Bygga om, bygga nytt
Är hemma i Lassas Vegas och snyltar mat. Brukar bli så på tisdagar när jag ändå måste ta mig till Jernvallen. Pappa som är emot snyltande sedan länge tillbaka knorrar att jag borde duka och plocka ur diskmaskinen och tusen andra grejor som han vill slippa undan. Men har mamma på min sida idag :)
Nu ropar dom nerifrån att maten är klar så det är bara att springa.
Hjärtat? Det har jag kopplat bort.
Ett år, tolv månader, 365 dar.
Det har hunnit varit helg, inte vilken helg som helst utan helgen då jag gjorde comeback på krogen. Har hållit mig i hemmets lugna vrå några månader eftersom mitt knä har varit under ombyggnad. Men i fredags så svirade jag om och gick först på 20årskalas för Malin och Hampus. Sög i oss helium och ålade genom cykeldäck innan vi hamnade på Kharma. Där var det trevligt även om inte allt gick bra för alla. Jag dansade hela vägen hem och somnade innan jag stängt ögonen, inte så uppskattat tror jag men ändå tack och godnatt.
I lördags hälsade jag på i Uppsala, väldigt mysigt. Hann knappt komma hem innan det var dags att gå till Soffe och dricka glassdrinkar och äta chips som middag. Efter en lång och dryg stund i kö där vakten försökte få folk att backa "en miter" så kom vi in på Kharma och där var det som trångt. Hade föreställt mig att kvällen skulle sluta på ett helt annat sätt men som sagt så blir det inte alltid som man tänkt sig...
Nu har min mobil verkligen börjat sjunga på sista versen, nej det lär nog vara sista tonen. Stort oros. Kul att den höll iaf nästan sex månader. Taggat.
Hjärtat då. Ja det sitter kvar. Kan inte säga så mycket mer för jag har lovat att inte göra det. Vad som händer i framtiden har jag ingen aning om men allt brukar ordna sig till det bästa även om man inte ser det just då...
Dags att svida om till träning nu. Sen Cityakuten. Sen ny dag, nya tag. Hurtigt avslut, jajamän. Känns bra.
Ärligt.
Idag fyller pappa år. Har klämt i mig både tårta och cheescake, kommer nog få rulla fram ikväll... Ska fixa iordning lite mat och sen leta mig till nånstans på Stenkumlet. Av mig och syrran fick pappa startkablar, känns som rätt present ifall vi vill åka Ragge nå mer...
Ni som inte var på Hovet igår kväll missade ett set som var nästan lika bra som Timbalands i juni, Petter mosade sönder allt annat på Rockbjörnen. Inte ens att Takida hade släpat med sig Linda Lampenius som gnodde på sin fiol bäst hon kunde hjälpte, Petter var bättre. Annars så var det bara bra, den tomma stolen fylldes och Sonja Alden lekte rocker, det hade världen kunnat klara sig utan men för all del..
Mitt hjärta är inte vad det borde just nu. Fick frågan idag om jag var okej, nej det är jag inte, långt ifrån. Men jag klarar mig. Kanske klarar jag mig bättre ensam?
Råtta
Igår träffade jag den som startade stormen förra veckan, det gjorde ont och kändes bra samtidigt. Blev så väldigt medveten om att det kommer ta lång tid innan såren läker, att ärren kommer finnas för alltid. Men när man vill att nån är lycklig, och själv inte kan göra den personen lycklig, då måste man låta någon annan försöka och hoppas att den lyckas. Det är inte så lätt att tänka så hela tiden men varje gång den tanken försvinner så försöker bitterheten ta över och det är inget jag vill.
Ska jobba sex timmar till, sen sätta mig i mamma och pappas vinröda fara och hämta upp tjejerna och åka mot Stockholm. Det var ju tänkt att vi skulle rulla i min bil men vill inte riskera att Ragge bryter ihop nånstans utanför Medhedbyn och vi får lifta hem. Det skulle nog vara risk att nån kastar sig framför en långtradare då... Nej, det vore ack så otevligt, vi ska ju se Sahara Hotnights, Takida och Petter ikväll. Kommer sakna någon mycket, allt var ju tänkt så annorlunda men men...
Imorgon fyller pappa 53 år. Tre år sen stora 50-årsfesten där jag ofrivilligt stal uppmärksamheten genom att bryta av min egen arm. Hua. Senare på kvällen så bär det av till Malins 20 årsfest, får se om det dricks bananlikör eller inte. Tanken är väl att vi ska ut på lunch-lunch-stället, beställa massa konstigt av söta bartenderflickorna och om knät tillåter röra på höfterna...
Börjar bli hungrig. Åt nyss lunch. Jag tror seriöst att jag äter som befolkningen av ett litet land i Afrika. Och ser ut som späckhuggaren Willy. Yes.
Nej. Nu finns det nog jobb åt mig. Annars får jag väl slå sönder något och skaffa mig jobb...
"Det är så logiskt, alla fattar utom du, att jag tänker på dig precis just nu..."
Göra någon glad
Ska städa upp här medan Jessica jobbar. Göra henne glad. Försöka sätta upp tavlan som ramla ner när Kexet skulle gömma dom hemliga listorna vi gjorde igår. När vi var som mognast och det inte alls var så att en av oss bakade chokladkaka med 2 promille, en av oss satt naken och vinet hamnade lite överallt...
Fick ett mycket komiskt samtal igår från en tant som hävdade att jag "ligger steget före eftersom jag läser detta brev för dig". Det handlade om min sjukskrivning, något som jag inte orkar tänka på. Pengar är mitt minsta bekymmer känns det som. Pengar läker inga knän, inga hjärtan heller.
Börjar bli hungrig nu. Borde ta mig ut och gå och göra knäövningarna, måste få ner svullnaden. Men jag har hela dan på mig, det som står på programmet är middag i Lassas Vegas med mor och far ikväll och sen innebandyträning på Jernvallen. Har hört talas om ett pyjamasmöte senare, men man var inte välkommen om man sov naken så jag vette fasen :)
"Det gör ont med varje hjärtslag..."
Den som tar ett hjärta
Av en massa olika anledningar så har jag alltid avskytt Patrik Isaksson, mer meningslös människa kan jag inte tänka mig. Gnälla ur sig en massa låtar den ena kassare än den andra. Min mamma har hela tiden sagt att jag kommer ändra mig, men jag har vägrat. Men nu har jag trillat dit, fallit hårt rakt ner i Patrik Isaksson-fällan. Fan.
Den som tar ett hjärta
Borde veta vad som sker
När man säljer sin lögn
För att bota sin ensamhet
Vet inte om det är okej att skylla Isaksson-svackan på att jag inte är mig själv, att jag någonstans mellan onsdag och idag har tappat bort allt det som var jag. Eller om jag helt enkelt håller på att bli väldigt gammal, när man når en viss ålder så är man inte längre välkommen på HM utan måste vända sig till Kappahl och man kan inte heller lyssna på Takida utan får gunga i takt med Isaksson och något obskyrt dansband i cowboyhattar. Hjälp.
Du som tog mitt hjärta
Ge tillbaks det helt och rent
Och jag hatar att jag älskar dig
Så att jag nästan kvävs
Här i min ensamhet
Igår tömde jag baren på Högbovägen. Det blev inte mycket bättre, mådde som en slaktad hamster när jag släpade mig till gymmet imorse. Inte heller slutade jag tänka på dig. Du finns i alla tankar. Jag tror inte på att ångra sig men frågan är om jag inte ångrar att jag hörde av mig igår. Jag vill så gärna förstå varför jag inte duger till längre, var det blev fel. Men bitterheten har tagit tag i mig nu. Usch.
Ut genom dörren, där går du igen
Det är måndag kväll
En tom kall blick och sen vet vi var vi står
Ohoh
Vet att jag borde rycka upp mig, sluta vara så nere. Men när man rycker upp sig blir fallet så stort när man vet att uppryckningen inte är långvarig. Kanske är det bäst att ligga ner och vänta på att det går över. Om man har sjunkit så djupt att Patrik Isaksson är på samma nivå, då borde det ju vända snart? Eller?
Stäng alla barer, skrik ut i natten
Att du ångrar dig
För din tunga har
För alltid sårat mig
Inte den gladaste dagen idag men jag ska försöka. Två av dom mina kommer och äter lunch, ska försöka kopiera mammas pastagratäng. Sen så träning ikväll och dagens höjdpunkt Cityakuten, små glädjeämnen men ändå glädjeämnen.
Du som tog mitt hjärta....
Klass 2 storm
Dom sista dagarna har det stormat i mitt liv. Först på hemmaplan där hjärtat gick sönder och lämnade allt åt hjärnan. Som tyvärr var full av tankar på den som satte igång stormarna. När ingenting funkade så bestämde jag mig för att åka till syster i Örebro.
Att hjärnan inte funkar som den ska just nu är ju tydligt. Den glömde bort att Ragge är en gammal trotjänare. En trotjänare som svek. Igår, efter att ha rullat nästan 50 mil (när man räknar in att vi körde åt fel håll i fem mil..) så ville han plötsligt inte vara med nå mer. Först så kisade han lite med ögonen för att sen blunda totalt. Vi rullade som ett svart klot in hos Anna-Carin och Fredrik någonstans utanför Skara...
Efter felkopplade startkablar, en halvkokad bil och massor med hjälpsamt folk hamnade vi på vandrarhem i Skara. Där vaknade vi i en klass 2 storm som gjort 20 000 strömlösa. Inte precis vad vi önskat men bättre än att bli roadkill i en bil utan lysen på E20 en fredag i januari.
Idag funkade Ragge igen, han visste väl att vi var på väg hemåt igen, efter vad som blev världens mest misslyckade hemliga resa. Nu är vi tillbaka i Örebro, kvällen ska ägnas åt vitlöksdip och potatisgratäng. Om min käre trotjänare vill så ska han och jag ta oss hemåt imorgon...
Det gick upp för mig för en stund sen att jag verkligen förlorat den jag kunnat tänka mig att leva med, den enda jag kunnat se mig bli gammal bredvid. Aint life sweet?
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
