Dom sista dagarna har det stormat i mitt liv. Först på hemmaplan där hjärtat gick sönder och lämnade allt åt hjärnan. Som tyvärr var full av tankar på den som satte igång stormarna. När ingenting funkade så bestämde jag mig för att åka till syster i Örebro.

Att hjärnan inte funkar som den ska just nu är ju tydligt. Den glömde bort att Ragge är en gammal trotjänare. En trotjänare som svek. Igår, efter att ha rullat nästan 50 mil (när man räknar in att vi körde åt fel håll i fem mil..) så ville han plötsligt inte vara med nå mer. Först så kisade han lite med ögonen för att sen blunda totalt. Vi rullade som ett svart klot in hos Anna-Carin och Fredrik någonstans utanför Skara...

Efter felkopplade startkablar, en halvkokad bil och massor med hjälpsamt folk hamnade vi på vandrarhem i Skara. Där vaknade vi i en klass 2 storm som gjort 20 000 strömlösa. Inte precis vad vi önskat men bättre än att bli roadkill i en bil utan lysen på E20 en fredag i januari.

Idag funkade Ragge igen, han visste väl att vi var på väg hemåt igen, efter vad som blev världens mest misslyckade hemliga resa. Nu är vi tillbaka i Örebro, kvällen ska ägnas åt vitlöksdip och potatisgratäng. Om min käre trotjänare vill så ska han och jag ta oss hemåt imorgon...

Det gick upp för mig för en stund sen att jag verkligen förlorat den jag kunnat tänka mig att leva med, den enda jag kunnat se mig bli gammal bredvid. Aint life sweet?


And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now


And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight