15 oktober betyder att vi sånär är halvvägs in i oktober. Nyss var jag alldeles chockad över att det redan var oktober. Jag hänger verkligen inte med i svängarna. Sono troppo indietro...

Sista dagarna har jag haft moster och Björn på besök, det har varit jättetrevligt. Mindre trevligt är den andra gäst jag haft, fågelinfluenslan version Voltrona 08. Alla här har varit mer eller mindre sjuka sista tiden och jag som varit kärnfrisk hur länge som helst blev naturligtvis halvt döende i onsdags och har varit lite lätt i en dimma sen dess.

Vi har ätit gott (även om jag ibland inte kände nån smak eller lukt...), strosat, pratat och sen har jag skaffat mig en ny erfarenhet; opera. Helt okej, även om jag tror att det kan vara bättre när man inte är så täppt i näsan att örongångarna tar in ljudbomber i hjärnan så man tror hela huvudet ska ramla av. Moster och Björn (eller Flavio Briatore som Daniela säger) har lovat att jag ska få följa med på "riktig" opera i Stockholm, försöka att inte bli sjuk till dess alltså.

Idag har jag och Ueli skjutsat Gun till flyget i Florens, en minst sagt intressant resa som kunde slutat med självmord eftersom Ueli körde på (för tredje gången!!) trottoarkanten när jag höll på att skära kiwi med hans schweiziska armekniv. Herregud.

Fick glada nyheter häromdan, Ragge gick igenom besiktningen! Hur detta är möjligt med en bil som i princip hålls ihop av gumgum, som under två års tid levt med bara en backspegel, som varit en vända i diket utanför Jäderfors och som dog totalt utanför Skara i våras, det fattar jag inte. Men det betyder att vi åker på roadtrip i vinter. Uppsala, Branäs, Midsommarkransen och Örebro är redan klara mål, har ni övriga önskemål eller vill ni följa med så hör av er...

Min kära dator har nog drabbats av någon sjukdom även den. Mycket konstiga saker händer när jag försöker göra vanliga saker. Skumt. Men men, den får kanske göra ett besök hos pappa Lustig när den kommer hem!

Någon har snott min systers cykel. Igen. Örebro verkar vara rena ligisthålan, dit vågar jag nog inte åka. Kanske måste redigera ovanstående lista. Risken nu är väl att jag inte har någon cykel när jag kommer hem...

Läste nyss på Peggys blogg om hur hon och Emelie glassar i Thai nu, känns verkligen som att jag måste göra en copycat av det i vår. Nu när vi har 25-30 grader och sol igen känns det inte lika inspirerande att komma hem till -3, blåsa småspik och halka ihjäl sig. Det som känns inspirerande är dock att jag får ha mina hjärtan nära...

Nu ska jag försöka trycka på publiceraknappen igen, sist jag gjorde försvann allt jag skrivit. Försvinner även det här så lägger jag ner bloggandet och går hem.

Arrivederci.