His Master's Voice, eller HMV som det kort och gott heter, säljer nämligen musik som man kan ta på. Inte instrument, nej gudars, då hade tondöva jag inte behövt gå dit. HMV säljer skivor, de är som en gigantisk engelsk variant av Rocks. Allt som oftas, förmodligen tvingade av rådande klimat i branschen, har de reor och kampanjer där man kan köpa både det ena och andra för tillsammans 10 pund. Som den handlingsmissbrukare jag är tycker jag ganska ofta att jag behöver hela serien av M*A*S*H och Susan Boyles nya skiva eftersom "det var ju billigt och är ju typ bra". Med andra ord brukar en stor del av mina semesterpengar hamna i HMV:s kassakista.

Tyvärr är det långt ifrån lika trångt inne på HMV som inne på klädbutiker. När jag glatt visar upp mina musikaliska fynd rynkas det på en och annan näsa samtidigt som någon slinker in en kommentar om Spotify, Grooveshark eller Youtube. Alla tre fantastiska uppfinningar men som jag tror lett till en tråkig utveckling. Varför ska jag nu ge mig på att förklara. Men alla Spotify-lovers, hata mig inte, ni får så tråkigt i er värld då.

För 99 kronor får man i dag obegränsat med i princip all världens musik via Spotify. Jag kan dansa runt i köket till Kikki Danielssons "Bra vibrationer" om och om igen en hel dag. Sätta ihop en spellista med alla ledsna sånger och gråta tills allt elände flutit bort. Eller när de mentalt mindre åldrade grannarna spelar sin fjortis tuggummipop på högsta volym så kan jag utan problem kontra med att låta Megadeth fylla hela huset med bröl. Det finns med andra ord mycket positivt med musiktjänsten. Men, som med allt finns det ett men.

Jag tror inte att mina 99 kronor kan ge särskilt mycket till de som faktiskt lägger ner både själ, hjärta och tid i sina sånger. Om jag lyssnar på 100 sånger i månaden är vi redan nere på under kronan per låt till de många som varit inblandade i att göra musiken. Låtskrivare, sångare, musiker, producenter och säkert en hel drös med folk som krävs för att det inte ska låta som om någon sitter hemma i badrummet och ylar och spelar på såg.

Men artister har inte blivit något fattigt folk i och med Spotify och andra musiktjänsters intåg. Som flitig konsertbesökare har jag och min plånbok märkt av var de hittar intäkterna som försvinner i och med att fler och fler lyssnar på deras låtar i princip gratis via internetets fantastiska värld. Att gå och sen konsert är i dag i de flesta fall en kostsam historia. Jag har flugit utomlands för billigare penning men diskussionen om flygkostnader ska jag inte gå in på nu. Minst 350 kronor plus bokningsavgift är i dag vad man får ge för de flesta typer av livemusik. Även konserter med Okände Olle från storskogen som spelar på mungiga och sjunger på en så obskyr dialekt att ingen jävel fattar ett ord kostar om inte skjortan så ett annat stort tygstycke.

Nu är det inte besvärande dyrt att betala 500 för en helkväll med musik man gillar, men problemet är att alla inte har råd med det och att många unga i dag därför inte får ta del av det som är bland det finaste som finns, riktig musik. Jag får lite ont i hjärtat av tanken på att generationen under min egen inte kommer att ha fått stå längst fram på en konsert och känna sig om en i bandet, att de inte kommer att få lära sig läxan att inte ta vita skor på utomhuskonserter och att de inte kommer att veta hur artisterna låter när inte någon dude i USA suttit och remixat och mastrat deras röster till oigenkännlighet.

Jag skulle kunna gå in på en hel hög med fantastiska konsertupplevelser som finns kvar i mig. Sådant som jag kommer att berätta för barnbarn när jag blivit gammal och tjock. Om hur vi nästan fick stryk av en tant i blå luddhatt på en festival. Eller hur jag och en gammal kärlek gick helsvettiga genom en vinternatt efter att ha dansat några timmar till ett band som på skiva är så där men som live är grymma. Eller om känslan när musiken tystnar för en stund och en ostämd men lycklig kör om 30000 människor sjunger samma sak.

Ni som läser har förmodligen redan utsett mig till årets stofil som fortfarande 2012 köper cd-skivor och gnäller över Spotify, men det får ni gärna göra. Det är en roll jag utan problem axlar. Musik på riktigt är tillräckligt viktigt och betydelsefullt och något jag önskar alla så därför tycker jag att Spotify kunde gott få vara betydligt dyrare om det förde med sig att konsertpriserna inte fortsätter stiga som nyårsraketer.

Gratis är gott. Men på riktigt är godare.

Trevlig helg.

/Bitter och gammal 27-åring.