Jag hoppas att så många har sett Skavlan på SVT1 ikväll. Det var så fantastiskt träffande för flera av sakerna jag har funderat på sista tiden. Henrik Schyffert och Fredrik Lindström borde fler lyssna på. Speciellt alla som bloggar om sina hem. Alla som gör mig kräkfärdig genom att måla varenda jävla pinal vit och inreda hela hemmet i mentalvårds-stil. Missförstå mig rätt nu, jag kan tycka att vitt är väldigt fint. Om det finns någon måtta i det. Och om folk slutar tro att de blir lyckliga bara för att de köper en burk vit färg och målar ett skåp från Blocket de egentligen inte hade råd med.

Herrarna Schyffert och Lindström ska tydligen roa med show på Berns i vår och jag tänker gå. Jag har förresten fått en lägenhet i Hammarbysjöstad, ska självkalrt inreda den så där lantligt underbart och smälla upp bokstäver som säger Home på väggen utifall jag tvivlar var jag är någonstans någon gång. Eh. Nej. Det överlåter jag åt andra.

En annan sak, som inte alls  har någonting med Skavlan att göra, men som ändå upprört mig sista tiden är årets julklapp. Ipad, eller padda som vissa tidningar skojigt nog döpt om den till, är fan i mig ett skämt som årets julklapp. Vi har precis börjat klättra ur en djup finanskris och då hetsar mediebranschen, den bransch jag tydligen ska tillhöra själv, redan iphone-belånade människor att "nu, nu jävlar, nu duger inge hemstickade strumpor eller pocketböcker, nu ska ni pynta fem papp för ipad ska alla ha". Det är sjukt. Jag försöker nu inte på något sätt framställa mig som en idealisk anti-kommersialism som inte köper julklappar alls. Men jag måste faktiskt säga ifrån när årets julklapp är resultatet av Apples smarta pr arbete.

Och förresten, för att återkomma till min bransch så måste jag ställa mig tveksam till om de kommer ihåg kapitlet om textreklam i mediernas egen lill-bibel Spelregler. Den må vara en sensation och helt fuckingfantastic Ipaden, men det finns fortfarande inget som säger att branschen behöver lämna sina ideal för att höja äppelföretagets senaste uppfinning till skyarna utan att någonsomhelst kritiskt tänkande.

Snön fortsätter att vräka ner över Sandviken i detta nu. I onsdags var jag ute och for på räls. Jag tänker inte gräva ner mig mer i det än att konstatera X-tågen kan man lita medan dressin kanske är något för SJ nästa vinter.

Igår brann en väns hus ner. Det måste vara en sån obegriplig tragedi och jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin behöver förstå hur den känslan är. Jag tänker mig att det inte så mycket är de materiella förlusterna utan att det på något sätt skulle krypa in en obehaglig oroskänsla av att ha blivit bestulen på en trygg plats i tillvaron. Jag lider verkligen med henne, förmodligen en klen tröst att alla gör det men ändå.

Imorgon vankas det lussebak på Timotejvägen och kvällen är tänkt att spenderas på Ekostigen med tjejerna. Det kan hända att vi gör stan även. På söndag åker vi mot Biskops Arnö för julmarknad och sen far jag upp till Sundsvall för de sista veckorna för året. Nästa vecka har jag två inneboende i form av Anna och Kajsa och veckan avslutas med tenta i politisk kommunikation och Le Grande Finale på Borgmästaren. Fullt ös medvetslös eller som Karin skulle uttryckt det gangbang nummer 3.

Nu snarkar mor och far i varsin del av soffan så det är dags att fly fältet eller drabbas av svåra öronskador.

Godnatt tutti.