Partiledardebaclet?
I går ägnade jag en kort stund av kvällen åt att titta på partiledardebatten på SVT. Sju män och en kvinna öppnade sina munnar och ut kom ord och i dag skriver tidningarna att den och den vann, den var elak och den var menlös. Själv sitter jag mest och funderar på vad de faktiskt sa i partiledardebatter. Jag minns inte särskilt mycket och konstigt är väl inte det då ingen egentligen sade något. Debatt betyder tydligen inte längre att man försöker föra fram sina åsikter och möta motdebattörernas åsikter med argument. Snarare verkar debatt betyda att det gäller att inte yppa sina egna åsikter utan fokusera på eventuella retoriska fel motståndarna gör.
Gårdagens icke-debatt är självklart inget nytt fenomen, det är jag väl medveten om, men jag kan inte låta bli att fundera på varför ingen av alla dessa medietränade politiker någon gång gör något nytänkade när de har chansen. I stället för att låta Mats Knutsson vara lekledare likt Richard Olsson i Vem vet mest så borde ju någon någon gång ta chansen att föra fram en idé. Om någon valde att komma med något konkret, i princip vad som helst, skulle det förmodligen ändra karaktär på debatten och väcka några halvsovande tv-tittare till liv.
Jag är ingen politisk expert men jag tänker mig att på samma sätt som vi som journalister förväntas komma med idéer till artiklar eller förslag på intervjupersoner så borde ju politiker kunna förberedda förslag som är väl underbyggda och står sig i en debatt. Det är inte ett sunt samhälle och politiskt klimat vi har om politiska debatter går ut på att prata runt om strunt då det verkliga politiska arbetet inte går att diskutera i direktsändning framför svenska folket.
Jaja. Jag ska sluta tråka ut er om mina bittra politik-tankar och gå ut och röra mig i solen.
Kommentarer
Trackback
