Nej, inte direkt där jag ska gå. Mest önsketänkande. Men Jour09, min klass alltså, verkar innehålla en del skönt folk och just nu känns det mest spännande och bra att börja tampas med tjocka böcker och oändligt med ord. Idag har vi klarat av att säga ja när vi hörde vårt namn och fått lite basics om allt och ingenting. Imorgon är det föreläsningsdags och sen är nog tanken att det ska rulla på tills vi känner oss färdigbakade och tills någon chefredaktör väljer oss till sitt lag.

I lördags cyklade jag med pirr i magen ner till campus, tankarna virvlade likt en McFlurrymaskin i mitt huvud. Kommer jag få någon vän? Är det rätt dag? Rätt tid? Ser jag ut som en nörd? Skulle jag vara lastgammal i ett hav av junisar?
Efter några dagar med nollning så är konstaternadena dessa; ja, jag har fått vänner. Ja, det var rätt tid och plats, fortsätt jobba så. Ja, jag ser nog lika nördig ut som hemma i Viken. Och tyvärr, det ja som breaks my heart, jag är gammal. Har hittat en donna som är äldre än mig men det verkar vara den enda. Men som sagt vi har ju levt!

Igår kväll drog vi ut min käcka bäddsoffa till en tv-soffa modell enorm och kollade på film. Filmen var en täckmantel för det mat-marathon vi kombinerade med skvaller-VM, vi vann allt. Överlägset. När kvällen blev natt och Svahn Jr för länge sedan somnat på soffan avslutade jag och Jenny våra överdrivet intelligenta samtal och sa godnatt. Ingen vidare kväll för midjebältet men insidan mår desto bättre när man får mohahhah-skratta åt ingen och alla andra.

Hade funderingar på att klistra upp några bilder över lägenheten så alla ni oroliga själar ser att jag inte bor i en knarkarkvart i ett tvivelaktigt område, men sen tänkte jag om. Ni som undrar är hjärtligt välkommna hit, ta E4an norrut och kör av efter några timmar. Genom stenstaden och E14 mot grannlandet, sen står jag där och vinkar. Lite ljusare i huvet, lite blekare i skinnet men för övrigt ser jag ut som den glada jävel jag är!

Jag ska kasta mig in i duschen nu och sen laga nåt ätbart så får vi se vad kvällen ger förutom att vässa pennorna och packa skolväskan. Sköt om er, speciellt du Anna Hallberg, inga fler besök på sjukan för då kommer jag bli nervklen här uppe i Norrland...

Bon Iver - Skinny Love.

Det går fort när man har roligt är ett beprövat talesätt som jag och min värld har satt på hårda prov sista tiden. Tiden att skriva ner dagarnas händelser har varit knapp och allt som oftast har syrran suttit och rullat tärningar väldigt inbjudande. Hon har hamnat någonstans i botten på yatzyträsket och jobbat hårt på att dra ner oss övriga...

Jag har haft besök från Italien när fröken Claudia dök upp i Sandviken, jobbet som turistguide var ganska slitsamt. På fyra dagar hann vi med Älgparken, Wij trädgårdar, Vildmarksgalleriet, Högbo Bruk, Uppsala, Gävle, minigolf, bilbingo, bowling, inflyttningsfest, grillning, Kharmautgång, Laxön och gäddmuseet. Har säkert glömt bort någonting men ni får ett gäng bilder som plåster på såren :)

                   

I lördags gick vi upp alldeles för tidigt och åkte mot Stockholm, såg till att Claudia kom iväg med flygbussen och sen traskade vi runt bland affärerna. Köpte en del grejer som kändes livsnödvändiga men på det hela taget var allt bara en väntan. Efter middag på schyssta "Den gamle och havet" så var det dags. Dags för det som blev en av sommarens höjdpunkter; Coldplay på Stockholms stadion.

Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på allsången till Fix you och spontansången av Viva la vida mest hela tiden, extranumret Yellow var underbart och jag vill gifta mig med Chris Martin här och nu.

Nu sitter jag i min nya soffa i min nya lägenhet i min nya stad. Syrran har skjutsat upp mig, på lördag börjar leken och på måndag börjar allvaret. Eller nåt sånt. Innan hon lämnar mig och gör mig ensamstående på riktigt så ska vi storhandla och komplettera med allt jag glömt bort från Ikea...

Godnatt hörni.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you


Coldplay igår. Wow. Wow. Wow. Jag vill alltid stå i ett konfettiregn och lyssna på Chris Martin...

Sådärja, nu är jag inte längre boende i Lassas utan bara på tillfälligt besök. Har fått i ordning mig i nya lägenheten och allt verkar bra hittills!

Sprang på Lisa på IKEA i Sundsvall idag, ganska otippat men en trevlig fika!

Måste berätta en liten rolig sak som hände idag. Jag och pappa sitter i bilen på väg hem, efter lite mer än ett dygn non stop tillsammans så börjar vi få dåligt med saker att prata om. Nån gammal cd spelar Ronny och Ragges "Köra fort som fan" och jag får en flashback från skoldisko i matan på Jernvallsskolan. Så fort man hörde tonerna från "Köra.." så gällde det att hitta en plats i den långa orm som bildades bakom coolaste killen som alltid låtsades köra en bil runt på dansgolvet. Ganska töntigt tyckte jag och skämdes lite när jag tänkte på hur vi åkte runt i en orm på hundra pers. Tills pappa berättade att alla på deras diskon hoppade runt och dansade jenka. Antar att alla generationer har ett pinsamhetsögonblick där alla deltog...







Godnatt. Ska sova nu eftersom jag ska agera turistguide åt Claudia som är här i Sverige ett par dagar...

Tack för en toppen olympiad alla ni som var med :)

Igår var jag med om bland det häftigaste nånsin; jag kände ett litet liv sparka inne i min bästa vän! Jag har längtat efter det så länge nu, men på något viss har den sovit varje gång jag varit i närheten. Igår var den dock vaken och i full fart. Helt otroligt att känna hur en liten människa på andra sidan huden trycker sin ännu mindre fot mot min handflata. Det går en rysning genom mig nu när jag tänker på det...

Jag är inne på sista dagarna i Lassas Vegas, för den här gången ska jag väl lägga till. Bäst att gardera sig för eventuella framtida ickejobbsituationer. Flyttpackningen är påbörjad och till helgen ställer jag till med sista festligheterna inom stadsgränsen. På måndag lämnar ett ton flyttlass tryggheten på Timotej till förmån för nya äventyr i Sundsvall. Nästa vecka dyker även besök upp från pastaland och det vankas Coldplay i storstan.

Mina tre damer och jag har ätit prinsesstårta ikväll (tack Johan!) och uppdaterat varann om civilstatus och andra väsentliga saker som snabbt ändrar på sig vissa gånger. Jag kan inte låta bli att glo så halva ögat trillar ur på den underbart vackra skapelse som heter P-son, en vackrare gravid kvinna finns nog inte. Jag längtar som aldrig förr tills bebbeluring är född!

Oh. Klockan närmar sig tio. Jag gäspar så att en mindre lastbil skulle kunna parkera i munnen på mig. Mor och far glor på Beck, syrran är i Rättvik med ett gäng nötter och själv ska jag krypa ner och glutta lite i en bok. Tack för ännu en härlig dag!


Dagens bild kommer från förra veckans i-landskatastrof när den automatiska garageporten ballade ur och vi fick försöka hålla porten uppe med en planka. Den rasade efter tjugo sekunder och sen stod vi med armarna rakt upp i en kvart och mekade. Mjölksyran sprutade och grannarna kom till räddning till slut...




Bon Iver - Skinny love

Idag bjuder jag på lite naket. Men jag antar att med de sista dagarnas värmebölja så har väl ingen kunnat missa något halvnaket? I så fall måste denna individ vara antingen blind eller enstöring. Lagom tills alla medelsvenssons avslutar sina semestrar och lagom tills vi slynglar som sommarjobbar återgår till jag-söker-jobb-i-smyg-när-ingen-ser-ja-det-är-sant-sluta-säg-att-jag-ljuger-jävla-arbetsförmedling-träsket, då går termometern i topp och inte ens solskyddsfaktor 90 skulle kunna hindra folk från att likna en tidig kräftpremiär.

Jag gjorde mitt sista pass (okej, jag har tre kvar nästa helg men då händer så mycket annat så det räknas knappt) i fredags. Slängde mig på cykeln upp till Hästhagen. Fick några timmar i total stillhet i min hammock när det var jag, min bok och Bono i bakgrunden. Rensade bort tankar på jobb och hittade motivation till en långpromenad följt av hallonplock. Trotsade alla djungel-lagar och satt i shorts mitt hallonbusken. Det kändes som en bra idé till att börja med, men sen såg jag ut som om jag försökt ta livet av mig på smalbenen. Inte coolt. Men gott med hallon. Mycket gott.

Som den obotliga workaholic jag är, ehm hrm, ja precis, så kunde jag inte bara sitta och dröna en hel helg utan spenderade gårdagen vid Storsjön på bröllop. Tyvärr inte som gäst utan i servisen, svettigt var bara förnamnet! Ett fint bröllop, jag spanade på klänningar och bestämde mig för att raska på med att hitta något till Peas bröllop. Känns långt borta men jag vill ju inte stå där dagen innan och försöka klämma mig i en gammal balklänning och behöva slita fram osthyvel och göra en hemma fettsugning. Hua.

Nu sitter ni säkert och svär över mina ordspyor och att nakenbilderna dröjer. Men frukta ej gott folk. Dom är här nu, strax under de här orden. Och dom är pinfärska, tagna idag på bryggan i stugan. Jag har metat kattmat, pappa har varit bödel och mamma fotograf. I den interna fiskeligan i familjen leder jag nu med 6 mörtar mot 1 över pappa. Keep on rocking...


Jag och min fångst. Minst 50 gram vägde den.


Pappa är butter över att mitt ytmete funkar bättre än hans välinställda sänke. Ni som inte är nöjda med nakenheten kan kika där pappas ben möter badbyxan, en vit rand olala!

Godnatt hörni. Dags att sova en stund och sen gå upp och flyttpacka. Oh happy day! Not. Jaja, är det väldigt soligt kanske man kan skjuta på packningen några timmar, eller några dagar. Oj, mamma om du läser det här så skämtar jag naturligtvis. Allt kommer vara packat imorgon. Typ. Kanske. Eller åtminstone i tanken packat.

Ray LaMontagne - Trouble. För dig baby.

Idag slog det mig hur vuxna vi är nu jag och mina jämnåriga. För att göra en lång historia kort så kom jag cyklandes i Storvik och stannade till på Hälsocentralen där min vän Karin sommarjobbar. Hon sommarjobbar som doktor. Eller inte en riktig doktor men ganska nära. Att fråga efter doktor Karin i receptionen gav mig en pirrig känsla.

Om badtofflan Karin får ha ett eget rum och tala om för folk vad det är för fel på dom, då är hon ju vuxen för sånt får bara vuxna göra. Jo så måste det vara. Visserligen är ju jag ynglet i vårt gäng, min dag kommer bra långt efter snömaffians januaridagar. Men på något sätt har nog även jag ålat mig över vuxengränsen. Men vem är jag då? Och vilka är alla andra?

Är det nu spelplanen byter färger; tappar barn och ungdomens grälla färger och darriga streck till förmån för fina kanter och gråtoner? Leka med kompisar-kortet byts mot tvätta bilen och klippa gräsmattan-kortet. Bonusar sluta bestå av glass och istället trillar en hög med slantar in en gång i månaden och finns det något kvar när man betalat hyran för St Eriksplan, Karlaplan och Elverket så kanske man köper sig en bridgeblandning. Förlorar gör man bara en gång och då är det verkligen på riktigt.

Lockbetet för detta nya upplägg ligger i att man får skriva regelboken själv. Själv välja vilka som får vara med och spela, om vi ska spela i lag eller köra solo. Med frihet kommer som alltid ansvar, nu kan domarna i det tidigare spelet dra sig tillbaka och ägna sig åt ett lugnt parti fia med knuff sinsemellan.

En fråga växer sig större än andra; kan man få ha samma gubbe i vuxenspelet eller är det nu man måste byta? Jag vill isåfall paxa (får man paxa saker när man är vuxen?) att inte ha den där långsamma velputtegubben som blir omkörd av alla och varvad tio gånger. Jag vill heller inte gärna  ha den där som spurtar från början och kör omkull av iver efter tio sekunder. Ge mig en lagom vild en så ska jag slå sexor hela tiden och ta mig långt, fånga upp en likasinnad på vägen, köpa hus eller kanske ett hotell. Skaffa nya spel i kulöra färger och ta på mig domarjackan. Och om jag bara kan lova en enda sak så är det att jag ska hålla mig till spelreglerna!

Snart tar jag min saker och flyttar igen. Den här gången får bohaget följa med, det som finns kvar vill säga. Jag skaffar mig en ny fast plats, en plats som förhoppningsvis inte byts ut dom närmaste tre åren. En plats där jag ska bygga ut min spelplan i sidleds. Kanske lägga till en färgklick i kanten. Slå tärningar och snurra på hjul, låta orden flöda och be till ordguden att jag får stå över ett kast och vila ibland. När det är game over för mig hoppas jag innerligt att ett av fälten på min plan är "Krigskorre i oroshärdar, med rätt att rapportera om sånt folk helst vill förbise"...

Jag har kommit till ett sovfält. Regler är regler och det är inget värt att vinna på fusk så jag kryper ner...

Godnatt hörrni.

PS. Jag är ganska malligt stolt över min doktor Karin! DS.