Imorse vaknade jag aptidigt, sådär tidigt som man önskade att man vaknat när man sprang in på skolan med blött hår och helt fel saker. Läste lite i en bok men kunde inte somna om, läste ut boken men somnade inte om. Tog fram boken om Berlusconi men somnade inte om. Till slut gav jag upp och tog en promenad, det har blivit ganska svalt på mornarna här så man kan gå i kära Aston-overallen. I min svarta overall smög jag mig på en olivtjuv, vilka fräcka människor det finns alltså. Ja menar, hur mycket kostar oliver? Tillräckligt mycket för att stjäla olivoljeoliver som smakar skit att äta? Hm.

Vi har serverat mycket mat i helgen. Ungefär 960 tallrikar på två dagar. Det ni. Ett tag trodde jag att en av grupperna som var här skulle äta upp inredningen också, det har varit idel hungriga människor på besök. Igår var även Sabri här med mig hela dagen,  skönt med lite sällskap av den mer normala sortern (utan att säga att dom andra i köket är nötter...) eftersom Malin lämnat mig ensam några dagar och istället bor på hotell och lever lyxliv. Som alltid roligt att umgås med Sabri, la mia vecchietta preferita...

Ueli har bränt en skiva till mig, med en låt om en gemensam bekant. Guldkant på den här dagen att sitta med AnnaLuna i sängen och lyssna på en text som skulle kunna vara skriven så direkt till X. "Man undrar hur du orkar, man undrar hur det kunde bli så här..."

Häromkvällen så kom våra kökskatter och ville ha mat när vi satt och åt, min något förvirrade kollega Daniela agerade Skansen-personal och sträckte fram en ostbit. Varpå katten med klorna ute slog osten ur handen på Daniela med en snärt med tassen.

- Oj, vad väluppfostrade han är och tar med handen.

Säger Daniela på fullaste allvar och aldrig förr har så många stirrat i tallrikarna och plöjt in mat i munnen. Det går ju inte att skratta åt någon som är så yr, man kan få bli lite nervös och orolig ibland men hon är ju så harmlös att man inte har mage att säga ens en liten helsvensk ironisk kommentar...

6 oktober idag. Snart är det fan jul och nyår, påsk och jävla midsommar innan man har hunnit blinka. Nästa år fyller jag 25. Tiden går fort. Nästan lika fort som dom stridsplan som häromveckan sprängde ljudvallen ovanför Voltrona. Men som Winnerbäck sjunger "Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller är det kul att vara med?" Jag tycker det är kul. Annars vore det meningslöst.

Nu är det dags att åka med Dani till San Gim och äta glass.

Förresten. Vi har ett tillägg i diskussionen om vad som är konstigast. Från förr finns alternativen en stor tam gris mitt på vägen mitt i natten eller en polisbil som kommer backande i en kurva på en 90-väg. Det nya alternativet är om man går på skogspromenad och mitt i en snårig skog hittar ett 50tal ballonger mycket noga ihopknytna vid ett staket. Svåra val.