En måndag i juni.
Oh It takes a fool to remain sane...
Nu ska inte alla äldre frukta att vår generation är förstörd även om det kan se så ut. Men hoppet om en bättre värld finns, det kommer en ny generation efter oss. Och han är söt som socker!
Idag badar vi i Malmjärn och sen bilbingo i Forsbacka. Woho. Tack lediga dagar.
allez allez allez
Jag sitter med mor min i soffan, äter Lindtchoklad och slötittar på fotboll. Ännu en vecka har tagit slut och imorgon börjar första veckan av andra halvan av året. Eller hur man säger. Halva 2009 har schwoschat förbi och det har varit bra. Ett skönt år hitills, tummarna hålls för en fortsättning på samma spår.
I lördags satt vi på Klara och Andreas balkong på söder och käka det som Klara sa va en "enkel middag". Det innebar kött, kyckling, färsk potatissallad, såser, bröd. I mina ögon ett riktigt kalas, blir alltid lika imponerad över hur gott det är när systrarna G fixar och donar. Kul och träffa folk man inte sett på länge och utbyta skvaller, tråkigare att vara vuxen och seriös och åka hem tidigt för att jobba bara.
Alltså, vad är det med gamlingar och långkallingar i 30 graders värme? Medan jag flämtar mig igenom dagarna på jobbet så mumlar dom något om "tidig höst i år" och drar på sig en stickad tröja. Är det meningen att det ska vara så? Kommer jag också sitta där under duntäcken och huttra medan yngre generationer badar i absolut torr och svettas ändå? Nej. Det går jag inte med på.
Inom en inte alltför lång framtid så är det dags för mig att fylla år. En sån där milstolpe i livet, halvvägs till femma-nolla, en kvarting eller helt enkelt 25 gamla år. Har börjat skissa på någon slags baluns för att fira, men mycket beror ju på det där brevet som ska dimpa ner inom några veckor. Ni som känner er bjudna kan ju börja tänka er ett jättetält, en bit mat och kanske lite dans på borden!
Snart ska jag stänga dom blå, har glömt göra mat tills imorgon. Suck. Häromdan åt jag tonfisk och potatissallad, kan bli en favorit i repris. Äh, det får blir morgonens problem. Godnatt.
Did you say it? 'I love you. I don't ever want to live without you. You changed my life.' Did you say it? Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around; Drink it in 'cause this is it. It might all be gone tomorrow."
Godnatt MJ.
Jag stapplade in genom dörren med ögonlocken hängandes vid tårna ungefär, men något som stod på Aftonbladets hemsida väckte mig totalt. Michael Jackson är död. Herregud, kanske världens bästa entertainer. Ska man liksom aldrig mer få sen en moonwalk av en en bräcklig man med munskydd och något för korta byxor?
Nu ska man väl ta allt med en nypa salt, även om jag har svårt att tro att tidningar världen över publicerar en dödsruna över någon som fortfarande lever. Stämmer ryktena säger jag godnatt MJ. Världen är en stjärna fattigare.
Dagens i-landsproblem.
Som kickstart på dagen väcks jag av pappas glada stämma som fem över halv sju frågar mig om jag inte börjar jobba sju. Tack Linnéa för att du inte ställde klockan. Åt frukost samtidigt som jag borstade tänderna, klädde mig på cykeln till jobbet och var ett lik fram till lunch.
Jobbet rullar på någorlunda, tills jag glömmer panschis-Svens matlåda och skickar iväg han i taxin hem. Får jaga efter taxin och inser att jag min kropp är under all kritik. Det kan ha varit värmen som slog till på hjärnan. Eller det faktum att jag och Sven i fyrtio minuter förde en dialog bestående av att han suckade "det är så jobbigt att bli gammal" och jag kontrade med "du är väl inte så gammal". Båda två har ju ungefär samma effekt på hjärncellerna som strårom från pepes bodega.
Efter att vi i snillen som spekulerar varit sju stycken och inte ens kunnat bygga ihop en enda skohylla fick jag äntligen gå hem från jobbet. Problemen fortsatte dock i hemmet. Vaniljsockret och havregryna tar slut. Chokladbollarna får nyttogrejer i sig istället. Rågflingor känns inte helt bra. Oros.
Vi vann inte ett jota på bilbingon men fick trauman för livet av bilbingohitlerhäxan som ropar nummer. Vi är nära men ändå långt ifrån dom där slantarna som skulle ta oss utomlands... Inte ens en glass på donken har vi råd med till slut, allt tack vare kvinnan med den värsta röst jag någonsin hört, vore jag henne skulle jag antingen bära hörselkåpor jämt eller bli stum.
Som gädda i drinken så dör min kära eltandborste när jag gnuggat en tand ungefär. Istället för att lätt förlamat hålla armen i samma vinkel och skaka lite på huvudet då och då måste jag nu anstränga mig och faktiskt borsta. Det är inte rättvist!
Nu tänker ni säkert att jag bara är gnällig och bortskämd, att jag borde uppskatta allt jag har. Ni har rätt. Därför är jag tyst nu och lyssnar istället på Kings of Leon hela natten och är glad över kortet från mitt hjärta i Italien.
Lay where you're laying don't make a sound...
Ångest.
Jag gnager mig själv på knogarna just nu. Lite då och då på senare tid har jag drabbats av någon form av högskole-ångest. Trots att jag vet att det dröjer några veckor till innan brevet dimper ner med framtidsavgörandet så kastar jag mig vissa dagar över postlådan. Tänker att kanske kanske är det någon som tycker synd om mig och skickar ett för-brev som säger hur det blir.
Men icke. Jag fattar inte hur det kan ta sån grönjävlig tid när allt går via datorn. Ska dom skriva ut allt för hand? Slicka på varje frimärke och adressera med gåspenna? Ansökningstiden går ut i april och tre, TRE, månader senare får man veta något.
Ja, jag vet att det alltid varit så här och kommer förmodligen alltid vara så. Förut har jag inte brytt mig för högskolan har legat på nittiotredje plats på min ranking av saker jag ville göra. Nu är det annorlunda. Nu vill jag veta. NU NU NU.
JÄVLA SEGPROPPAR SOM BESTÄMMER RAPPA PÅ LITE NU.
Godnatt.
PS. Jag är inte bitter. Bara uttråkad, uppstressad och jävligt skitnervös över att behöva börja om från scratch vad det gäller tankar om framtiden.
PS igen. Har ni tråkigt så ta och lyssna lite på den här!
Qui est cette fille dont tu es l'amant ?
Det senaste.
Först åkte jag tillbaka till Voltrona, bodde med Linnea och Domenico i mansardan och fördrev tiden med kortspel, poolhäng och vin. Gänget hade ett nytt husdjur som åt ur handen och satt på bordet. Rävis.
Sen mötte jag upp Anna och mamma i Rom och såg varenda sten i hela stan.
Vi hann precis komma hem sen var det dags att jobba några dagar på fritids med Peggy. Matsalsnostalgin flödade...
En kväll fick jag och Jessica för oss att vi skulle bowla. Jag gjorde strike och Jess bowla baklänges på mig...
Det blev midsommar och vi firade i stugan med alla möjliga traditioner. Kexet och jag avrundade natten med att försöka fiska upp en död fisk...
Igår bojkottade jag Hammarby för sommarteater, god mat och mycke rosévin på mosters ö. Mys.
Nu är det fotboll och jordgubbar som gäller. Sista timmarna av sista lediga veckan. På tisdag är det dags att inställa sig nere på 136an och gulla lite med dem som befinner sig i livets eftermiddag. Annars så handlar veckan om tisdagsbakning på Bryggargatan, se Wij trädgårdar, torsdag i Västerås och förhoppningsvis en del sol!
Lenka - The Show.
Läskunnighet
Jag ska, trots en mindre hjärnblödning mitt i, försöka återge en diskussion som ägde rum på altanen i Lassas Vegas ikväll. Ämnet är den icke existerande snabbheten på flygplatsen i Rom.
- Vi stod i kön jättelänge, eller hur mamma?
- Ja, minst 40 minuter, det var ju tur att vi hade gott om tid.
- Mm, hon som jobbade kollade ju allt typ hundra gånger.
Här lägger sig pappa Kent i.
- Men det är ju inte så lätt för henne som inte kan läsa.
Mamma och jag gör som vanligt och låtsas inte om honom utan fortsätter prata om incheckningen. Evve fastnar dock lite grann...
- Ja men till slut fick vi i varje fall checka in i disken bredvid, hon där hade ju kastat arga ögonkast på den långsamma tjejen flera gånger.
- Ja det var väl dumt att hon som inte kunde läsa jobbade där.
Bam. Jag blir tyst. Försöker läsa av om Evve skämtar, inser att så är det inte. Borde jag säga något? Eller tror mamma och pappa att hon skämtar och det kan passera obemärkt? Nej. Det går inte. Mamma harklar sig till slut.
- Ja, fast nu ljög ju Kent om det, han var ju inte ens med....
HAHAHAA. Älskade älskade Evve. Det och provåkningen av nya bilen är definitivt dagens topp två!
Bara lite grann
Igår hade jag turen att få ägna kvällen åt 7 vackra damer. Trots att jag förlorade i tv-spel och att sista avsnittet av Cityakuten visades så var det en perfekt eftermiddag-kväll-halvnatt. Jag knallade hem på natten, ipoden spelade BonIver och jag njöt av stillheten.
Jag, Linnea Hallberg, ska gå på badhuset imorgon. När hände det liksom? Brukar ju smyga med gäddorna i vassen eller bada i sumpmossarna där inga andra är, imorgon ska det dock bli ändring. Ser verkligen fram emot att få glänsa med mina muskler på P-badet. Borde kanske olja in mig för störst effekt?
Staind - Tangled Up In You.
Per te. Solo per te.
Idag gjorde som igår och regnade bort. Bortsett från en språngmarsch mellan bilen och Ica Maxi har jag hållit mig inomhus. Just nu känner jag av den aktivitet som fått störst utrymme idag; matmaraton. Eller snarare godismaraton. Har hamstrat i mig nåt kilo idag så veckan inte blir alltför outhärdig.
Imorgon börjar min sista lediga vecka innan jag ska slava hela sommaren. Listan är lång med saker jag vill hinna med och folk jag vill träffa. Bland annat en ny söt bebis i Hofors, de ni. Kanske får man svänga förbi det nyinköpta huset i Storvik. Sommarteater på Biskops Arnö är en punkt och någonstans mitt i alltihopa ska man ju fira midsommar och allt vad som hör till det. Ledig vecka kanske inte är rätt ord?!
Underbara älskade Jovanotti. För er som inte förstår vad han sjunger så kan jag lova att det är värt att lära sig italienska, om så bara för att förstå den vackra radda av ord han ger er här...
Godnatt världen.
Friday Im in love
Jag har kommit hem och landat i vardagen. Inkastad på jobb direkt och här sitter jag nu, fredag eftermiddag med flottigt hår och trött huvud. Skulle helst ha stannat kvar i pastaland ett tag till, i värmen och vinflödet. En del av mitt hjärta blev kvar där nere medans resten tillsammans med mor och syster flög hem under smått kaotiskt italienskt överseende.
Voltrona var sig likt på många sätt även om vissa fasader rasat och visade upp en grym verklighet. Men vi som sett den verkligheten redan förra året var knappast förvånade. Istället så gladde vi oss åt att spumanten flödade, solen gassade, bombolonifrukost med Sabri och ananasglass i San Gimignano. Lägg till sena nätter under taket och utflykter hit och dit så sammanfattar det väl rätt bra en skön vecka.
Rom var fint, lika fint i som i november men mer uppskattat nu, nu utan att vara blåslagen och trött efter en säsongs jobb. Vi har gått gata upp och gata ner och ätit tre eller fyra rätters varje dag. Allt för den inre balansen liksom...
Studenten idag och vädret är väl kanske inte det man skulle önska någon. Fast är det någon dag när lyckan är så stor att det inte spelar någon roll om det viner småspik och går isbjörnar på gatorna så är det väl studenten? Och kanske när man gifter sig. Och får barn. Ja. Typ.
Funderar på att ta en promenad, följa upp det med ett bad och sen invänta kvällens tacos. Låter som en plan.
Mi manchi tesoro.
Voltrona
Ciao. A la prossima. Magari...
