Igår morse vaknade jag klockan fem när solstrålar smet in genom en slarvigt fördragen persienn. Satte mig upp i sängen och kände efter om det var läge att gå upp. Svaret var nej. När samma procedur upprepade sig en timme senare var dock dagen igång. Kollade med mina trogna vänner sj.se och sl.se om kollektivtrafiken vaknat. Det hade den.

Med avtackningsblommorna i handen och en hetspackad väska över axeln slog jag igen dörren strax före sju på morgonen. På väg mot tvärbanan hade någon lämnat sitt maginnehåll från kvällen innan. I den äckliga sörjan av vad som såg ut att vara thai-mat låg en illgul parkeringsbot. Några tappra själar kliver på tvärbanetåget samtidigt som mig. För hon med gårdagens smink och vingliga klackar kan det nog kallas tåg-of-shame.

Vid Gullmarsplan ropar biljettkontrollanten efter vakter och muttrar något om att en ljuslockig ung man sovit på tåget i över en timme. Det betyder att han hunnit åka sträckan Alvik-Sickla Udde ett antal gånger trots att tuppen knappt gått upp. Intorkade blodfläckar guidar mig mot tunnelbanetåget och trots att vagnen är i princip tom sätter sig en tant bredvid mig. Hon luktar illa och jag lutar mig fönstret och låtsas sova. Tanten har en dragväska som hon öppnar när vi rullar från Medborgarplatsen. Jag misstänker starkt att hon förvarar döda djur i den för stanken som steg upp ur väskan har jag bara känt den gången vi hittade en halvrutten grävling bredvid vägen en sommardag. Med pannan mot rutan andas jag små korta andetag som gör imfläckar på glaset. Försöker tänka på annat och vid Slussen kliver tanten och hennes doft av.

När jag dimper ner på min plats på tåg 80 mot Östersund är det med en viss känsla av lättnad. Efter nästan ett halvår i kungliga huvudstaden trivs jag bra, men jag är trött. De 21 minuter från att jag klev in i hissen på Midskeppsgatan till dess jag landat i tågsätet speglar bra vad som gjort mig trött. Intrycken är så många och så totala hela tiden att jag valt att spendera mina lediga veckor i stugan och vila hjärnan.

Planen var att börja vila redan igår men mitt föräldrarhem i Lassas förvandlades i ett slag till Gulag och jag fann mig själv gräva ogräs med mor och bära möbler med far. Framåt kvällskvisten satt jag trött i soffan och hade flottigt otvättat hår. Men då mina kära vänner lockade med vin och tv-spel fick det bli en snabbdusch. Lagom när Wayne Rooney kvitterade mot Barcelona satte jag mig på cykeln mot stan.

Hos Kossan fick jag en ny upplevelse i och med tv-spelet Kinnect, nåt nytt där man inte har dosor utan sig själv och styr med händerna. Galet svårt men kul. Helt utan hänsyn till Kossans stackars gamla granntant tävlade vi i allt från häcklöpning till dans. Vin agerade sportdryck och när värdinnan försökte bjuda på ost och kexbricka hjälpte alla till att förstöra det. Jag vickade kexfatet så att majoriteten kex hamnade på golvet. När Kossan fyllt på med nya kex upprepade jag min bedrift. Men för att sedan verkligen sätta punkt för alltihopa tappade Mackan balansen när han och Soffe hetstävlade mot varann i häcklöpning och satt sig på ostbrickan. Haha. Hahahahahahahaha. Okej, det låter kanske inte så kul men den dagen ni är med när någon sätter sig på en ostbricka kommer ni förstå...

Nu har i alla fall vilandet börjat och snart ska mamma skjutsa mig till stugan. På vägen dit ska vi stanna och proviantera så att det inte finns någon risk att jag, det 26-åriga barnet, faller ur under dagarna ensam i Hästhagen. Först vankas det dock lunch på mor och fars nyrustade altan. Håll skinnet spänt med andra ord.

Må gott.