Jag hostar avgrundshost. Bröstkorgen skakar som en centrifug och det rosslar i min motor. Jag är sjuk. Mycket sjuk. Nej, få nu inga bilder av mig som dödssjuk. Så illa är det inte. Men sjuk är jag, och har varit så några dagar. För första gången på många veckor var den här dagen blank när jag vaknade. Igår morse vaknade jag i Kumla efter Sofias 25årsfest, dan innan det på Stansteds flygplats hopkrupen till en snarkande boll.

Har öppnat ytterdörren två gånger idag men inte gått ut någon gång. Satsar allt på morgondagen, ska göra ett tappert försök att flytta mig och mitt fläsk tillbaka till Sundsvall imorgon. På onsdag börjar skolan igen, lockar inte jättemycket. Inte alls faktiskt. Praktikten och ledigheten har fått mig att inse hur mycket jag saknar friheten det innebär att jobba utan att vara tvungen till det (= bo hemma och leva upp stålarna). Men men. Jag är vuxen. Snart ska jag flytta ut alla mina pinaler ur mor och fars borg.

Förra veckan var jag och Kexet i London. Vi bodde i Kensington, åt engelsk brukfost och härjade runt på bussarna och muséer. Det brändes kraterdjupa hål i våra plånböcker, vi kompenserade med att fylla ut runt midjan med muffins. Vädret bjöd inte till precis och jag drog på mig den här förkylningen från helvetet, men överlag så var London älskvärt som alltid. Den är en pärla den där gamla staden!

Oj. Höll på att glömma Hoffmaestro förra helgen. En grym konsert. Får ni chansen att se dom så gör det!

Dags att godnatta mig själv. Johan Falk är slut och jag lider med Frank Wagner. Börjar hålla med Anna i hennes Jakob Eklund-hat. Vilken nöt.

Andreas Johnson - Glorious