Jag tänkte skriva om misstag idag. Det har sin anledning och det kommer komma en poäng i slutet, tror jag i alla fall. Hur som helst så är jag en mästare på misstag, mitt liv har hittills innehållet både riktigt katastrof-stora , medelstora och små misstag i en salig blandning varje vecka.

Det har lärt mig en hel del, även om vissa saker upprepas om och om igen fortfarande tio år sen första gången. Men nånstans inbillar jag mig att jag blir en klokare människa. Jag har lärt mig att misstag ibland kräver en vit lögn, för att inte en snäll människa ska bli ledsen över att present-vasen först blev ölhävarverktyg och sedan 1000 bitars pussel samma dag jag fick den.

På samma sätt som jag nu vet att lögner och ormslinger inte funkar när pappa upptäcker att stuprännan har samma form som en italiensk bergsväg, då är det liksom smidigast för alla om jag bara erkänner att jag backat i Colin McRae-stil och missbedömt avståndet. Ibland kommer ju dock super-optimisten i mig som får mig att chansa och skylla på katten när jag på fyllan rivit ner något i tron att det var lysknappen, ibland går det hem och allt är frid och fröjd men ibland genomskådas den vita, näst intill transparenta lögnen och helt plötsligt står man där och stammar om att katten visst är skyldig och kräver fingeravtryck a la CSI. Men det kunde ju gått bra.

Sen finns det dom misstag man gör som involverar hjärtan, dom är svårare att reparera.  När man trampar snett och sätter fötterna på en yta där någon redan fanns. Sår rivs upp och saltas i en handvändning och vissa ärr går aldrig att bortse från.

Nu är jag glad att mitt misstag hamnar i den första kategorin, alltså saker man alltid kan köpa nya eller laga. Okej, jag har kört Linneas bil in i en uteservering i Pisa häromkvällen. Okej, stackarn som stod utanför restaurangen fick nog en hjärtattack och magsår samtidigt. Okej, bilen blev lite knöcklad och vissa deler fick fortsätta färden inne i bilen istället för utanpå. Men jag kommer undan med att betala några kronor för lite spackel och färg och en utbucklare, vissa kommer inte så billigt undan just nu....


¨
Nu är det snart dags att åka vidare i livet och lämna Voltrona08 bakom sig. Blandade känslor men just idag mest en längta efter tjejerna i Viken, syrran i Öret, pärona som snart är på andra sidan jorden. Och dig. Du du du.


Nej. Det är inget misstag att jag igår eftermiddag gick i linne och flipflops, det är varmt här än...

Häromkvällen pratade jag i telefon med någon speciell. Det var fint.

Vi har en grupp här på Voltrona nu, trettio danskar som klivna ur "En annan del av Köping". Härliga människor. En annan grupp härliga människor från en annan del av Stockholm var här i helgen och vi pratade mycket Island, drack vin, åt gott och körde Ypsilon som tjuvar. Sweet.


Jag har liksom inget att skriva här. Är fortfarande sjuk, eller inte helt sjuk men inte helt frisk heller. Just nu är jag fruktansvärt trött men det ser ut som om det gått en bomb i mitt rum (med andra ord min säng) så vill inte gå och sova där heller. Jag härdar ut.


Björn har skickat mig korsord ur Svd, på baksidan fanns tv-tablån och där stod det att Cityakuten har börjat igen. Jag längtar lite hem då.


Ikväll ska Malin och jag åka till Pisa och hämta PA. Roadtrip i gröna faran alltså,

Nej. Det här var ett riktigt rackigt inlägg, hoppas ni inte blev alldeles deppiga av att läsa. Jag ska bättra mig. Men idag finns verkligen ingen ork. Negativ energi för hela slanten. Tungt.

Men på söndag ska jag och Davide kanske äntligen pallra oss iväg till bergen. Andas lite frisk bergsluft och bara vara. Mys.

Nu ringde Domenico och sa att det finns en överraskning i köket. Tacksamt.

Och fast vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan...

15 oktober betyder att vi sånär är halvvägs in i oktober. Nyss var jag alldeles chockad över att det redan var oktober. Jag hänger verkligen inte med i svängarna. Sono troppo indietro...

Sista dagarna har jag haft moster och Björn på besök, det har varit jättetrevligt. Mindre trevligt är den andra gäst jag haft, fågelinfluenslan version Voltrona 08. Alla här har varit mer eller mindre sjuka sista tiden och jag som varit kärnfrisk hur länge som helst blev naturligtvis halvt döende i onsdags och har varit lite lätt i en dimma sen dess.

Vi har ätit gott (även om jag ibland inte kände nån smak eller lukt...), strosat, pratat och sen har jag skaffat mig en ny erfarenhet; opera. Helt okej, även om jag tror att det kan vara bättre när man inte är så täppt i näsan att örongångarna tar in ljudbomber i hjärnan så man tror hela huvudet ska ramla av. Moster och Björn (eller Flavio Briatore som Daniela säger) har lovat att jag ska få följa med på "riktig" opera i Stockholm, försöka att inte bli sjuk till dess alltså.

Idag har jag och Ueli skjutsat Gun till flyget i Florens, en minst sagt intressant resa som kunde slutat med självmord eftersom Ueli körde på (för tredje gången!!) trottoarkanten när jag höll på att skära kiwi med hans schweiziska armekniv. Herregud.

Fick glada nyheter häromdan, Ragge gick igenom besiktningen! Hur detta är möjligt med en bil som i princip hålls ihop av gumgum, som under två års tid levt med bara en backspegel, som varit en vända i diket utanför Jäderfors och som dog totalt utanför Skara i våras, det fattar jag inte. Men det betyder att vi åker på roadtrip i vinter. Uppsala, Branäs, Midsommarkransen och Örebro är redan klara mål, har ni övriga önskemål eller vill ni följa med så hör av er...

Min kära dator har nog drabbats av någon sjukdom även den. Mycket konstiga saker händer när jag försöker göra vanliga saker. Skumt. Men men, den får kanske göra ett besök hos pappa Lustig när den kommer hem!

Någon har snott min systers cykel. Igen. Örebro verkar vara rena ligisthålan, dit vågar jag nog inte åka. Kanske måste redigera ovanstående lista. Risken nu är väl att jag inte har någon cykel när jag kommer hem...

Läste nyss på Peggys blogg om hur hon och Emelie glassar i Thai nu, känns verkligen som att jag måste göra en copycat av det i vår. Nu när vi har 25-30 grader och sol igen känns det inte lika inspirerande att komma hem till -3, blåsa småspik och halka ihjäl sig. Det som känns inspirerande är dock att jag får ha mina hjärtan nära...

Nu ska jag försöka trycka på publiceraknappen igen, sist jag gjorde försvann allt jag skrivit. Försvinner även det här så lägger jag ner bloggandet och går hem.

Arrivederci.

Imorse vaknade jag aptidigt, sådär tidigt som man önskade att man vaknat när man sprang in på skolan med blött hår och helt fel saker. Läste lite i en bok men kunde inte somna om, läste ut boken men somnade inte om. Tog fram boken om Berlusconi men somnade inte om. Till slut gav jag upp och tog en promenad, det har blivit ganska svalt på mornarna här så man kan gå i kära Aston-overallen. I min svarta overall smög jag mig på en olivtjuv, vilka fräcka människor det finns alltså. Ja menar, hur mycket kostar oliver? Tillräckligt mycket för att stjäla olivoljeoliver som smakar skit att äta? Hm.

Vi har serverat mycket mat i helgen. Ungefär 960 tallrikar på två dagar. Det ni. Ett tag trodde jag att en av grupperna som var här skulle äta upp inredningen också, det har varit idel hungriga människor på besök. Igår var även Sabri här med mig hela dagen,  skönt med lite sällskap av den mer normala sortern (utan att säga att dom andra i köket är nötter...) eftersom Malin lämnat mig ensam några dagar och istället bor på hotell och lever lyxliv. Som alltid roligt att umgås med Sabri, la mia vecchietta preferita...

Ueli har bränt en skiva till mig, med en låt om en gemensam bekant. Guldkant på den här dagen att sitta med AnnaLuna i sängen och lyssna på en text som skulle kunna vara skriven så direkt till X. "Man undrar hur du orkar, man undrar hur det kunde bli så här..."

Häromkvällen så kom våra kökskatter och ville ha mat när vi satt och åt, min något förvirrade kollega Daniela agerade Skansen-personal och sträckte fram en ostbit. Varpå katten med klorna ute slog osten ur handen på Daniela med en snärt med tassen.

- Oj, vad väluppfostrade han är och tar med handen.

Säger Daniela på fullaste allvar och aldrig förr har så många stirrat i tallrikarna och plöjt in mat i munnen. Det går ju inte att skratta åt någon som är så yr, man kan få bli lite nervös och orolig ibland men hon är ju så harmlös att man inte har mage att säga ens en liten helsvensk ironisk kommentar...

6 oktober idag. Snart är det fan jul och nyår, påsk och jävla midsommar innan man har hunnit blinka. Nästa år fyller jag 25. Tiden går fort. Nästan lika fort som dom stridsplan som häromveckan sprängde ljudvallen ovanför Voltrona. Men som Winnerbäck sjunger "Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller är det kul att vara med?" Jag tycker det är kul. Annars vore det meningslöst.

Nu är det dags att åka med Dani till San Gim och äta glass.

Förresten. Vi har ett tillägg i diskussionen om vad som är konstigast. Från förr finns alternativen en stor tam gris mitt på vägen mitt i natten eller en polisbil som kommer backande i en kurva på en 90-väg. Det nya alternativet är om man går på skogspromenad och mitt i en snårig skog hittar ett 50tal ballonger mycket noga ihopknytna vid ett staket. Svåra val.