Isbit under täcket.
Jag fryser ihjäl. Lovar er. Imorgon blir dagen när mina föräldrar ser polaris krypa upp för trappen och dom upptäcker att mitt rum förvandlats till en gigantisk inomhus igloo. Och någonstans mitt inne i det feta isblock som tagit över min kära Malm-bädd, där ska jag sitta. Kanske vinkar jag lätt med ögonfransarna, som ett rop på hjälp, snälla nån ta fram hårtorken och befria mig. Typ. Kanske en aning storfiskare men jag fryser vilket som jävligt mycket.
Vi har varit och åkt kvällsåk i Kungsberg ikväll jag och fröken Hägglund. Det var länge sen jag var där och blev både positivt överraskad av hur åkningen gick men även lätt skräckslagen när jag såg den "lilla skogsturen" vi kastade oss handlöst utför när vi var mindre. Herregud. Hellre åkte jag ju tunna ut för Niagarafallen.
Mamma och jag ska åka bort snart. Vi ska till min favoritstad, shoppa och gå på musikal och äta massa gott. Bara hon och jag för första gången nånsin. Det ska bli kul, men jag får väl kanske sätta koppel på mamma så hon inte går banana och shoppar upp hela Oxford Street. Min mamma har nämligen, bland många andra talanger, en shoppingtalang utöver det vanliga. Där kan hela Hollywoods brat-elit slänga sig i väggen, för när min mamma öppnar stora plånkan då finns inga hämningar. Jag ser så mycket fram emot detta!
Nu kom jag på varför jag tycker om kvällsåkning. Det är skuggan. När man ser sin egen skugga åka framför en. Det ser så lugnt och fint ut...
En sång trillade in i min värld häromdan, Bob Dylans "make you feel my love" men sjungen av Adele. En skön röst på en underbar sång. Har ni några minuter över i era stressade världar så lyssna och njut...
Nej, nu är det dags att sova. Först ska jag krångla upp en bild från Sälen. Det får nog Gunde Svan att ångra att han inte har med den här trion i sitt landslag...
Vi körde kortvasan. Jättekortvasan. Vi skyller på att termometern var nere och vände på hutlösa -27.
Vi har varit och åkt kvällsåk i Kungsberg ikväll jag och fröken Hägglund. Det var länge sen jag var där och blev både positivt överraskad av hur åkningen gick men även lätt skräckslagen när jag såg den "lilla skogsturen" vi kastade oss handlöst utför när vi var mindre. Herregud. Hellre åkte jag ju tunna ut för Niagarafallen.
Mamma och jag ska åka bort snart. Vi ska till min favoritstad, shoppa och gå på musikal och äta massa gott. Bara hon och jag för första gången nånsin. Det ska bli kul, men jag får väl kanske sätta koppel på mamma så hon inte går banana och shoppar upp hela Oxford Street. Min mamma har nämligen, bland många andra talanger, en shoppingtalang utöver det vanliga. Där kan hela Hollywoods brat-elit slänga sig i väggen, för när min mamma öppnar stora plånkan då finns inga hämningar. Jag ser så mycket fram emot detta!
Nu kom jag på varför jag tycker om kvällsåkning. Det är skuggan. När man ser sin egen skugga åka framför en. Det ser så lugnt och fint ut...
En sång trillade in i min värld häromdan, Bob Dylans "make you feel my love" men sjungen av Adele. En skön röst på en underbar sång. Har ni några minuter över i era stressade världar så lyssna och njut...
Nej, nu är det dags att sova. Först ska jag krångla upp en bild från Sälen. Det får nog Gunde Svan att ångra att han inte har med den här trion i sitt landslag...
Vi körde kortvasan. Jättekortvasan. Vi skyller på att termometern var nere och vände på hutlösa -27.
Kommentarer
Postat av: Evve
Alltså åter igen, du skriver obegripligt bra.
Tänk att jag inte vetat det förrens nu?
KramKram hoppas du tinat upp älskade vän
Trackback