Idag blev inte som jag tänkt mig. Problemen har hopats och jag har känt mig som ett u-land bland i-länderna. Inte för att jag är särskilt undernärd eller överdrivet solbränd, båda dessa kvalitér lyser starkt med sin frånvaro. Mina problem har snarare varit i-landsproblem när jag tänker efter.

Som kickstart på dagen väcks jag av pappas glada stämma som fem över halv sju frågar mig om jag inte börjar jobba sju. Tack Linnéa för att du inte ställde klockan. Åt frukost samtidigt som jag borstade tänderna, klädde mig på cykeln till jobbet och var ett lik fram till lunch.

Jobbet rullar på någorlunda, tills jag glömmer panschis-Svens matlåda och skickar iväg han i taxin hem. Får jaga efter taxin och inser att jag min kropp är under all kritik. Det kan ha varit värmen som slog till på hjärnan. Eller det faktum att jag och Sven i fyrtio minuter förde en dialog bestående av att han suckade "det är så jobbigt att bli gammal" och jag kontrade med "du är väl inte så gammal". Båda två har ju ungefär samma effekt på hjärncellerna som strårom från pepes bodega.

Efter att vi i snillen som spekulerar varit sju stycken och inte ens kunnat bygga ihop en enda skohylla fick jag äntligen gå hem från jobbet. Problemen fortsatte dock i hemmet. Vaniljsockret och havregryna tar slut. Chokladbollarna får nyttogrejer i sig istället.  Rågflingor känns inte helt bra. Oros.

Vi vann inte ett jota på bilbingon men fick trauman för livet av bilbingohitlerhäxan som ropar nummer. Vi är nära men ändå långt ifrån dom där slantarna som skulle ta oss utomlands... Inte ens en glass på donken har vi råd med till slut, allt tack vare kvinnan med den värsta röst jag någonsin hört, vore jag henne skulle jag antingen bära hörselkåpor jämt eller bli stum.

Som gädda i drinken så dör min kära eltandborste när jag gnuggat en tand ungefär. Istället för att lätt förlamat hålla armen i samma vinkel och skaka lite på huvudet då och då måste jag nu anstränga mig och faktiskt borsta. Det är inte rättvist!


Nu tänker ni säkert att jag bara är gnällig och bortskämd, att jag borde uppskatta allt jag har. Ni har rätt. Därför är jag tyst nu och lyssnar istället på Kings of Leon hela natten och är glad över kortet från mitt hjärta i Italien.


Lay where you're laying don't make a sound...