Att inte sova.
Sista tiden har jag sovit dåligt, drömt otäckt och vaknat förvirrad. Imorse var allt upp och ner i världen, innan hjärnan kopplat att dom som slitit och dragit i mina armar och ben tills jag var helt otroligt lång faktiskt inte fanns. Åkte ner på gymmet och svettades bort en del av sömnbristångesten.
När sen solen stod högt så gav jag och Maria oss ut på en promenad. Där borde resterna av ångest som klamrat sig fast i mig ha blåst bort, tillsammans med allt annat som inte var säkert förankrat ungefär. Stormbyar piskade på oss stackars tappra själar.
Nu har dock mardröms tankarna kommit tillbaka och det stör mig. Jag är trött, vill sova, borde sova för ska jobba tidigt imorgon. Men något i mig vill inte drömma mer om tappade kroppsdelar, elefanter på rymmen eller pulkaåkning i trappan på Lobby. Undra vad en drömtydare skulle ha att säga om den sista, när man drömmer att man åker en gul räserpulka ner för trappen på krogen?
Ska rulla igång min korta men ack så underbara spelningslista, blunda och hoppas John Blund inte har sitt svarta paraply med sig ikväll.
Anouk - Michel
Dödsskratt varning
Haha. Humor på hög nivå.
Rikemanslördag.
Lobby gjorde sitt bästa för att skapa vårkänslor hos oss frusna Sandvikare, och det klarade dom med råge. Om man blundade och bortsåg från att man blev ständigt fylleknuffad åt alla håll, då kunde man känna känslan av sommarvärme. I kombination med att folk fortfarande klär sig för polarfrost så var det ett och annat svettigt fejs som trängde runt sin rumpa på det så kallade dansgolvet.
Sen så måste jag faktiskt dissa vissa människor; de bittra utflyttarna. Dom som i ganska ung ålder "återvänder" till Sandviken eller förärar byn med ett besök i deras annars så upptagna vardag på någon folkhögskola i Torsby alternativt superhäftiga kassörskejobb på H&M i storstan Västerås. Man känner lättast igen dessa på att de rör sig obekvämt med sur uppsyn, de tar varje chans att sucka och stöna över Sandvikens mediokra uteliv och konstaterar bittert att "mina riktiga vänner finns hemma i Mjölby och där är det som att gå ut på Stureplan". Men människor, gå inte ut om det är så jobbigt. Kom inte hem om ni vantrivs. Sandviken är fullt av nötter ändå så vi klarar oss...
Ni som inte befann er utanför Lobby inatt och såg Kexet bli puttad ner bakom muren i leran av herr Rehn, ni missade något. Det tål att skrattas åt lång lång tid framöver. - Men jag peta ju han i stjärten. TACK!
Tidigt imorse vaknade jag under dubbla täcken bredvid min käraste vän Kexet, efter att ha gjort skadereglering på lägenheten (en Kossan i högform gick fram som orkanen Katrina igår) åt vi lunch på grillen och efterrätt på ett pintjockt Marangoni för att sen återvända till soffan. Efter många timmar och krabbor pallrade jag mig hemåt. Det är så dags att någon sopar gatorna nu innan jag gör en kraschvurpa i rullgruset på röda pärlan. Vägarna i Lassas Vegas liknar skogsvägar och terrängkörning funkar inte för mig och mitt ekipage.
Många ord nerskrivna nu. Ändå känns det som om orden fastnat nånstans. Jaja. Godnatt.
Edge.
It isn't like you never had the chance to change your tune...
Snöjäveljävel.
Inatt tumlade vi runt i snön på stan jag och min kaka. Åt korv med bröd hos välgörarna på Sibylla. Hittade en förlorad ägodel som dessvärre inte var i lika piggt tillstånd som förut. Ikväll börjar vi om från noll och ser var vi hamnar. Först ska ett antal timmar på jobbet klaras av men sen så är det frihet under ansvar som gäller.
Nu ska det lagas mat här i Lassas. So long suckers.
Omen
Hoppas tomatsåsfläckarna jag gjort i soffan färgar av sig på era byxor jevla tjyvar! Skämmes ta me fan.
Inte coolt. För frisk för att vara sjuk, för sjuk för att vara frisk.
När jag mödosamt klättrat över den första barriären så kickar dagarna igång sig ganska okej. Men det jävliga är att jag är för frisk för att vara så där härligt ömkligt sjuk, för frisk för att legitimt ligga under täcket hela dagen och bli servad med varm blåbärssoppa av en vänlig själv. Samtidigt är jag för sjuk för att ha ork för någon som helst fysisk aktivitet, har jagat runt på stan med Maria idag och det kunde mycket väl ha blivit det sista jag gjorde någonsin.
Som om inte den här bacillen som bosatt sig i min arma kropp vore nog så har en annan situation börjat att bära iväg längs en väg jag redan vandrat och som jag lovat mig själv att aldrig ta igen. Det är bra många år sen oron var som störst över mina sockervärden, men nu märker jag på mig själv att det inte är bra. Fyra dagar med humörsvängningar likt alpernas serpentinvägar men inte en enda godisbit har jag ätit. Att jag inte ätit godis på fyra dagar har typ inte hänt sen syrran och jag var på Koh Jum, den kiosk-fria ön liksom.
Okej, en chokladboll slank ner idag på Marangoni men annars har det varit frukt för hela slanten. Vissa gånger har jag bara velat hugga fruktkniven i hjärtat men bitit ihop. Andra stunder har jag strukit med handen på en oöppnad godispåse för att sen skala en apelsin. Så fruktansvärt jävla dödstråkigt. Olidligt. Usch. Men jag vet vad jag vill och det är att vara frisk. Åtminstone fysiskt, att jag blir lätt psyksjuk och klättrar på väggarna finns det säkert några fina piller jag kan knapra för...
Det börjar knorra sig i hjärnan på mig. Dags för en frukt. Oh happy day.
"Frukta inte, ät frukt"
Thomas Di Leva, strax innan han sula ett äpple på en rullstolsburen man. Tackar.
Finn ett rätt
Det är kallt så in i norden. Snön ligger som det tjockaste duntäcke möjligt. Under snön är det glansis. Polarvinden sveper över stan. Och vad ser jag helt plötsligt, jo, det sitter en svan i en pyttedel av Storsjön där isen släppt. EN SVAN. Herregud. Har den flugit vilse eller? Missade den att Sverige inte är belönade med vår? Att finanskrisen förmodligen ställt in våren för alltid?
Förresten så finns det inga rätt med bilden. Möjligen att solen skiner men förövrigt så är det för kallt, för mycket snö och för mycket svan.
I taket lyser inte stjärnorna.
Ligger och tittar i taket, stjärnorna ser bleka och trötta ut ungefär som jag känner mig. Just nu känns allt lite hopplöst. Glömde vattenflaskan uppe, det är kallt i mitt rum och som grädde på moset så flöt ett gammalt lik inom mig upp till ytan idag.
Imorgon ska jag ut och springa, förhoppningsvis slipper jag ta på mig snöskorna. Hade ett litet moment idag när jag bara vela vråla "Men va är det för fe?". Stod och väntade på skjuts och snön föll, helt plötsligt spyr himlen snö värre än en fjortis på Folkan. Snacka om anledning att gräva ner sig. Ge mig vår.
Jag vill åka utomlands. Nu. Men det verkar omöjligt. Erbjudandet om paddling med kajakhitler i Guadalope lockar ju men då skulle nog min lilla mamma gnaga bort tapeterna av oro här hemma. Sitter och spånar lite över Rom också, det kan blir hur trevligt som helst. Men mest av allt vill jag åka imorgon eller just nu. Till värmen nånstans, där man får gå barfota och dra fingrarna genom sanden.
Nej men inte är jag bitter över att behöva snowjoggings och lovikavantar. No way norway. Im loving it. Not.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du säkert det...
varning på stan
En lördag med Kerre och Jess.
Det är lördag och klockan närmar sig elva. Jag ligger nerkrypen under täcket och lyssnar på Kings Of Leon, gillar verkligen Sex On Fire, den har råkat hamna på repeat och av ren slöhet så har jag inte bytt på säkert en halv timme. Överkonsumtion jajamen.
Jag har jobbat ikväll, riktig kaoskväll. Men men. Igår kväll spenderades först med päronen och god mat och senare med min armé på McDonalds. För första gången på länge alltså en helt kritvit helg, bra för kharman antar jag. Eller nåt sånt...
I min värld finns det två människor som inte riktigt är som alla andra, dom är mycket bättre. Tillsammans är vi starkast möjliga och ibland så får vi för oss att göra saker, riktiga saker. Som att grilla korv i snålblåsten efter pensionärsstigen. Oftast blir det precis som idag, underbart!
En helt vanlig lördag i våran värld så kastar vi grillkorv på varann och bränner tungan på varm oboy. Mys.
Godnatt. Om alltför få timmar så ska jag infinna mig på 136an igen. Snark.
Mitt i ett äventyr
Vi ska på äventyr idag. Jess tar med tändvätska, Kerre fixar en termos och jag står för underhållningen. Om solen tittar fram så är det uppskattat, annars kan det vara ändå så. Ska klä mig i heltäckande svarta tighta kläder nu. Wöwwöwwöw.
Sköt om er idag kära vänner, drick inte för mycket och håll fingrarna i styr.
MEN!
Men verkar bli lite less när man stressar hem på rasten, sliter åt sig en påse kiwi bara för att komma tillbaka till jobbet och upptäcka att det är potatis! Jordig jävla potatis. Humörkurvan föll handlöst.
Men men. Andas lugnt, räkna till tio och tänka på nåt roligt. Som mitt älskade gudbarn t ex. Sötare unge får man leta länge efter. 
Huvudbonad av rang.
Det är så fruktansvärt lätt att knö på sig en störtkruka och se glad ut. Säkert 90 procent av alla i backen gör ju det. Okej, man får en lite skum solbränna men man kan åtminstone skratta åt det. Det kan man inte om man slår huvudet i backen och avlider av skadorna.
En hjälm skyddar knappast mot allt elände som kan drabba en i dessa dagar, men det stärker i varje fall chanserna när man kör åt skogen på två brädlappar. Nybörjarlektioner borde inledas med en uppmaning att klä huvudet i något annat än mössa.
För ingen sorg är väl större än den som kanske kunnat undvikas med ett litet steg bort från fåfängans plats?
Till dig.
Rastlöshetens mörka baksida
Tänkte liksom slänga in en bild på Gilbert Grapes mamma här för att illustrera för mig själv vart min rastlöshet kan ta mig men hittade en bild på en katt istället. Herregud.
HERREGUD.
Läste precis att The Sounds spelar på Peace & Love i sommar. Då var det spikat med ett besök i Borlänge alltså.
So long.
Din. Min. Vår.
Jag tänker vilket som ha vårjacka imorgon och leta tussilago i dikena. Punkt.
Snälla snälla snälla snälla
ja jag vet att det är lågt att be
men jag skiter i de
ge mig vår!
Grodrapport.
Sälen-resan handlade om en sak; mobbing. Det var alla mot alla, alla mot en och var man är sin egen ö. Ingen skonades. Vi fick fått lära oss avancerad mun-mot-mun-metoder, åka med en taxi-chaffis som inte tvekade på handbromssladdar och kastade drinkar i parti och minut.
Åkningen var rolig. Ibland hysteriskt rolig och ibland fastnade man liksom för något speciellt. Typ en gran. Matte hade lite svårt att hålla skidorna på plats och sig själv för den delen. Fast det är tanken som räknas!
Mina knän höll inte för åkning alla dagar, igår spenderade jag sittandes i solen med kall öl och ipoden som sällskap. Sämre kan man ha det!
Annars så såg vi Poodles på HC, dom spelade en låt som sålt dubbelplatina men som ingen nånsin hört. Bara det är ju värt en aplåd. Högis bjöd på idel ädel 50+are och dans som aldrig någonsin skådats. Medelåldersmänniskor är i vissa fall mycket rörligare än sitt eget bästa. Det dom sysslade med på dansgolvet skulle jag inte ens göra i mörkret hemma i källaren.
Bandy inomhus = innebandy. Eller rinkbandy. Kkkksccchhhhccccc....
Så där. Nu har jag knackat ner några rader så att alla nyfikna själar får en inblick i vad vi sysslade med i Sälen. Om det verkar oklart eller luddigt så är det för att vi tillämpar omérta, sicilianska maffians tystnadskod...
Snart är det dags för Cityakuten, jag ska svulla i mig fyra portioner chokladpudding och en burk macedonia. Allt för att uppväga eventuell träning under veckan...
Peace.
/Grodan.
offpist.
Jag är trött. Sälen har varit fint, kommer en förklaring av allt inom kort. Nu ska jag sova ikapp några tappade timmar.
Sköt om er! /Geting.
Pack-åsna.
I min väska ligger två mössor, underkläder och en bok. Och tre tablettaskar. Allt bara skriker "hej fjällen!"...
Borde verkligen ta tag i det här nu men jag är så fruktansvärt trött. Kanske är det en vinstlott att satsa på svintidig väckarklocka och stålmannenkrafter imorgon bitti istället. Vilket som så måste jag ju på nåt sätt få ner alla prylar i väskan före klockan tio. Vilket betyder att jag absolut inte har tid att skriva ner alla yra tankar här.
Packar ner kameran så ni får se när zinkpasta-klubben kör störtlopp. Det ni.
Godnatt.
Henke och Christian.
Slumdog.
Jobbet rullar på. Träningen har gått i stiltje. Mitt sociala liv är i dvala. Hjärnan har kokat. Men för övrigt är allt som vanligt. På torsdag åker vi till Sälen för rekreation på den högre skalan.
Men ska man bli nå less. Loggade nyss in på Facebook och vad möter mig om inte en skylt där det står "Vill du titta på nya Facebook?". MEN VA FAN I HELA VÄRLDEN. Kan inte nånting vara som förut? Lagom tills man lärt sig var man ska klicka ja då försvinner alla knappar och man får ägna en halv dag åt att hitta nya. Dags för en bojkott av detta skräp.
Over and out. This is your captain speaking.
Underbara dag.
Idag har bestått av bra saker. Skön promenad med mamma, mysigt kalas hos Evve, bio med Klara och sen som grädde på moset så satt min sillmjölk i soffan när jag kom hem. Fler såna här dagar, tack!
Jag har bokat en resa. Bara så där ändå. Vad gör man inte en glad söndag liksom?! Den är dock helt obetald och väldigt svävande. Den som lever får se helt enkelt.
Nu ska fröken Hallberg blunda, tänka på skuttande får och förhoppningsvis vakna utvilad imorgon.
Sleep tight.
Hjärtvärk.
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
Hits you when you're down
It's a fool's game
Nothing but a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown...
Rollergrill
För övrigt så fick jag ett mindre bryt idag. Jag och flickorna i sex-års hade en diskussion om ålder. Och kroppsdelar tydligen.
- Hur gammal är du?
- 24.
- Jaha. Jag är sex år.
- Alltså behövs det fyra av er för att bli lika gammal som mig.
Stort räknemysterium utbryter bland kidsen.
- Mm. Sex plus sex plus.... Jaaa så är det!
Mycket nöjda flickor konstaterar att jag har rätt. Sen kommer en ännu nöjdare tjej.
- Åh. Då skulle vi ha åtta armar om vi var du.
TACK.
Malin, Pea, Evve. Tack för att ni är ni och tack för ikväll!
Om inte alls många timmar nu så klinkar melodikrysset igång. Jag skulle helst av allt vilja hinna med en löprunda innan dess men det får väl tröttögat avgöra. Om jag genast stänger datorn och blundar hårt så ökar nog chanserna avsevärt...
Peace.
När det knasar sig.
Här tänkte jag smacka upp en feel-good bild på mitt kattskrälle. Men det vill sig inte. Så jag struntar i det och går och tar en fika istället.
If I would tell you
how much you mean to me
I think you wouldn't understand it
so I wait, I wait
until this day comes
when you will understand me
Wii som hör ihop.
Inte lika härligt att en bil kör upp tätt bakom mig vid resecentrum och sen ligger där hela vägen ner i Lassas. Eftersom jag är uppväxt här så har jag min egna väg att ta mig hem, den är långt ifrån den smidigaste vägen men det är den jag är van med.
Vad är chansen att en annan boende här nere skulle åka precis samma väg som mig halv ett på natten och sen helt plötsligt, när jag i åttio och panik kör in på min egen gård, få för sig att vända och åka upp mot stan igen. Det är fan inte troligt. Otäckt. Jag körde svenska rallyt med Ragge in i garaget, kutade in och låste med en snabbhet som skulle gjort Carl Lewis avis. Inte coolt med nattliga bilpsykopater.
Fan. Ligger lite på helspänn. Tror att jag har ljud nu också. Fatta man ju. Kanske borde gå upp och sova i soffan med tvn på så att mördarna inte vågar sig in? Låter som en plan.
Godnatt.
Spring spring spring
Tanken med det hela, att jag skulle låta tankarna vila lite, funkade rätt bra. Min hjärna känns tom. Helst vill jag bara lägga mig men måste hoppa in i duschen för snart vankas det mat på Smedsgatan4.
Herregud. Jag har faktiskt varit ute och sprungit.
But I will run until my feet no longer run no more
And I will kiss until my lips no longer feel no more
And I will laugh until my heart it aches
And I will love until my heart it breaks
And I will love until there's nothing more to live for
Okej. Rad 2-5 är mer mig än rad 1. Men va fan. Springa kanske är en sån här sak som man upptäcker på sjuttonde försöket att det är kul. Eller inte. Det kan ju vara en anledning att få köpa tighta spandexbyxor om inte annat....
So long suckers.
Stora frågor
Jag har en teori. Har funderat på den bra länge nu. Tyvärr är den av karaktär så att den måste stanna inom huvudets skinn. Försökte lägga fram den snyggt först till mamma som sköt den i sank med helt logiska argument och sen för Maria som tyckte som mamma ungefär. Tråkmörtar. Jag ska söka vetenskaplig fakta på ämnet.
För många år sedan grävde vår granne i sin trädgård, det resulterade i att vårt garage rasade in. Grannarna kom springade från alla håll och kanter med sånt de ville bli av med och som kunde staga upp i hålet. Nästa elände på vårt hemsökta garage var en vattenläcka från ovan, alltså taket.
Idag har Lassas Vegas egen slav, aka jag, gjort förebyggande takarbete i form av snöskottning på hög höjd. Två förbannade jävla timmar och en flod svett krävdes för att försäkra allmänheten om att familjen H/N inte kommer rasera infrastrukturen på området. Två timmar! Ge mig en lägenhet nånstans! Eller åtminstone en snöslunga...
En vän har idag haft en mindre lyckad dag, inte så mycket på grund av saker hon själv gjort utan mer att hon omges av människor lika ärliga som huggorm. Men alla dagens hjälte poäng går till kakfröken. Jag är stolt.
- Jag följer bara med dig hem för att det är så jävla kallt ute.
Bra där.
Nu ska jag fila lite mer på mina teorier så att ni som nu sitter och längtar ryggen av er får ta del av alltihopa snart.
Lek lek lek
Fredagen bjöd på solsken, spenderade min dag på Storsjön där jag eldade badtunna. Så länge det gula klotet låg högt var det underbart, sista timmarna bjöd dock på köld in till benmärgen. Kom hem, luktandes som en grillad korv och var så frusen att ismannen hade varit avundsjuk.
Programmet för kvällen var Mulligans med ett gäng vackra kvinnor. Det kan väl sammanfattas med en liten stump ur en sång "o dom åt o drack o dom åt o drack och sen gjorde dom så här höger fot vänster fot...." Typ. En sån middag man stuvar in närmast hjärtat och plockar fram när man sitter ensam med snabbmakaroner och känner sig som en påse skrot.
Tanken var att när vi lessnat på Mulles och på varandra skulle var och en knata hem som dom vuxna människor vi är. Jo tack. Helt plötsligt stod vi på Kharma där kvällen aldrig tog slut och Klara tog på sig rollen som Rocky. Sweet.
Gårdagen flög förbi och kvällen var vigd åt Ockelbos stolthet och hennes på-återseende-fest. I en lånad lägenhet på cykelavstånd (alltså att man kan cykla utan att det bildas istappar från låren) så hade vi allihopa en gemensam nämnare som diskuterades vilt. Från hon som är den enda som får säga Trakte till ketchupkvinnan och lill-Öberg, alla har vi burit den ack så förlusttyngda Astonväskan...
Mot allt bättre vetande kom jag på mig själv med att stå på Lobby. Taket kändes om möjligt ännu lägre än sist och det var rätt kasst. Ljusglimtar fanns dock, t ex när Gävletjejen dyker upp som gubben i lådan. Men summan av kardemumman är i alla fall att fredagen vinner över lördagen. På dom flesta sätt.
Lite känns det som om allt är på lek nu. Att verkligheten tagit en paus och att vi leker kurragömma för att komma undan när pausen är över. Just nu vinner jag fast det säkraste är nog att sluta leka och backa lite innan leken blir allvar.
Förresten så var helgens klockrenaste kommentar Astons nya slogan "pengarna tillbaka om du inte blir besviken". HAHA.
Imorse såg jag starten på Vasaloppet. Det ni. Frågan är väl varför inte vi åker? Längdskidor är ju underbart....
