Tankar.

Jag är blöt i håret utan att ha duschat. Utan att ha varit utomhus i plasket som dränker Sundsvall. Utan att ha hårdtränat så att svetten rinner. Jag har tagit mig vatten över huvudet. Inte så att jag drunkar men jag trampar vatten och det kostar energi. Just nu finns det så många saker jag borde gör att ingenting blir gjort, inte ens en att-göra-lista. Någonstans i mig manar en trött röst på framåt och jag väljer att lyssna.

Helst av allt skulle jag vilja ligga en heldag under täcket och drömma om dansande hajar och polkagrisklubbor. Vakna en stund bara för att äta chips i sängen. Men just nu finns ingen tid för abnormalt sovande. Om en vecka har vi tenta i masskommunikation och innan dess ska jag läsa tre böcker tre gånger. Hrm. Eller åtminstone en gång. I alla fall en av böckerna...

Igår var jag och Sofia på julmarknad downtown Sundsvall. Det fanns det vanliga massutbudet av hemmapulade lussekatter och flottig ischoklad. Vi nöjde oss med att köpa mossa till julljusstakarna och Sofia bjöd på ett citat som blev en klassiker direkt.
Tjejen som sålde mossan gav oss instruktioner och det var glasklart. Eller?
- Ni måste blöta mossan innan ni använder den. Bara och spraya på lite så där.
- Jaha, med vanliga hårspray eller?
Tack Sofia. Jag skrattar ännu. Jag kommer att skratta imorgon och många dagar framöver.

Slötittar och slölyssnar på Barngalan. Underbara Melody Gardot sjöng nyss. Hon är vacker. En tokig tant har cyklat till sitt fadderbarn i Afrika. Det skulle jag vilja göra när jag blir panschis också, om det finns cyklar då. Och om man kan vara ute i friska luften år 2049. Snart ska Carola sjunga tydligen. Undrar om hon kommer att cykla till Afrika någon gång i sitt liv?

Om någon krockar med ett träd, är det då mest logiskt att panga bakrutan för att dra ut föraren? Hm. Om mr goody two shoes Tiger Woods varit och doppat tigerklorna i fel soppskål och frugan fått reda på det så förstår jag att hon svingar drivern. Vem har inte velat gå bärsäkargång när hjärtat fått sig en rejäl törn? Om ryktena är sanna så respekt till tigerkvinnan som ringde ambulans istället för att puckla på jättekatten rejält efter trädkrocken.

På lördag ska jag hänga på spa i Högbo. Ser framför mig de panikslagna spa-människorna när jag rasar in med min rödvinstjocka kropp och Sundsvallsdåliga hy. Känner mig lite som en Tom Cruise-film, inte precis Cocktail men däremot Mission Impossible. Korta muskler, långt tovigt hår. Halvmålade naglar och rödsprängda ögon. Jag är i behov av spa. Nu. Jalla.

Första december imorgon. 24 dagar kvar till julafton. Började värma upp igår kväll med pepparkaksbak och julmusik. Och när första ljuset brinner står julens dörr på glänt, har man sprayat hårspary luktar det snart bränt!


Godnatt. Ta hand om er.
The Perishers - Pills

1997.

Ikväll ska vi i jour09 göra en resa i tid. Jag hamnar på Jernvallsskolan i cafeterian där vi spelade catch och åt bananaskids. Tittade på Voxpop och trodde vi ägde världen. Köpte veckans glass från glassbilen och hade glassdejter. Tiden innan höfter och tuttar verkligen slog till. Någonstans runt 1997 är tanken att jag hamnar i min BSB-tisha och snorfula jeans. Vart vi är när kvällen slutar blir intressant att se...


Men ska jag falla.

...

...

...

Det är rätt tomt i huvudet just nu. Kom nyss hem från skolan, kastade i mig mat och sjönk sen så djupt ner i soffan att jag vet inte om jag någonsin tar mig upp. Vi har haft en redigeringsövning på tid ikväll, nittio minuter att hacka in en sida i indesign. Blir så bitter på mig själv att jag vet hur jag borde göra men gör något helt annat. Känns ibland som att jag fortfarande slickar på dagisgrinden i Björksätra tre dagar i rad.

Jag ska få en ny ortos, ett specialgjort knäskydd, och slipper fler operationer. Tack. Tack så otroligt mycket. Ortopeden trodde till och med att jag skulle kunna springa igen i framtiden. Det ni. Så ser ni något som det här då vet ni att han hade rätt.



Närmaste tiden är min kalender fulltecknad. En hejvild blandning av skolarbete, fester, julpynt, konserter och en spadag i Högbo. Ska försöka organisera mig, kanske följa Sofias exempel och köpa ett gäng anslagstavlor? Eller helt enkelt göra massa listor och kryssa av. Vilket som så får jag inte glömma vårt nya projekt: lära oss namnen på alla länder i världen. MVG i geografi ja, kunna peka ut ens fem länder i Afrika? Nja. Men snart så. Typ.

Tack och godnatt.

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Och hur ska du våga chansa du som aldrig haft nån tur?
Du vill att jag ska älska någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska ja då ska det finnas tid att älska fritt


Sen en tid tillbaka.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

Söndag i Sundsvall del 5

Söndagarna kommer rusande, det verkar vara race bland veckodagarna med söndag som ständig vinnare. Tycker att det var och varannan dag är söndag. Inte det att jag har nåt emot söndagar, jag älskar söndagar. Speciellt söndagar efter lugna lördagar. Har hunnit redigera klart Pelle-uppgiften och kann med gott samvete åka till Gävle.
Ligger på soffan och glor på tv. Knappar mig runt på alla olika kanaler men sitter just nu fast på Svt B. Där visas Lilla melodifestivalen och det är skrämmande. Melodifestivalen för vuxna är ju en ganska sådär fultrevlig tillställning där kreti och pleti får tralla fram sina hemmapulade låtar och i slutändan vinner alltid Carola eller Charlotte Perelli. Bland barnen finns dock ingen Carola, det finns tyvärr inga barn heller har jag upptäckt. Trots en programledare i psykedelisk orange frack så är det vuxnare än Debatt.

Stylade av något som verkar vara en Sofi Farhman-wannabe på crack studsar barnen runt och mimar sina låtar. Glömmer bort att ha mikrofonen framför munnen. Playback går sångerna de skrivit själva och jag förfäras. Varför sjunger en nioåring om att "mitt hjärta blir aldrig helt"?

I intervjun innan hon ska upp på scen berättar Felicia, nio år, att hon hoppas att "svenska folket ska gilla henne". WHAT? Hennes låt heter Disco freak och hon sjunger om att sätta på sig lite smink. Jahapp. En liten dam som knappt tappar mjölktänderna rappar om att "i skolan får jag höra att jag ska tänka på bmi yo yo yo yo". Vart lär de sig allting?

Nåt har gått snett med den här skaran youngsters. De har blivit vuxna, mer vuxna än oss som faktiskt borde vara det. När jag för sexton år sedan (herregud.) var nio år gick vi på disco på Seljansborg. Dansade taffligt till Ace of base's The sign, höger vänster höger vänster. Sjöng med men fattade absolut ingenting av texten och väntade egentligen bara på godisregnet. Och hoppades att pappa inte skulle stå och hänga i dörröppningen när vi dansade tryckare. Får de ens godisregn nu?

Är jag verkligen så gammal att jag inte förstår den nya generationen? Och är jag för gammal för att tycka att pojken med gitarren och "Jag har det bra idag" är söt? Om de här barnen inte pratar utifrån  manus skrivet av Christer Björkman så verkar vi ju ändå vara på samma mentala nivå. Kanske att barnen är lite mognare än mig.

Jag ska nu ta min gamla kropp och slita hårt med diskberget. Under tiden ska min husgud Johnny Cash få fylla mina 42 kvadrat med sin stämma. Trevlig kväll gott folk.

Hallelujah.

För ungefär ett år sedan fick jag ett brev om att jag inom 180 dagar skulle få en kallelse till ortopeden i Gävle för en bedömning av knäna. Imorse ringde jag dit för att fråga om de hade någon aning om hur jag låg till på väntelistan. Tanten i luren lät uppgiven och mumlade att "det borde vara din tur snart men det kan ju dröja ett år till". Inte riktigt det jag ville höra men ändå skönt att få ett svar.

Det finns en reklamfilm som hävdar att plötsligt händer det. Idag slog det där plötsliga till. Tre minuter efter att jag lagt på med ortopedtanten så ringer dolt nummer igen. Tanten låter mycket gladare och säger att hon har en återbudstid åt mig på tisdag om jag vill. Om jag vill? Som jag vill!

Vem vet, på tisdag kanske jag för alltid kan säga hejdå till läkarbesök och tjall med försäkringsbolag?! Då ska det dansas på borden, lagom lugnt så att inte karusellen börjar om :)

Rocknroll.


När man pluggar.

Jag har nya vanor. Pluggvanor. Det skiljer sig rätt mycket från den vardag jag är van med. Jag sätter mig med en tjock skolbok och helt plötsligt blir jag intresserad av nya saker. Städning är en av dem, min storkusin sa en gång att det aldrig någonsin är så välstädat som inför tenta. Jag är villig att förlänga det till så fort man har en skolbok att läsa.

Ni som känner mig vet att jag inte har varit någon tv-freak någonsin. Den tjock-tv som stod i mitt vardagsrum på Högbovägen visade bara en enda färg (den varierade visserligen från dag til dag) och jag satt sällan framför den. Nu följer jag maniskt halva tv-tidningens utbud. Jag måste sitta kvar och se vem av tjockisarna som tyvärr inte är Biggest loser. När det ringer i min mobiltelefon ibland får jag uppbåda all mänsklig kraft för att dölja att jag storgråter när de hittar en död kattunge i Animalpolice.

En av mina stora hobbys har alltid varit att äta. Stoppa sötsaker i munnen. Glufsa i mig. Snacksa. Småäta. Nu har det tagits till nya höjder. Matlagningen är ett avbrott i studerandet. Att äta en frukt kan man göra till ett halvtimmesprojekt om man vägrar äta det vita på apelsinen. Skrivandet av matlistor tar sin tid, just nu planerar jag för slutet av maj nästa år.

Musik är balsam för själen säger många kloka människor. Min skäl är nu så insmord att det finns risk att den halkar ur mig. Om nästa tenta vore ett musikquiz skulle jag få ett A med förbundna ögon.

Snart dyker Karin och Kajsa upp här i Nacksta, vi ska dricka ett glas eller två. Det är viktigt att vara social ibland också så att man inte tappar förmågan när man sitter hela dagarna med näsan i böckerna. Mys med läkarna i Greys och sen dom som verkligen kan svänga sina lurviga.

So what if it hurts me?
So what if i break down?
So what if this world just throws me off the edge
My feet run out of ground
I gotta find my place
I wanna hear myself
Don't care about all the pain in front of me
Cause i'm just trying to be happy, yeah
Just wanna be happy, yeah




Morgonstund har guld i mun

Tredje dagen i rad med regn i Sunkan. Två dagar räcker för att knäcka de flesta, idag kommer vi se även de starka falla. Illa. Jag tänkte försöka motverka den allmäna depressionen med något upplyftande. Skrattar du inte åt de här så har du ingen humor, då kan du gott sitta i regnet och mögla.



Den andra kunde man tydligen inte klippa in men klicka här och må gott!
http://www.youtube.com/watch?v=hvYuD6LZigU


Ha en bra dag nu gott folk! Njut av att ni lever och mår bra!

Konsten att hålla sig sysselsatt med att göra ingenting och ändå vara upptagen.

I soffan ligger en bok och stirrar på mig med onda ögon. De bränner i mig, nästan så att jag blir fläckvis solbränd. Om boken begåvats med en tunga mitt bland alla tunga sidor så skulle den vråla "läs mig" om och om igen. Istället så pratar mina inre röster med mig och upprepar bokens osagda ord.

Dagens föreläsning slutade tolv. Det har hällregnat hela dagen. Ett väldigt bra utgångsläge för att plugga hela eftermiddan. Jo tjena. Jag har roat mig med allt utom böckerna. Vi har blängt på varandra och mätt våra styrkor. Jag har vunnit deltävlingen idag men i långa loppet så vet vi båda två vem som kommer att vinna.

Funderar på att göra en hederlig "att-göra-lista" och se till att kryssa av allt innan jag går och lägger mig. Borde även avlägga ett löfte till mig själv att imorgon ska ägnas åt den onda boken. Finns även en hel del samtal jag borde ringt idag, förstår inte riktigt vart tiden tog vägen. Det går fort när man förlorar sig i DN:s söndagsbilaga, spindelharpan och storkoksmatlagning...

Nu tändes även en till tidsslukande lampa som jag ägnat stora delar av min dag åt: spotify. Hamnar oftast på rygg med blicken i taket och datorns högtalare farligt nära örat. De som underhållit mig idag är Rosie Thomas, Camilla Wallin Perez, The Perishers, Rosanne Cash och många fler.

Dags att skriva lista. Sen göra lista. Och till sist bränna lista och hoppas att brandvarnaren är okej med småpyromani.

Now I slip the night around her
and I hope she'll be okay
I just pray someone will find her
and guide her along her way
'cos I'm leaving on the 1 am
by soon I'm out of sight
but she'll always be my baby
though I'm leaving tonight

Ja. Det var ett hejdå. Ett tack. Ett förlåt. Och ett litet hack i hjärtat för det som aldrig fick hända.


Highlights.

Höjdpunkter de senaste dagarna i mitt liv:

Stellababy. Det vackraste världen har sett. Med henne i famnen slog mitt hjärta volter och livet fick en ny betydelse. Jag vill lära mig allt för att ha saker att berätta för henne. Jag vill knyckla ihop alla vapen och stoppa alla krig så hon får växa upp i en bättre värld. Helst av allt vill jag alltid sitta där och titta på henne när hon sover och bara njuta.


Un'altra te i Globen med en riktig italiensk diva. Tillsammans med förbandet afrikanske Elvis med vänner stod han för en helkväll.


Årsfesten igår, äta och dricka och dansa. Äta årta på nattkvisten och vara mikrofonkåt med vänner.


- Det finns ju fler småtjejer än asiater.
Anna Lj tänkte till.


Rosanne Cash sjunger Dylan akustiskt hos Skavlan. Carola bygger om studion och trallar en psalm. Svt kan det där med att jobba med kontraster.


Brunch med hela familjen idag, det bästa som finns är när vi är under samma tak allihopa.


Höjpunkterna är inte slut än, eftermiddan ska ägnas åt familjen och en tacopizza från Take away. Innan jag måste ta tåget norrut igen tänkte jag hinna se lite innebandy också. Känns rätt skönt att ha tankat rolig-kontot fullt när närmaste tiden består av plugg, plugg och mer plugg.




Cantare d'amore non basta mai
Ne servirà di più
Per dirtelo ancora per dirti che
Più bella cosa non c'è
Più bella cosa di te
Unica come sei
Immensa quando vuoi
Grazie di esistere


Hotdog.



Ibland vill jag ha en hund.

Såååå häääärligt med käääärlek.

Igår kväll såg jag på Ensam mamma söker. Ett sådär smågulligt program med lagom spåniga deltagare. Bakgrundsmusiken är härligt svensk ytterst nära töntgränsen och ibland med grova övertramp. Efter varje reklamsnutt får vi en barnanpassad uppdatering i programidén utifall någon av oss blivit lobotomerad under de fem miunter vi blev lockade att köpa tvättmedel och billiga herrskjortor.

De desperata morsorna släpar ungar och karlar runt i landet och överallt är allt "sååååå uuuuuuunderbaaaaart". Varje liten fis de utvalda killarna släpper är "sååååå hääääärligt ääääääärligt". De stackars minderåringarna läser skrivna manus och verkar ha blivit hjärntvättade. Ja menar, hallå, vilka barn vill se sin mor bli svingad i luften av Bosse-babian som gnäggskrattar och vill bli deras plastpappa?

Som genom magi blir de innan så kärlekslösa kvinnfolken plötsligt head over heals i allt någorlunda manligt inom fem mils radie. Dialogen kärleksmumsen emellan består enbart av klappklappspel med beröm av varandra. Platserna de picknickar på får fören på Titanic att likna OK-macken i Årsunda och romantiken flödar. Ändå blir det så krystat att barnmorskeföreningen skulle vara gröna av avundsjuka.

Efter att ha valsat runt i en hel drös med program, som förmodligen bottnar sig i typ två inspelningsveckor, så ska det väljas. Och gråtas. Och kramas. Alltid finns det "sååååå starka känslor" för båda de kvarvarande männen. Hur kan det kännas att bli vald och sen se på tv att donnan han tror han vill leva sitt liv med singlade slant mellan honom och Klas-Göran? Hon som sa hon var "sååååå käääääär".

Tack för att Sandvikenbruttan stod för ett sansat ögonblick när hon valde ingen alls. Tack för att hon faktiskt låter kärleken vara viktigare än gullgullet i tv med en brevskrivande mupp från Flen. Tack för att säsongen är slut och att alla ensamstående föräldrar kan återgå till att flirta i hyllorna på Ica och utan ångest nöja sig med en pizzamiddag på lokala haket med nyförvärvet i hjärtat...


Godnatt. Jag är sååååå trött men det är sååååå roligt att skriva till alla er hääääärliga människor på enternätt...


Där elden falnar men fortfarande glöder.

Nyss brann det på Nackstavägen 16E. Och nej, det var inte innanför mitt pannfläsk. Jag har haft rara Kajsa här på middag och för att inte göra det till en stel tillställning tände jag några ljus. I många timmar har vi suttit bredvid ljusen och inget ont har hänt. Men så säger vi godnatt och Kajsa går hem. Själv gick jag in i badrummet, borstade tänderna och kissade. Vad händer på den minimala tid jag är borta? Jo, blomman som står bredvid ljuset tar eld. Jag får en flashback från Högbovägen och bannar mig själv att jag fåfängt tror att blommorna har det bra hos mig. Som tur var är allt intakt och jag har klippt bort hela "kvisten" där eldsvådan härjade. Dock stryker jag fleecegardiner från julklappsönskelistan. Attans. Det var ju the shit i år...

Godnatt.

Babylycka

En liten dam har tagit plats ibland oss! 

55 centimeter lång och med en matchvikt på 4,3 kg tittade hon ut igår eftermiddag. Äntligen.

Grattis Sofia och Per!

Det rör på sig.

Jajamän. På Fredriksgatan, eller snarare på babybutiken i Gävle nu, så rör det på sig. Snart är två tre och vi har en ny kelgris! Underbart. Härligt. Spännande. Och alla andra superlativ som beskriver något som gör att hjärtat slår ett extra slag.

I Nacksta har inget rört på sig idag, jag har slappat som aldrig förr. Och som jag njutit. Bakat en rulltårta för att sen äta upp den. Ätit lite chips. Ätit lite godis. Sett fler tv-program samtidigt än det finns makaroner i ett paket. Zappat mig mer skelögd än annars. Det här får nog bli en vana!

Snart ska jag pallra mig iväg på föreläsning. Ja, ni läste rätt. Vi har varit lediga hela dan men har en föreläsning 18-20.30. På en fredag. Änt livet underbart? Jag tänker vägra stänga av mobilen, ska ha den i handen non stop tills det dyker upp ett meddelande om en liten pojke eller flicka!

So long.

Hej mitt vinterland.

Inatt föll första snön över Nacksta. Jag satt på golvet och tittade ut, önskade att jag var tjugo år yngre och utan ångest kunnat kasta mig ut och göra snöänglar. Men gammal som gatan fick jag nöja mig med att sukta efter snöbollskrig och bulamössor. Istället så har min förmiddag handlat om tentaskrivande. Flumtenta som för min del nog kommer innebära fler minuspoäng än pluspoäng. Undra sa en flunda vilket betyg man får för -3 poäng?

Lagom tills att jag smält maten och funderar på att röra mig mot promenadspåret så härjar en snöstorm utomhus. Ganska opeppat. Skam den som ger sig dock. På med pälsmössan och graningekängorna så funkar allt.

Gokväll.

So the best thing I can give to you is for me to go
Leave you alone
'Cause you got growing up to do


Nio år i 30 ord.

Sitter med ett blankt word-dokument framför mig. På något sätt ska alla mina knäproblem sammanfattas i några få rader, en handful ord ska beskriva det som då och då vänt mitt liv upp och ner. Inga ärliga utsvävningar om allt som jag inte får vara med om utan strama ord på ett doktorsspråk jag inte behärskar. Därav den tomma sidan.

Helst av allt vill jag berätta hur det känns att inte kunna sitta på knä och leka med mitt gudbarn av rädsla för att inte kunna resa mig. Hur tråkigt det är att aldrig få varva på brännbollen utan bara stå och vänta tills nån slår en riktig långpärla och sen bli omsprungen av alla. Och hur svårt det är att sitta bredvid och se sin favoritsport och inte veta hur långt jag hade kommit om delarna hållit ihop något sånär istället för att falla totalt.

Men på försäkringsbolaget sitter ingen skruttig farbror och torkar en tår ur ögonvrån med urtvättad näsduk när han läst min bedjan om förståelse. Nej. De vill att jag skriver kort och helst med stora bokstäver så att en maskin kan läsa och sen per automatik skicka mig ett brev med någons gamla pantkvitto för fyra burkar starköl i ersättning.

Inga pengar kan ta bort att jag ser ut att ha gått en fight med Edward Scissorhands. Eller jo, det kan dom säkert men såna summor delar dom inte ut. Och även om någon ägde en magisk laserpekare som tog bort ärren så sitter de ändå kvar. I allt som gjort ont, både sånt jag provat och fått hårda törnar av och av sånt jag fått stå vid sidan av och titta på.

Men ljuset i min tunnel är inget tåg utan en ny tid. En tid utan operationer, utan doktorer och utan rehabträning. Till den nya tiden får inga kilometer av elastisk linda följa med, heller inga kryckor. Värktabletterna ska inte ätas som smågodis och tårarna inte bränna av ilska och ångest på någon obekväm bänk hos Landstinget.

Trettio ord berättar nu hur det är och hur det har varit sen den där första olyckan för nio år sen. Pang tjong rakt på. Tack och bock. Och om jag nån gång hittar en gammal lampa att gnida och får träffa en ande så kommer en av mina önskningar vara att kunna springa igen. Kunna rusa hämningslöst som Phoebe i Vänner. Tills dess tar jag det lugnt, vilar mig i form och njuter av livet.

Rosie Thomas - The one I love.



Söndag i Sandviken.

Imorse slog jag upp mina blå intrasslad i ett täcke på Smedsgatan. Bredvid mig låg min vapendragare Kerrebertil och på golvet en dalmatinkostym. Flämtade av törst och hunger, trodde käften skulle självantända ett tag. Resultatet av en trevlig kväll på det ljusblå slottet med damerna. 

Vi drack pepparkakeshots igår. Rekomenderas varmt.

I en mix av härliga ögonblick den här helgen så står två ut. Det första är i fredags hos Sofia och Jiet, en någotsånär lugn vintillställning byter skepnad till hysteri när katten stryker svansen över ett värmeljus och börjar brinna. Det andra är igår kväll när mitt fiskespö fastnar i Hannas hår, hon rycker till och välter två glas som ställer sig upp igen. Klara får sprit över foten och halkar av sittpallen. Väldigt mycket Låt kameran gå över det hela...


Idag var dagen när jag skulle börja beta av min enorma "att göra-lista". Typ börja tentaplugga eller nåt liknande. Det har inte hänt. Istället har jag stått på Strömvallen och förfrusit fötterna när Gefle lira sista matchen för säsongen. Sen suttit på Jernvallen och kolla innebandy med enormt ouppfostrade människor. En timme återstår av den här första dagen i november. Den ska ägnas åt listan. Åt att renskriva min mentala lista med anteckningar över sånt som morgondagen ska ägnas åt. Eller ska jag fortsätta rocka The Donnas, spela spindelharpan och tänka på framtiden? Svåra val.

If I looked all over the world
And there's every type of girl
But their empty eyes seem to pass me by
leave me dancing with myself

So let's sink another drink
'Cause it'll give me time to think
If I had a chance, I'd ask the world to dance
And I'm dancing with myself