Hedersmord.
Ja. Jag ska begå ett hedersmord. Eller inte riktigt. Ska inte dräpa mitt enda älskade syskon om ni tror det. Snarare är det min egen heder jag ska brutalt klubba ner. Jag ska ge upp. Kasta in handduken och erkänna att det finns ett gäng tjejer jag är imponerade av. IBK Aston damlag, och då menar jag den exklusiva klick som mer eller mindre utan undantag dök upp på måndagkvällar i ett mörkt, tråkigt Norrsätra.
Denna hyllning kommer av mitt nya liv. Nej, jag har inte blivit menlöst snäll, ingen fara. Det som skett är att jag har börjat träna. Först har Balkefors förärats ett besök, inte det hippaste gymmet i stan men det passar den nörd jag är. Många av mina muskler skrek rakt ut när de för första gången på lång lång tid utsattes för ansträngning. Primalskrik så höga att ljudbarriären höll för öronen.
På något sätt krånglade jag mig ifrån tortyrkammaren levande. Flydde med andan i halsen där den trängdes med hjärtat som slog dubbelslag i en takt som skulle få vilken sprinter som helst att bli avundsjuk. Åkte hem och powernappade för att sedan ta mig an nästa utmaning; OK Hammargympa i Norrsätra.
Va fan, ska man börja träna är det väl lika bra att göra det rejält? Eller?
3 stationer. 6 övningar på varje station. 2 gånger varje övning. 45 sekunder. Minimal vila. Aldrig nånsin har jag önskat så mycket att taket skulle trilla in över mig. Eller att en buffelhjord plötsligt kommer rusande. Jag kämpade, flåsade, hyperventilerade, slet. Och överlevde. Nu ligger jag här och väntar på träningsvärken. Väckarklockan är ställd tills imorgon och tanken är ett gympass. Om det nu inte är så att min hårda inledning av träningslivet innebär återhämtning till säg midsommar...
All heder åt er som dök upp vecka efter vecka och gjorde vad jag sa åt er. Ni är hjältar.
Sov gott där ute. Min godnattsång sjungs av Britney ikväll, If you seek amy, tydligen är det en skandal-låt. Jaja. Bra är den i alla fall. Hela skivan är förresten bra. Värd att köpas i en gammal hederlig skivaffär så Brittan får en krona extra till sin övergödda spargris...
Denna hyllning kommer av mitt nya liv. Nej, jag har inte blivit menlöst snäll, ingen fara. Det som skett är att jag har börjat träna. Först har Balkefors förärats ett besök, inte det hippaste gymmet i stan men det passar den nörd jag är. Många av mina muskler skrek rakt ut när de för första gången på lång lång tid utsattes för ansträngning. Primalskrik så höga att ljudbarriären höll för öronen.
På något sätt krånglade jag mig ifrån tortyrkammaren levande. Flydde med andan i halsen där den trängdes med hjärtat som slog dubbelslag i en takt som skulle få vilken sprinter som helst att bli avundsjuk. Åkte hem och powernappade för att sedan ta mig an nästa utmaning; OK Hammargympa i Norrsätra.
Va fan, ska man börja träna är det väl lika bra att göra det rejält? Eller?
3 stationer. 6 övningar på varje station. 2 gånger varje övning. 45 sekunder. Minimal vila. Aldrig nånsin har jag önskat så mycket att taket skulle trilla in över mig. Eller att en buffelhjord plötsligt kommer rusande. Jag kämpade, flåsade, hyperventilerade, slet. Och överlevde. Nu ligger jag här och väntar på träningsvärken. Väckarklockan är ställd tills imorgon och tanken är ett gympass. Om det nu inte är så att min hårda inledning av träningslivet innebär återhämtning till säg midsommar...
All heder åt er som dök upp vecka efter vecka och gjorde vad jag sa åt er. Ni är hjältar.
Sov gott där ute. Min godnattsång sjungs av Britney ikväll, If you seek amy, tydligen är det en skandal-låt. Jaja. Bra är den i alla fall. Hela skivan är förresten bra. Värd att köpas i en gammal hederlig skivaffär så Brittan får en krona extra till sin övergödda spargris...
Kommentarer
Trackback
