ledmotivet för just nu.
Det är dags att ta några steg, inte nödvändigtvis bakåt, men åt sidan eller rentav framåt. Några snabba springsteg så att jag inte ser vad som blir kvar. Nu går nog flera hjärnor på högvarv och funderar ut vad för hemskt som skulle kunnat leda till de här tankarna. Tyvärr, ni går bet här. Djungeltelegrafen kan tystna. Inget har hänt mer än att ett litet ljus har tänts i min lilla hönshjärna (oj, en poäng till Lena igen...).
Ibland går hårda ord och fula handlingar obemärkt förbi ett hjärta som bultar. Och ibland så räcker det att se något på ett nytt sätt, en vinkel man undvikit, så ser man det andra sett redan. Det är det som hänt gott folk. Jag har kisat lite extra och sett något som förut varit en blek kuliss. Nu såg jag färger och känslor som fick mig att jogga på stället.
Och nu har jag sprungit. Framåt. Fort går det ibland. Har ägnat en bra stund nu åt att flåsa, sitta med huvudet mellan knäna och söka sockerkick i gotta. Har återhämtat mig från springandet. Kanske borde springa oftare?
Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte önskar att du sprang ikapp mig...
Young folks.
Om du lyssnar på den här låten, och inte stampar lite med foten eller stoldansar där du sitter, då är det nåt fel på dig. Ja faktiskt.
Skvallertanten...
Sen tror jag att det finns dom som måste lära sig en av de mest essentiella sakerna i livet, gör inget du inte kan stå för sen. Smygande människor syns även om det är mörkt ute. Ärr sitter kvar för alltid även om de bleknar. Minnen kan suddas ut men aldrig glömmas. Ord som sägs kan aldrig osägas. Misstag kan alla göra men att stå för dom det klarar bara stora människor av.
Anyway, anyhow, kvällsåket ikväll var inte det trevligaste jag varit med om. Tre vurpor i samma åk och imorgon kommer jag nog få ta en mellandag. Ligga lågt med knäna högt. Vi har inlett "Det stora ätandet" här på Timotejvägen så risken är stor att väldigt många byggdelar av vårt pepparkaksimperium slinker ner om jag ligger stilla en hel dag....
Snart borde John Blund dyka upp hos mig. Jag hoppas han har med sig sina oljeflingor...
xoxo gossipgirl...
Nu jävlar.
Jag är på dåligt humör. Eller, inte egentligen, men det finns en sak i min värld just nu som gör att jag morrar, visar klorna och bara vill klösa sönder första bästa tapet. Detta center of hate-attention heter Tele2. Före detta Comviq. Före detta leverantör av okej mobiltelefoni.
För en väldans lång tid sen hade jag ett gammalt hederligt kontantkort. Pip pip pip. Samtal bröts, pengar var slut och hade pappa ringt tillräckligt mycket så fick man en fet bonus när man nästa gång bytte hundra kronor mot telefonpengar på Statoil. Snålringningarna duggade tätt men ekonomin var under hyfsad kontroll.
Sen hamnade jag i en dålig telefontid. Lagom tills att Fia lärt sig mitt nummer så föll mobilen i plurret eller frontalkrockade med något mycket hårt. Numren avlöste varann och förvirringen var stor. Provade mig runt bland massa olika modeller, utsatte alla för olika kvalitetstest där summan av kardemumman oftast var att kvaliten var bättre förr...
Så en dag blev jag vuxen och skaffade mig eget bo. På väggen glodde ett telefonuttag ilsket på mig men någonstans kändes det fel att skaffa en fast linje. Istället skaffade jag fast pris. Mycket smidigt. Varje månad tog Tele2 en slant och gav mig chansen att prata till mig en örontumör, all inclusive.
Vårt förhållande var bra då, för ett år sen ungefär. Vi litade på varann och skötte oss bra. Sen svek jag och for till utlandet. En snäll Marie-i-växeln-donna lät mig frysa mitt kära abonnemang tills dess jag landade i svedala igen. I min naiva tanke trodde jag att vi skulle ha samma relation, att mitt svek skulle ses med blida ögon. Ack så fel jag hade.
Efter ett tag kände jag att jag ville göra slut. Fattade mod till mig och ringde upp. Oväntat smärtfritt satt jag sen där med ett löfte om ett "ännu bättre och smidigare och framför allt billigare alternativ". Redan där borde jag anat oråd. Billighet är sällan en bra ingrediens i en relation. Det slutar oftast med en rejäl näsbränna och försvunnen plånbok.
Jag har fått ha min plånbok kvar men vad hjälper det när det är ett kraterstort hål i den?!?!
Räkningarna har sista tiden avlöst varandra som löparna i en staffett. Herregud. Jag blir vild. Så vild att jag nu lyssnar på Spice up your life och skriver ett argt mail till någon stackare på Tele2. Det blir långt, mycket långt. Men inte i närheten av så lång, ful och stor som de räkningar de sänder mig.
Jag känner mig lurad. Utnyttjad. Blåst. Jag vill vara ung igen och inte ha rätten att få räkningar.
Nu ska jag sluta vara bitter över detta och sova på saken.
Sov gott alla lyckliga kontantkortsmänniskor, och till alla er andra, jag ska be en bön för er...
Söndag.
Sometimes your nearness takes my breath away;
and all the things I want to say can find no voice.
Then, in silence, I can only hope my eyes will speak my heart.
Robert Sexton.
Han har en poäng den där karln. En stor poäng.
Can´t read my...
Jag vann över Marie i första battlandet. Resten är historia.
När någon man bryr sig om pratar bakom ryggen på en är det inte bara alsolsprit i såren, det är ren jävla bensin. Det brinner först, sen slocknar det och lämnar efter sig ett lättinfekterat sår i alla nyanser av svart. Men som allt annat lämnar det bara ärr efter sig i slutändan.
Imorgon är det söndag och sen börjar en ny arbetsvecka. För dom som jobbar. För oss andra börjar precis vad som helst, precis vad vi vill. Jag vet vad jag vill och nu är det dags att börja skaffa mig dom sakerna.
Jag ska lära mig en ny sak. Just nu har jag exakt 75 dagar på mig. Ho ho.
Well. Ni som inte har lärt er, dagens läxa handlar om ärlighet. Antingen är man det eller så är man det inte.
Like we always do at this time...
Sitter och väntar på att klockan ska sega sig framåt sju så jag kan bege mig uppåt stan, närmare bestämt hem till Hanna. Ska bringa med mig ett gott rött vin och en påse chips och min vinnarskalle. Ikväll ska det krossas i alla sällskapsspel som finns.
Sällskapsspel är egentligen fel ord för fenomenet tycker jag. Det går ju inte ut på att sällskapa och vara vänliga och trevliga. Nej. Nu jävlar ska det vinnas.
Haha. Det är väl kanske tur att inte alla i sällskapet har samma vinnarskalle som jag och översten. För skulle det mot all förmodan ske att någon någon endaste gång så där på en halvmiss och med mycket tur vinner över oss då blir det fan inte roligt. Vi blir inget sällskap, vi blir ett osällskap.
Men ikväll så kommer dom finnas där, krockkuddarna Fia och Sabina, dom som ler och ser glada ut och gratulerar om någon annan vinner. Dom har bra inverkan på oss. Det känns som om det kan bli trevligt ikväll.
Återkommer någon gång senare med resultat av kvällens aktiviteter. So long suckers.
Isbit under täcket.
Vi har varit och åkt kvällsåk i Kungsberg ikväll jag och fröken Hägglund. Det var länge sen jag var där och blev både positivt överraskad av hur åkningen gick men även lätt skräckslagen när jag såg den "lilla skogsturen" vi kastade oss handlöst utför när vi var mindre. Herregud. Hellre åkte jag ju tunna ut för Niagarafallen.
Mamma och jag ska åka bort snart. Vi ska till min favoritstad, shoppa och gå på musikal och äta massa gott. Bara hon och jag för första gången nånsin. Det ska bli kul, men jag får väl kanske sätta koppel på mamma så hon inte går banana och shoppar upp hela Oxford Street. Min mamma har nämligen, bland många andra talanger, en shoppingtalang utöver det vanliga. Där kan hela Hollywoods brat-elit slänga sig i väggen, för när min mamma öppnar stora plånkan då finns inga hämningar. Jag ser så mycket fram emot detta!
Nu kom jag på varför jag tycker om kvällsåkning. Det är skuggan. När man ser sin egen skugga åka framför en. Det ser så lugnt och fint ut...
En sång trillade in i min värld häromdan, Bob Dylans "make you feel my love" men sjungen av Adele. En skön röst på en underbar sång. Har ni några minuter över i era stressade världar så lyssna och njut...
Nej, nu är det dags att sova. Först ska jag krångla upp en bild från Sälen. Det får nog Gunde Svan att ångra att han inte har med den här trion i sitt landslag...
Vi körde kortvasan. Jättekortvasan. Vi skyller på att termometern var nere och vände på hutlösa -27.
Nattsudd
Jag gav upp på Kexet och vårt soffbyggande/hockeyhejande och trampade hemåt. Har genomlidit sista perioden av hockeymatchen, dåliga domare och ännu sämre svenskar och bara silverfiskar runt halsen på dom gula. Tack och bock.
Fick ett mail som sysselsatt mig under hockeyplågan. Varsågoda. Njut av mitt liv. Haha.
Fullständigt namn: Ewa Linnéa Hallberg
Ålder: 24
Vart bor du: Lassas Vegas, Sandviken
Bor tillsammans med: Mor, far, Zlatan & Zarah
Husdjur: 2 vildkatter
Färg på ditt hus/lägenhet: Tegel/rött
När är du född: 20 September 1984
Vilket år tog du studenten: 2003
Något jobb: Nej
När ska du sova ikväll: Snart hoppas jag
Duschat idag: Ja
Kramat någon idag: Mamma
Pussat någon idag: Nej
Vad har du ätit idag: Korvburgare och middag med pärona
Dagens kläder: Tight som övergick i otight
Dagens smink: Tänkte måla Sverigeflaggan men verkade kryddat
Dagens sötnos: Märringen
Dagens roligaste: Min vän fick jobb.
Har du många vänner: Ja
Hur många har du kysst: Fler än två färre än andra
Vem kramade du senast: Mamma
Föredrar du tjejer eller killar?: Det går bra vilket som
Har du pojk-/flickvän: Nej
Vem pratade du i telefon med senast: Jocke Björk
Vem fick du senast sms ifrån: Christian
FAVORIT-
Film: Edward Scissorhands
Låt: Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart
Mat: Pannkakor med sylt
Dryck: Vin
Färg: Röd
Stad: London
Land: Italien
Ämne i skolan: Svenska
År: 2009
SENASTE
Personen du tänkte på: Caroline
Personen du kysste: Oj, kan de va S?
Gången du spydde: När kräkan härjade på Voltrona
Gången du grät: Idag
Pizzan du åt: Marinara
Gången du var i Göteborg: Bra fråga, kan jag ha varit 14 kanske.
Gången du var i Stockholm: Luciahelgen
Gången du var full: Känns som nu.
Gången du var på konsert: Oh No It's Christmas på Nalen
Personen som såg dig gråta: Malin
Svart eller vitt: Vitt
Hund eller katt: Katt
Ute och festa eller hemma och mysa: Hemma och mysa.
Tvspel eller Dataspel: Tvspel
Singel eller upptagen: Bara jag är lycklig så går allt bra.
Lunarstorm, Helgon eller Playahead: Hm. Ringa en vän?
Ragga eller bli uppraggad: Bli uppraggad
Big Brother eller Paradise hotel: Big Brother
Svart hår eller blondt: Blond
Blåa ögon eller bruna: Blå
Choklad eller lakrits: Choklad
Göteborg eller Stockholm: Stockholm
Höger eller vänsterhänt: Höger
Coca Cola eller Fanta: Fanta
Pizza eller kebab: Korvburgare?
Randigt eller Prickigt: Randigt
Älska eller älskas: Båda
Leva eller dö: Leva
ANTAL
Personer du älskar: Många
Personer du hatar: Ingen är värd det.
Pesoner som sagt, jag älskar dig: Flera.
Personer du hånglat med inom en 24 timmars period: ?
Glassar du ätit på en dag: Väldigt många.
Gånger du haft minnesluckor på: Det kommer jag inte ihåg.
Gånger du har slagits: Aldrig
Personer du saknar just nu: Två
Gånger ditt hjärta brustit: 1
VEM
Vill du kyssa nu: Pyret som sitter i mitt hjärta
Ska du träffa imorgon: Födelsedagsbarn och vänner
Sjöng du senast för: Anca i bilen kanske
Hade du senaste en msn konversation med: Christian
Spelade du tv-spel med senast: Soffe
Vill du ta med på en romantisk resa: C
Vill kasta en sten i huvudet på: Ingen
Förtjänar att dö: Sådana som Englas mördare
VAD
Gör dig glad: Kärlek, vänner, mat, att skriva
Vad vill du helst göra nu: Äta julkola
Önskar du att du slapp göra: Gå till arbetsförmedlingen
Vill du ha nu: En livsplan
Önskar du dig i födelsedagspresent: Inget till mig, allt till välgörenhet
Längtar du till: Sommaren
Tycker du om dina betyg: Ja
Ångrar du i ditt liv: Upprepade misstag
Är det bästa som hänt dig: Oj. Kan nog inte välja en sak.
Hur mycket är klockan: 03.40
Over and out.
About you now
2009 har börjat utomordentligt. Med perfekta backar i Trysil som gav skön åkning kunde det inte bli mycket bätrre. Sista åkte slutade i en svart backe där jag gjorde en "sån där kul vurpa". Men rödvin och chips lindrar smärta bra, liksom gott sällskap. Jag hade allt det där och jag kommer överleva trots blåslagenheten...
Idag har vi avslutat med att åka längdskidor. Med 25 minusgrader och måndagsexemplar till skidor var vi på väg till klassiska Hemfjällstugan. Efter 100 meters stakande var jag slut. Som människa, som artist och framför allt som skidåkare. Saxade mig på ren järnvilja upp för en lång krävande backe. Sen var det över. Våfflorna fick ätas på Gammelgården, promenadavstånd från bilen och min skidkarriär blev kort men intensiv. Kanske lika bra att satsa på en sport där man får hjälp i alla tunga uppförsbackar...
Har ni tur så kanske ni får någon väl vald bild från fjällresan snart. Mohahaha.
En av mina vänner har varit epicentrum i en jordbävning. Kanske inte en sån som ni andra kände av, era saker står säkert kvar i bokhyllorna. Mina saker stod kvar, men jag kände av det, jag märkte att någon skakade och jag blev rädd. Rädd att min vän skulle falla ner i en spricka och slå sig. Det värsta av allt är att den som tryckte på jordbävningsknappen är just den som inte får göra det. Man får aldrig trycka på jordbävningsknappen. Då blir jag arg. Just det.
Jag ska inte åka till Afrika. Så där. Då behöver ni inte fundera. Och ni behöver inte fundera på mit liv heller. Det gör jag själv och hittills har det funkat bra.
Min familj har åkt till Öret med syrran och jag får umgås med katterna. Vi kollar på Victorias Secrets modevisning, Usher är ögongodis, vilken karl! Visningen gör mig imponerad varje år, dom ser ju ut att ha kul även om dom ser hungriga ut nästan allihopa. Till och med publiken verkar trivas, inte dom där vanliga modevisningsminerna som skriker ut att "jag skulle aldrig ens ta på mig skorna dom visar".
Nu har jag tappat tråden lite grann. Ska nog ta en promenad och försöka mjuka upp knäna lite. Imorgon ska det handlas skidglajor, täckbyxor och håll i er nu, gymkort. Det är dags nu.
Ta hand om er.
1/1.
Sista kvällen spenderades i Ytterbyn på ett sätt som jag inte så ofta provar på, nyktert. Till Henkes stora förtret även. Maten var god och sällskapet trevligt, vissa avslutade året tidigare än andra och Singstar misshandlades med glädje. Lill-djävulen i mig kom fram när jag hittade en rulle med svart el-tejp, tydligen är vi vänner även när jag inte dricker...
Nu sitter jag och väntar på att min skjuts upp till Sälen ska komma. Ja, jag ska åka bräda. Nej, jag vet inte om knäna håller. Men satsar man bara på säkra kort så blir vinsterna alltid små.
Man får bara en helt blank kalender en gång om året. Ta vara på det nu ni där ute. Kom ihåg att det finns inget skönare ljud än två hjärtan som klappar i takt...
