Idag slog det mig hur vuxna vi är nu jag och mina jämnåriga. För att göra en lång historia kort så kom jag cyklandes i Storvik och stannade till på Hälsocentralen där min vän Karin sommarjobbar. Hon sommarjobbar som doktor. Eller inte en riktig doktor men ganska nära. Att fråga efter doktor Karin i receptionen gav mig en pirrig känsla.

Om badtofflan Karin får ha ett eget rum och tala om för folk vad det är för fel på dom, då är hon ju vuxen för sånt får bara vuxna göra. Jo så måste det vara. Visserligen är ju jag ynglet i vårt gäng, min dag kommer bra långt efter snömaffians januaridagar. Men på något sätt har nog även jag ålat mig över vuxengränsen. Men vem är jag då? Och vilka är alla andra?

Är det nu spelplanen byter färger; tappar barn och ungdomens grälla färger och darriga streck till förmån för fina kanter och gråtoner? Leka med kompisar-kortet byts mot tvätta bilen och klippa gräsmattan-kortet. Bonusar sluta bestå av glass och istället trillar en hög med slantar in en gång i månaden och finns det något kvar när man betalat hyran för St Eriksplan, Karlaplan och Elverket så kanske man köper sig en bridgeblandning. Förlorar gör man bara en gång och då är det verkligen på riktigt.

Lockbetet för detta nya upplägg ligger i att man får skriva regelboken själv. Själv välja vilka som får vara med och spela, om vi ska spela i lag eller köra solo. Med frihet kommer som alltid ansvar, nu kan domarna i det tidigare spelet dra sig tillbaka och ägna sig åt ett lugnt parti fia med knuff sinsemellan.

En fråga växer sig större än andra; kan man få ha samma gubbe i vuxenspelet eller är det nu man måste byta? Jag vill isåfall paxa (får man paxa saker när man är vuxen?) att inte ha den där långsamma velputtegubben som blir omkörd av alla och varvad tio gånger. Jag vill heller inte gärna  ha den där som spurtar från början och kör omkull av iver efter tio sekunder. Ge mig en lagom vild en så ska jag slå sexor hela tiden och ta mig långt, fånga upp en likasinnad på vägen, köpa hus eller kanske ett hotell. Skaffa nya spel i kulöra färger och ta på mig domarjackan. Och om jag bara kan lova en enda sak så är det att jag ska hålla mig till spelreglerna!

Snart tar jag min saker och flyttar igen. Den här gången får bohaget följa med, det som finns kvar vill säga. Jag skaffar mig en ny fast plats, en plats som förhoppningsvis inte byts ut dom närmaste tre åren. En plats där jag ska bygga ut min spelplan i sidleds. Kanske lägga till en färgklick i kanten. Slå tärningar och snurra på hjul, låta orden flöda och be till ordguden att jag får stå över ett kast och vila ibland. När det är game over för mig hoppas jag innerligt att ett av fälten på min plan är "Krigskorre i oroshärdar, med rätt att rapportera om sånt folk helst vill förbise"...

Jag har kommit till ett sovfält. Regler är regler och det är inget värt att vinna på fusk så jag kryper ner...

Godnatt hörrni.

PS. Jag är ganska malligt stolt över min doktor Karin! DS.