Det är tydligen uttjatat att lägga upp årets bilder. Det struntar jag i.


Familjen Hallberg/Nygren inledde nyårsafton med att skotta av stugtaket, Anna hade en egen taktik för att slippa hjälpa till...


När Hannas lägenhet skulle målas blev tapetserarbordet vinbord och terrakottabården fick vara med.


Jag fick nya flaskbottenglajjor. Sabina och Fredrik fick en undebar liten Bonnie.


Årets pepparkakshus i Lassas.


Jag, mamma och Anna var på Koh Samet. Anna brände hårbotten och fick ha keps.


Hälsade på hos Linnea på Voltrona och fann mina favoritgalningar Sabri och Walter.


Vi for till Sicilien för en vecka fylld av mat och dryck och ständiga res-oros.


Jag fiskade kräftor för första gången.


Mamma och jag åkte Jädraås-Tallås-järnvägen med alla familjer med barn under fem år...


Sommarkväll på Smedsgatan.


Moster fyllde 60 och bjöd in till fest på Biskops Arnö.


Midsommar firades med Sofia hos Anna, Johan och Björn i Kumla.


Anna firades med altanfest.


Anna tog examen och mamma klädde upp sig.


En sommardag i Vallhov hos Soffe, Peran och Stella.


Emilia och jag och Sundsvalls finest.


När första solen sken över Sundsvall hets-solade vi på en brygga vid Sidsjön.


Jag och Maria for till London och gick på textilmuseum.


Sidsjön funkar på vintern också.


Malpal fyllde 30 och vi festade på Biskops Arnö som vanligt.


Mamma, Anna och jag åkte till London och hängde i tunnelbanan.


Årets andra dag hos Soffe och Stella, livets första babyspya mellan tuttarna.

Jag jobbar på ett bra ställe. I dag satt jag och åt de sista bitarna av min lunch när telefonen ringde. Ett samtal jag väntat men beskedet var inte direkt jätteglada. Eller inte för min del i alla fall. Jag är ju förespråkare för äkta kärlek och tveklös förälskelse men jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes när hon som dumpade mig för blott tre veckor sedan hittat någon annan. Det kändes, men på något sätt bitterljuvt. Att ta sjumilakliv vidare känns fasligt mycket lättare med vetskapen om den nya kärleken, det sätter liksom saker i perspektiv. Men men, det här är konstateranden jag gjort många timmar efteråt.

Då, direkt där när jag svalt sista klyftan mandarin, lagt på luren och skulle försöka skriva ett reportage var det svart i mig. Ledsenheten tog över och jag blinkade frenetiskt bort tårar bakom mina flaskbottnar. När jag trodde att jag skulle behöva gömma mig på toaletten och sitta i mörkret tills att allt gått över frågade fina Ylwa vad som var fel. Hon lyssnade och sa inga klämkäcka kommentarer om att "det finns mycket fisk i sjön" eller att "du är ju ung så det är lugnt". Nej, hon plockade fram en mening ur ett dokument från Arbetarbladets kriskommission. Som avslutning på ett mötesprotokoll stod det ungefär "På Arbetarbladet är det helt okej att må dåligt och vara ledsen".

Just då var jag ofantligt tacksam över att ha en arbetsplats där det är okej att vara skör och bräcklig. Där svaghet inte ses som ett hinder utan som något som vi tillsammans tar oss igenom. Jag tror att det hjälper människor att vara människor.

För mig är det viktigaste som finns i en relation ärlighet. Även när jag som i dag får dra den ur någon och även när den som i dag smärtar så fruktansvärt. För på ärlighet bygger man vidare. Utgår man från ärligheten hamnar man sällan fel. Och den smärtan som kändes oövervinnerlig när jag släppte telefonen i golvet och för min egen del avslutade den räcka av funderingar som annars kanske tagit många månader att veckla ut i huvudet, den smärtan känns just nu mest som ett myggbett. Det är lite irriterande men det går över...

Dagens ljuspunkt förutom kvällens middagsträff i Gävle hittar ni på länken nedan. Det är för att använda Maria Callebergs eget ord fab. Läs och enjoy. Och var ärlig mot er själva och era nära så blir världen en bättre plats.

http://arbetarbladet.se/nyheter/hofors/1.2615695-pakord-utter-skulle-bli-mossa

Jag har landat hemma, kraschlandat är nog en bra beskrivning. Mitt gamla rum ser ut som ett bombnedslag och insidan av mig är en krater av känslor. Jag försöker göra allting samtidigt vilket slutar med att jag snurrar hejdlöst och allt ser ut som innan. Försöker vänja mig vid nya glajjorna och blir yr och snubblar över en av de ouppackade resväskorna. Håller underbara Bonnie i famnen och blir inombords livrädd att jag ska tappa det lilla knytet som väger som några mjölkkartonger och är vacker som de finaste av diamanter. Väntar hela dagarna på det där samtalet till 018-området jag inte vågar ringa men ändå väntar på och hoppas på positiva nyheter och att vi får fira vår lilla jul på Biskops Arnö och inte på Akademiska sjukhuset. Skickar sms till Musikhjälpen och botar mitt dåliga samvete att jag inte gör mer för världen. Försöker bota ett annat dåligt samvete med att göra en ansats till att läsa kurslitteratur men inser att jag nog har större chans att rädda världen. Ovanpå allting har det i och med flykten från Sundsvall blivit verkligt för mig det där samtalet mellan mig och hon där vi blev ett hon och ett jag igen.

För någon månad sedan skrev jag en önskelista till de tomtar omkring mig som fyller min julklappssäck varje år. Just nu skulle jag vilja göra en ny lista. Den skulle vara ganska kort och se ut ungefär så här:
- En pigg Björn utan cancerjävel
- Ett kroppsdelslim att laga hjärtat med
- En finare värld för Bonnie, Stella och kommande smått att växa upp i

Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget. Kanske att jag är lite rädd och skadad nu. Kanske att det känns tryggt att vara hemma och reda ut stormen som river. Kanske var det inte alls för någon annan, kanske borde det skrivits på ett papper och eldats upp.

Jag har för första gången någonsin avslutat ett Facebook-förhållande. Gått från att vara "in a relationship" till "single", paradoxalt nog illustrerat med ett hjärta. Borde de inte vara ett brustet hjärta? Eller en ledsen gubbe? Lite mer likt verkliga livet?

Mitt verkliga liv är inte så verkligt mer heller. Jag känner mig inte som Linnéa oftast. Istället är jag Aidan på gatan i New York. Eller Heck i Imagine you and me. Eller Torres på flygplatsen i Greys. Jag är hjärtekrossad och jättekrossad. Som ni kanske förstår avslutade jag Facebook-förhållandet men utanför internet var det utanför min kontroll.

Men om jag ska gaska upp mig och bortse från att jag är ledsen så är jag tacksam. Tacksam för att jag fått lära känna och komma nära en fantastisk människa som varje dag utmanar mig att vilja bli en bättre person. Vi pratar om vänskap nu och vissa stunder går det bra, andra går det dåligt. För min del är det en kamp mellan att vilja vara tillsammans på det sätt som varit och att acceptera att vara tillsammans som vänner. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

I Sundsvall är det kallt nuförtiden, på flera sätt. Istället för att härja runt utomhus sitter jag i soffan och ser Love Actually. Det är en fin film. Vilken som är min favoritscen ändras från gång till gång, precis som min egen sinnesstämning. Sist jag såg den älskade jag bröllopsscenen, nu ser jag Marks carol singers om och om igen. Det är som sagt en fin film.

Nåväl. Jag brukar inte vara så här öppen med mig själv på internet men eftersom jag valde att ha ett Facebook-förhållande känns det som om jag bäddat för en allmän förklaring till varför jag återigen är singel. Kärleken tog helt enkelt slut, tyvärr var det inte min kärlek...

Och ja. Jag vet att Sverige fått sin första självmordsbombare, att hajar äter folk i Egypten och att Sveriges handbollsdamer tydligen blivit grymma. Som den goda journalist jag försöker vara tar jag in den ständigt piskande mediestormen men jag orkar faktiskt inte bry mig just nu...

Tio steg har jag tagit i dag. Råkat köra tallriksunderlägget i micron. Låtsats att jag pluggat men egentligen inte gjort något alls. Solen som aldrig gick upp i dag har snart ändå gått ner. Om och om igen rullar Karenina i högtalarna. Jag tänker på en rödvinskväll som aldrig blev av. Det är dags att lämna lägenheten, den börjar kännas som ett fängelse.

Mitt pussel blev aldrig klart...

Leave and let me go
I will think of you, I know
But carry on, carry on,
and I'll stay strong

Someone else will keep
you warm from now on
Someone else will keep you
safe from the storm
But I'll be with you wherever you go
So you will never be alone
I'm going where the wind blows
Going where the lost ones go

Plötsligt blev Sundsvall så kallt.

Jag såg Robyn för några år sedan. Hjärtekrossad satt jag i konserthuset i Gävle och grät mig igenom hennes första spelning någonsin av balladversionen av Be mine. Nu gör hon nya konserter men snigeln i mig bokade inte innan alla hipsters hunnit köpa varenda liten biljett. Kanske är det ett tecken att jag ska hålla tillgodo med mitt minne av ett hjärta i tusen bitar och trots det en av de bästa konserter jag sett. Jaja. Den som lever får se helt enkelt.

Jag hoppas att så många har sett Skavlan på SVT1 ikväll. Det var så fantastiskt träffande för flera av sakerna jag har funderat på sista tiden. Henrik Schyffert och Fredrik Lindström borde fler lyssna på. Speciellt alla som bloggar om sina hem. Alla som gör mig kräkfärdig genom att måla varenda jävla pinal vit och inreda hela hemmet i mentalvårds-stil. Missförstå mig rätt nu, jag kan tycka att vitt är väldigt fint. Om det finns någon måtta i det. Och om folk slutar tro att de blir lyckliga bara för att de köper en burk vit färg och målar ett skåp från Blocket de egentligen inte hade råd med.

Herrarna Schyffert och Lindström ska tydligen roa med show på Berns i vår och jag tänker gå. Jag har förresten fått en lägenhet i Hammarbysjöstad, ska självkalrt inreda den så där lantligt underbart och smälla upp bokstäver som säger Home på väggen utifall jag tvivlar var jag är någonstans någon gång. Eh. Nej. Det överlåter jag åt andra.

En annan sak, som inte alls  har någonting med Skavlan att göra, men som ändå upprört mig sista tiden är årets julklapp. Ipad, eller padda som vissa tidningar skojigt nog döpt om den till, är fan i mig ett skämt som årets julklapp. Vi har precis börjat klättra ur en djup finanskris och då hetsar mediebranschen, den bransch jag tydligen ska tillhöra själv, redan iphone-belånade människor att "nu, nu jävlar, nu duger inge hemstickade strumpor eller pocketböcker, nu ska ni pynta fem papp för ipad ska alla ha". Det är sjukt. Jag försöker nu inte på något sätt framställa mig som en idealisk anti-kommersialism som inte köper julklappar alls. Men jag måste faktiskt säga ifrån när årets julklapp är resultatet av Apples smarta pr arbete.

Och förresten, för att återkomma till min bransch så måste jag ställa mig tveksam till om de kommer ihåg kapitlet om textreklam i mediernas egen lill-bibel Spelregler. Den må vara en sensation och helt fuckingfantastic Ipaden, men det finns fortfarande inget som säger att branschen behöver lämna sina ideal för att höja äppelföretagets senaste uppfinning till skyarna utan att någonsomhelst kritiskt tänkande.

Snön fortsätter att vräka ner över Sandviken i detta nu. I onsdags var jag ute och for på räls. Jag tänker inte gräva ner mig mer i det än att konstatera X-tågen kan man lita medan dressin kanske är något för SJ nästa vinter.

Igår brann en väns hus ner. Det måste vara en sån obegriplig tragedi och jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin behöver förstå hur den känslan är. Jag tänker mig att det inte så mycket är de materiella förlusterna utan att det på något sätt skulle krypa in en obehaglig oroskänsla av att ha blivit bestulen på en trygg plats i tillvaron. Jag lider verkligen med henne, förmodligen en klen tröst att alla gör det men ändå.

Imorgon vankas det lussebak på Timotejvägen och kvällen är tänkt att spenderas på Ekostigen med tjejerna. Det kan hända att vi gör stan även. På söndag åker vi mot Biskops Arnö för julmarknad och sen far jag upp till Sundsvall för de sista veckorna för året. Nästa vecka har jag två inneboende i form av Anna och Kajsa och veckan avslutas med tenta i politisk kommunikation och Le Grande Finale på Borgmästaren. Fullt ös medvetslös eller som Karin skulle uttryckt det gangbang nummer 3.

Nu snarkar mor och far i varsin del av soffan så det är dags att fly fältet eller drabbas av svåra öronskador.

Godnatt tutti.

Aftonbladet verkar fira en alternativ jul i år, i alla fall om man ska se på deras julklappsguide...