Eftersom det är typ 40 tusen miljarder grader kallt i Stockholm så går jag ganska ofta raka vägen hem från jobbet och stannar sen  hemma resten av kvällen. Då min lägenhet inte tillåter några större gymnastiska övningar så blir det en hel del tid över till att sitta i soffan och fundera på vad som händer i världen.

Igår lyssnade jag på en presskonferens som fick mig att tänka lite extra. Nästa vecka är det 25 år sedan Olof Palme mördades och igår skulle Palmekomissionen berätta hur läget i utredningen är så här inför jubileumet. Det de hade att säga var att 130 personer erkänt mordet. Av de 130 var 129 galningar och en Christer Pettersson som sedan tog tillbaka allt. De har provskjutit hundratals vapen men inte mordvapnet. Utredningen har haft sex förundersökningsledare och tar upp 225 hyllmeter i polisens arkiv. Tre poliser jobbar fortfarande med att försöka hitta mördaren. Hela kalaset har gått loss på över en halv miljard kronor. En halv miljard kronor.

En halv miljard är helt enormt mycket pengar.

En halv miljard skulle en räcka till att köpa 861 445 783 påsar vätskeersättning till utsatta barn från Unicef. Eller så skulle man kunna köpa tio getter till 250 000 fattiga familjer. Man skulle kunnat skänka en hundring i månaden till Läkare utan gränser i 416 000 år. Jag skulle kunna fortsätta att rabbla upp saker som man kan göra med en halv miljard kronor hur länge som helst.  Olof Palme må ha varit svensk statsminister och en hyvens karl på många sätt men jag tycker att det måste få finnas en gräns för när det är nog.

Egentligen skulle Palmemordet preskriberas i år men en lagändring har tagit bort preskribtionstiden för mord. Det betyder att man kan utreda ett mord i princip hur länge som helst. Jag undrar om jag kommer att få vara med om 50-årsjublieet för Palmemordet i så fall? Vem ska då ta över Leif GW:s roll och anklaga polisen för att ligga bakom mordet? Och kommer Mårten Palme sitta som ett rynkigt gubb-russin i morgonsofforna och vilja att utredingen ska fortgå?

Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata. Det är förjävligt och ett slag mot demokratin. Men det måste också finnas en tidpunkt när vi säger okej, nu släpper vi det här och går vidare. För allas skull. För de framtida våldsoffrens skull som behöver de där tre poliserna som nu dammar pärmar i jakten på en mördare utan spår.

Jag ska inte göra några försök att lansera en egen mördar-teori eftersom jag tultade runt som en glad ovetande ett och ett halvtåring när skotten föll. Men jag tycker det är nog nu. Dagens ungdomar vet inte vem Palme var och då är det i min mening viktigare att berätta om honom som den politiker han var och vad det fick för följder när han som första svenska toppolitiker mördades än att desperat kroka efter en ful fisk att anklaga för mordet.

Nog är mitt svar och nu är det nog med ord från mig.