Piove a Voltrona
Det regnar i Florens och jag är vaken tidigt. Kommer alltså finnas en del tid till ingenting idag. Vi hade tänkt åka på marknad i Poggibonsi men en hästkrake blev sjuk inatt så Linnea har varit hos veterinären och inte sovit så planerna ändras. Det är alltså inte jag som varit på hästsjukan, vi är två Linnea här så jag går under namnet Lillis, om jag skulle följa med en häst till sjukan så ska den nog vara död redan om jag ska våga...
Igår gick vi en långpromenad i skogen här, först på vägen där det prasslar i dikena och ödlorna skapar egna herrgårmanställen. Vek av in i skogen och en stig som var som en grön tunnel. Kom till ett en stigkorsning och valde den stig som sen blev till ingenting och helt plötsligt stod vi mitt i skogen och stirrade på vildsvinsspår. Det finns tydligen många såna härliga djur här i krokarna, jag har aldrig förstått om dom är farliga eller inte. Har för mig att det inte är såna djur man tar upp och gullar med men om dom äter småbarn eller inte vet jag inte. Nån som har en aning kan ju gärna tala om för mig...
Vi har fått ordning på den italienska tantaluringen som skapat lite problem här i restaurangen. Tror vi i alla fall. Hennes plats borde vara nere i köket för hon kan om man bortser från Manuel i Fawlty Towers vara världens sämsta servitris. Hon är så förvirrad så man tror att det gått en bomb i hjärnan på hon. Nu har hon, efter ett prat med il capo, försonats med tanken att hon inte ska servera utan diska och det blir lugnt i restaurangen. Gästerna blev ju nästan hetsätare för att hon stressade och ryckte tallrikarna innan dom hunnit stoppa gaffeln i mun...
Nu kom Anna och sa att vi ska åka iväg på marknad ändå, så nästa gång jag skriver kanske jag har fyndat en massa. Grötslevar, ostar och raggsockor ska tydligen vara stora på marknaden och dom sakerna missade ju jag i packningen so let's go shop!
And I've seen your flag on the marble arch
And love is not a victory march
It's a cold, it's a broken hallelujah...
Sol sol sol
Har varit dåligt med uppdateringar här och orsakerna är många. Det har varit för fint väder, för mycket äventyr, för mycket mat och för lite ork. Men ska bättra på det nu och t o m fixa in några bilder här bortifrån. Om det funkar vill säga. Har fortfarande ett visst agg mot Elgiganten men har på nåt sätt fått bilder från kameran till datorn iaf...
Vad har hänt här borta då? Hm. För några dagar sen tjatade jag med mig en Anna på en cykeltur, först fick vi mecka ihop cyklarna som inte använts på år och dar (modell mountainbike a la 1991). När vi sätter oss på cykeln meddelar Anna att hon aldrig suttit på nåt annat än en dampirra. Jaha. Sen så susade vi nerför backarna, händerna krampaktigt på bromsarna och i uppförsbackarna flämtade vi som de värsta hundarna i öknen. Tog oss till San Gimignano och tillbaka, trötta som få men glada att vi överlevt eftersom mitt framhjul och Annas bakhjul levde sitt eget vilda liv och dansade vobbeldansen...
Igår kväll firade vi med en kanna vin och morotskaka att vi överlevt Italiens frihetsdag häromdan, det kom alltså 10 000 husbilar till San Gimignano, det betydde att det droppade förbi en hel del matgäster här hos oss också. Förstå om tio tusen husbilar skulle invadera en stad i storlek med Sandviken...
Har legat och solat hela dagarna nu och jag är lagomt rödpölse nu. Försöker ju sköta mig med träning men det är ju liksom svårt att få det att gå ihop när man äter efterrätter till varje måltid och dricker rödtjut som om det vore det sista man gjorde. Domenico, vår käre kock, hävdar att vatten blir man sjuk av och att det är bättre att dricka vin. Om jag kommer hem och ser ut som en blandning av mamman i gilbert grape och barbamamma så är det hans fel helt och hållet.
Äh. Nu har det här slutat funka ungefär tio gånger så nu ger jag upp. Har inte fotat så mycket men det här är iaf lite gräs och omgivning. Kommer vettigare bilder när min hjärna orkar med mer. Kortet från fontänen är när jag nästan var död efter vår cykeltur, tro fan att de va en byracka som plaska i fontänen sen och skapade ett eget regn över alla i närheten.
Nu är det snart dags att äta igen. Har knappt hunnit smälta det vi åt sist känns de som. Ciao ciao beach 2008...
But, sooner or later, one of us must know
That you a just did what you're supposed to do
Sooner or later, one of us must know
That I really did try to get close to you
Rapport från stöveln
Jag har gjort illa knät igen. Fan.
Igår kunde det mycket väl ha slutat med att jag nitade en italiensk drygunge.
Har egentligen en massa sjukt att berätta för er som sysselsätter er med att läsa min blogg men just nu finns det varken tid eller ork, börjar jobba om en liten stund och måste hinna slänga iväg ett mail till Karin.
See you soon kalkon...
(vårt mantra här borta, myntat av en väldrucken dansk kvinna när maten hamnade på golvet)
Allt och inget
Har funderat en del över kärleken, som alltid. Nu är jag ju långt bort från alla triangeldraman, dubbelspelande och annat kolijox som Sandviken erbjuder och det känns rätt bra. Om jag inte ska försöka bräda Walters fru och sno hennes vigselring så är det nog safe att säga att jag kommer komma hem med hjärtat i behåll. Men det hindrar ju inte att jag tänker på vissa saker som aldrig riktigt avslutades, som aldrig började och en miljon andra saker som rör lite i hjärtat...
Har även tänkt över min situation vad det gäller ekonomi. Har förlagt mitt bankomatkort och äger i pengaväg 5 euro i småslantar. Anna kom precis och meddelade att hon städat så då kanske mitt kort städats fram... Fast jag gör ju inte av med så mycket pengar här visserligen, men det kan ju vara bra för framtiden...
Dags att göra nåt annat nu. Ciao.
Skräp
Är förresten helt slut. Har gått till San Gimignano idag, nästan en timme i strålande sol och med en väg som var som att gå uppför backen i Kungsberg. Imorgon blir det ligga stilla vid poolen och göra inget. Om jag ens tar mig ur sängen vill säga...
Snart borde jag gå och äta efterrätt, Domenico har talat om att det är nåt typ lalala pinguino idag. Kan bli intressant.
På begäran av en gammal vän så ska jag klicka in en video här från youtube. Får bli min italienske favorit, Tiziano Ferro. För er som inte förstår så kan ni ju alltid tralla med och låtsas....
Dove ce musica...
Här i Italien så finns en man som är ungefär lika stor som påven, han heter Eros Ramazzotti och varje kväll så snurrar hans skivor rund rund i restaurangen. Efter en vecka är jag lika hjärntvättad som på båten, vi trallar glatt med i Dove ce musica och Piu bella cosa tretton gånger per kväll. Brainwash it is.
Igår när vi stängt så hamnade av olika anledningar på en bar i Poggibonsi och drack öl, det kom fram ett italienskt slisko som såg ut som en avdankad maffiaboss på deken. Vi gjorde vårt bästa för att ignorera karln men han hade noll självinsikt. Verkligen. För när Anna började prata om en skådespelare som var så snygg så blev mannen salig och började yra "grazie grazie". Tack och hej.
Har insett att jag missade en sak i mina förberedelser hemma, jag klippte aldrig håret!! Fan, börjar se ut som McGyver och det är inte coolt. Nästan så att jag skulle kunna betala Gunsan för att hon ska komma hit och tufsa till mig...
Igår fyllde min favoritJönsson år. Och det är inte Charles-Ingvar för han har blivit nerpetad från Jönssontronen. Eftersom jag numera bor i landet där allt går lite långsammare och där alla är lite sävligare så glömde jag egentligen inte bort det utan bara reagerar lite långsammare... Grattis vännen!!
Snart är det dags att knata iväg och jobba lite. Sen är jag ledig i helgen och ikväll ryktas det om att vi ska åka iväg till Florens på diverse aktiviter, kan bli trevligt.
Inspirerad av min vän peggysue så avslutas det med en text som får mig att tänka tillbaka med ett leende på förra året vid den här tiden i ett tält på ett regnigt Åland....
well open up your mind and see like me
open up your plans and damn you're free
look into your heart and you'll find love love love love
Men hej träningsvärk
Har sovit middag en stund eftesom min kropp dog totalt först efter promenaden och sen när Sebastiano satte igång världens längsta historia om vulkaner och grejer så tackade hjärnan för sig också. Men nu är jag pigg igen och ikväll ska vi ha tolv gäster i restaurangen och vi är fem som jobbar. Sweet.
För första gången på länge så börjar jag känna mig lugn helt igenom, efter allt kaos som varit sista månaderna så känns det bra att vara i ett enda stort lugn...
Men nu så, ska smyga upp till Marissas kök och let efter sockerkakan som fanns till frukost. Sen fortsätta min resa till vintappen och ett litet glas. Så om några timmar börjar den stora matresan genom kvällen, idag verkar det ska serveras ragu och det tycker jag om.
Sköt om er folk. Och som en kär vän sa "lev lev lev och njut njut njut"...
Take me down to the paradise city...
Ho ho välkommen till kanske en av de finaste platser i världen! Har varit här i två dagar nu och är helt hänförd, står och tittar ut över grönt i olika nyanser och solen skiner som den värsta juli-dag i Sverige. Lyssnar på det vackraste språk jag vet, och känner att jag förstår. Nyper mig lite i armen och undrar om jag verkligen är här...
Det jag var orolig för innan jag åkte har försvunnit totalt, när Sebastiano hämtade mig igår så var bland det första han sa "du kommer inte till en arbetsplats utan en familj". Skönt.
För er svampar därhemma som inhandlar rötjut på glasbanken ett par gånger i veckan så kan jag meddela att här finns en tapp. EN RÖDVINSTAPP. Skapligt...
Bor pyttelitet men det funkar, har ju allt jag behöver och lite mer. Fick användning av mina plåster idag när jag det skedde en piccolo incidente med rakhyveln. Resulterade i ett mindre blodbad men fick lite hjälp av min kombo Anna så det redde upp sig. Inte cool att Jacky, en gatukorsningshund av värre slaget, trodde jag gnidit mig med en fläskkotlett och ville slicka i såret sen. Hua. Hundpest kan jag klara mig utan...
Men summan av kardemumman är att allt är jättebra och jag trivs redan som en fisk i vattnet (dock inte den konstgjorda sjön som finns eftersom den har vatten i stil med kanalen ungefär...). Mor och far behöver alltså inte oroa sig, jag äter och mår gott och solen skiner. Kan man begära mer???
Ska försöka få ordning på min kamera och ta lite bilder och lägga ut här så fort som. Men det gäller att anpassa sig efter italienska stilen, var sak har sin tid. Domani!
Stammi bene tutti.
Tack och hej leverpastej
Nu bär det av. Ciao ciao :)
Stammi bene. Ci vediamo.
Så ja
Igår kom Svartskallepatrullen hit och vi tog över mamma Ewas kök och satt där tills natten kändes för mycket och vinet tagit slut. Det spelar ingen roll om vi inte ses på länge eller om vi bråkar och skriker för i slut ändan så är det dom som torkar mina tårar och ler mot mig när alla andra vänder sig bort. Att sen dom ska klara sig utan mitt uppstyrande närmaste tiden kan ju bara sluta på ett sätt; hur fan som helst...
Sitter och väntar på att Halvis ska komma men hon är ju inte känd för att vara snabb så jag lär få vänta lite. Ska cykla iväg till macken och posta en hög med brev jag skrivit till folk som behöver veta saker. Men mest ska jag nog bara sitta och vänta och känna att jag är klar med allt.
Ni som vet vilka ni är. Den här är för er.
Fredag
Tränade två timmar på gymmet imorse, hoppade så jag nästan blev en hjärna fattigare och lyfte skivstång så jag trodde jag skulle dö typ jag-fick-stången-i-huvudet-döden. Kändes bra när jag gick därifrån, firade med att skyffla i mig buffe på Bolaget till lunch med Ström. Nånstans däremellan körde jga för fort till Valbo och köpte en dataväska, det blev en fin till slut. Kan inte tänka mig själv med en ful svart bandyportföljsväska. Inte coolt.
Som om jag inte kommer få lida av träningsvärk ändå imorgon så har jag och Jönsson gått långpromenad runt sommarstugeområdet på eftermiddan. Har ju varit lite för fint väder för att vara inne och packa. Snart är det nästan för sent för att börja packa, snart börjar ju liksom Så ska det låta...
Ikväll kommer storstadsfolket från centrum och hälsar på här på bonnvischan. Det står Edward Scissorhands på schemat och kan hända att det slinker ner en öl eller två. Först ska det dock ätas tacos med mor och far och kanske sjunga en stump... Eller inte. Beror på hur snäll man vill vara mot omgivningen.
Nu ska jag packa. Iaf gå ner och äta chips...
This town is colder now, I think it's sick of us
It's time to make our move, I'm shakin off the rust
I've got my heart set on anywhere but here
I'm staring down myself, counting up the years
Steady hands, just take the wheel...
And every glance is killing me
Time to make one last appeal... for the life I lead
Felt just like love...
Slut på en dag till. Idag har jag faktiskt börjat förbereda mig på att åka bort om 48 timmar. Förberett mig så mycket att jag köpt en toning så jag slipper komma hem som blond... Det är ju en bra början. Typ.
Blivit bjuden på middag ikväll av Hanna och Klara och naturligtvis Oliver. Lika mysigt som alltid, och som alltid åt vi för mycket och satt som stoppade korvar och pratade om tiden på 5an, gröntröjan och folk som ramlar under granar. Fick förmaningar om att sköta mig och inte gå igenom isen i Italien så lär väl försöka hålla det...
Imorgon ska jag knöla ner allt jag har lagt i soffan i nån form av resväska. Men efter dagens högljudda diskussioner mellan mig och min mor så är det än så länge klart vilken väska det ska hamna i. Det är väl i och för sig minsta problemet, måste ju liksom skaffa något att lägga datorn i också. Den kan ju inte bara ligga och skrota bland allt annat...
Har köpt en grej idag så jag ska kunna koppla in saker i datorn. Hittills har det funkat dåligt. Mycket dåligt. Min dator racka ur totalt när jag satt i mojängen. Bra grejer. Fast jag tänker att bara den får vila lite så kommer datorn vara piggare imorgon...
Dags att sova igen.
Mycket
Imorse vinglade jag upp och åkte till Balkefors, hade sån enorm träningsvärk sen i måndags, man hade lätt kunna ta mig för Gerda 83 år när jag stapplade mellan bilen och entren. Cyklade länge och sen helt plötsligt så kändes allt lätt. Alla test var positiva och inte ens när jag nästan krossade stjärten i en hopp-vurpa så kändes det jobbigt. Nu har dock effekten mattats och jag önskar lite grann att benen trilla av typ...
Idag har Astons damer överträffat sig själva, vi har lyckats när det behövdes som mest. Helt otroligt. Visserligen mötte vi ett lag som var nästintill klappkass, t o m domarna tyckte tydligen det och ställde sig på deras sida. Men på nåt sätt så stod det ändå 7-2 till oss när matchen var slut, inte på resultattavlan dock eftersom den paja när domaren blåste igång matchen, men ändå. Vi vann liksom. Inte ofta det hänt. Men nu får dom spela div 2 nästa år också sötnosarna.
Har städat ur mitt skåp på äventyret idag, skulle blivit mitt sjunde år där i år. Nu har jag istället allting liggandes på golvet här hemma; cowboyhattar, kläder, lappar, brev och allt annat som hamnat i Högbo under åren. Det känns sorgligt allting, har hela tiden jag varit vuxen kunnat komma tillbaka dit och jobba när man varit i landet och Sandviken. Hoppas dom som sitter och bestämmer och förstår sig på snart förstår vad dom gjort...
Har sagt hejdå till många nu. Känns som om jag aldrig ska komma hem igen? Blev ledsen idag också, hade inte väntat mig det men sen så är det ju dom där som skakar om hela världen för en. Dom som antingen är allt eller inget...
Läser på Aftonbladet om Engla, stackars stackars familj. Att inte veta är ju värre än alla andra möjligheter. Hur någon kan göra så mot andra, mot barn, det går över mitt förstånd. Usch. Spärra in dom för alltid, helst svetsa in dom i en plåtlåda och ställ den i solen...
Dags att sova nu. Känns som om det kommer bli en stunds stirrande på stjärnorna nu...
There, there baby, it's just textbook stuff
It's in the ABC of growing up
Now, now darling, oh don't kill yourself
'Cause none of us were angels and you know I love you
Långsamt
Tiden segar sig framåt, har kollat på klockan en miljon gånger och ändå verkar det som om klockan aldrig blir mer än två. Egentligen borde jag vara tacksam över det eftersom jag har massor med saker att göra som jag inte börjar med alls, men just nu är jag bara rastlös...
Har börjat packa, eller jag har skrivit en packningslista och lagt några saker i soffan. Sen la sig Zarah ovanpå alltihop och då tappade jag orken. Nu sitter jag istället och surfar runt på sånt vettigt som "Stureplans 100 mäktigaste"... Inte illa...
Kanske borde baka en kaka, var länge sen jag gjorde rulltårta nu. Men av någon anledning som jag inte ens vågat fråga om så spelas det just nu julmusik i vårt kök. Antingen så har elaka tomten gjort inbrott och tagit över cd-spelaren eller så har mina föräldrar blivit galna. Vilket som så känns det tryggast att sitta kvar i min källare.
Fick en riktig flashback från i lördags igår när Mange kom till träningen. Fick en hög med presenter av innebandyfolket, bl a ett golfset modell litet. Av någon anledning så erbjuder sig Mange att vara peg och lägger bollen på munnen och jag slår till med fyra glas bål i kroppen. Klockrent får Chricken bollen i huvudet men den stora frågan är ju hur fan peggen kunde ha alla tänder kvar...
Nu ropas det uppifrån. Dom vill kanske ha med mig i allsången.... Hjälp.
Buckcherry - Sorry.
Song for you.
Leona Lewis - Better in time.
Helt förstört trött, blir till och sova ikapp det jag missat sista tiden nu. Sen upp och fortsätta packa imorgon, det är på riktigt nu...
Sov sött...
Hejdå!
Tack Fia, Emma, Sandra, Jess, Halvis, Sofia, Fredrik, Carro, Tobbe, Evve, Oskar, Pea, Malin, Chricken, Henke, Jenny, Ström, Ulle, Jessika, Belle, Mange, Macke, Viktor, Sabina, Fredrik.
Jag har dom bästa vänner man kan tänka sig.
Ci vediamo.
Non me lo so spiegare
O semplicemente la tua bianca schiena
När jag började skriva blogg för sådär tre månader sen så var det för att jag fått hjärtat krossat och sönderslaget på ett sätt som jag aldrig fått det förut. Vet inte om det var för att söka sympatier från folk eller om det bara kändes bra att skriva. Nu har det gått en del tid och jag har läkt och haft tid att tänka lite.
Läste dom första sakerna jag skrev här, och kom ihåg dom saker som sakta men säkert tynar bort till ingenting. Kom ihåg hur lycklig jag var innan, hur allt kändes lätt och hur jag bara var glad. Sen när allt rasade så trodde jag ett tag att jag aldrig skulle resa mig, att jag begravts i rasmassorna. Men det gick en dag och två och tre och nu har det gått många och jag står upp.
Ibland kan jag fortfarande känna saknad, saknad efter känslan att älska någon villkorslöst. Har tvekat många gånger sista månaderna om det är värt det att älska så mycket när man inte vet om det är för alltid. Varje gång jag funderat på det kommer jag fram till att det måste det vara.
För vad ska annars vara värt det i en värld där man får cancer av allt som är gott att äta och om man inte tränar minst nio gånger i veckan så dör man i förtid av hjärtinfarkt? Om man inte kan lita på att man kan äta chips, inte vara nöjd med en långpromenad då och då, inte skynda sig utan att stressa ihjäl sig. Om man då inte heller kan lita på att det är värt att älska så att hjärtat nästan brister för att man kanske någon gång blir sårad, vad fan ska man då leva för?
Såg en film i Italien förut, L'amore e eterno finche dura. Kärleken är evig så länge det varar. Fler borde förstå det, ta vara på det hjärta man har och ge det till den som har störst plats i det.
Oj nu blev jag så där surrig i hjärnan igen och allt blev nog obegripligt dravel egentligen. Men det jag ville få fram var att jag älskade så där som man gör på film, så där att man inte kan leva utan nån. Sen gick allt åt skogen och allt superlim i hela världen kunde inte limma ihop hjärtat just då, men efter ett tag blev det lite lättare att bygga ihop mitt hjärtepussel och nu är bitarna på plats igen. Och hur jobbigt det än har varit att bli lämnad ensam så var det värt det, alla tårar vägs upp av allt skratt och alla ledsna dagar av lyckliga dagar.
Fan nu blev det snurigt igen. Är nog egentligen för trött och hungrig för att skriva vettiga saker.
Si, lo ammetto, un po' ti penso
Ma mi scanso
Non mi tocchi più
Fix you. Fix me?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Igår blev vi full och funderande jag och min vapendragare Lindberg. Det finns nog inte två som kan röra om så i tankarna som vi kan göra på varann. Vi börjar prata om något, halkar in på ett självklart sidospår, svär lite över någon och tar en ny tankeväg och till slut fattar man ingenting. Inte för att det egentligen finns så mycket att förstå men ändå.
Somnade någongång senare än vi tänkt och vaknade med ett ryck en stund senare av att Winnerbäck skrålade så högt i datorn ljudvallen var i fara. Somnade om men vaknade alldeles för tidigt av att larmet på mobilen ylade att jag skulle vara på Balkefors. Cyklade dit i spöregn utan regnjacka men med betongkeps, sweet.
En av mina bästa vänner är i fried rice-landet långt borta, jag längtar och väntar tills dom kommer hem igen. Jalla.
Slötittar lite på Americas Funniest Homevideos, riktig humor. Nåt inte lika humoristiskt är Elgiganten reklamen. Jag kan förstå om en helt okänd människa står och sjunger om cykel på köpet och ser ungefär lika smart ut som en rostig cykelkedja. Får man bara tillräckligt med pengar och kan gömma sig sen och låtsas som ingenting så går det väl att överleva. Men om man råkar vara känd redan och har haft en hyfsad artistkarriär så måste det ju bara vara desperation som får en att lalla i trikåer för att sälja tvättmaskiner? Fan Dogge, sluta nu.
Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
what the hell
is going on?
Tisdag
Idag är det 1 april, så idag borde man alltså lura folk hit och dit. Om man orkar bry sig. Folk luras ju varenda dag ändå så. Hypat skrot.
En tradition vi haft ska återupplivas ikväll, tisdagsmiddagarna hos Jess. Mys.
Antar att jag borde skriva en lång och försvarande utläggning om helgen, om lördagen när jag inte skulle gå ut men istället inte ens kom hem. Men men sånt som händer...
Solitudine.
