Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Jag borde hänga tvätt och styra upp lägenheten eftersom någon ska komma och putsa fönstren åt mig imorgon. 
Borde även diska och mest av allt gå och lägga mig men det gör jag inte. I stället filar jag på det där smset jag 
funderat hela dagen på att skicka. Det börjar snart bli färdigt, snart har det värkts fram ur djupet av mitt hjärta. 
Ibland när jag väntar på inspiration undrar jag om inte jag är en av dem som begåvades med ett djup likt Ronjas 
Helvetesgap. Andra dagar är jag mer realistisk och ser mig själv som en långgrund sjö. Men just nu fiskar jag 
långt ner efter rätt ord, efter rätt ordning att sätta dem i och efter modet att trycka på den där skicka knappen 
på min sönderslagna mobil. I helgen tappade jag den på ett dansgolv vi hamnade på och någon klev på den. 
Otacksamt och jobbigt men samtidigt skönt att inte vara en sån där människa med fancytelefon. Min svartröda 
historia blev aningens mer trasig men håller ändå ihop någorlunda. Ni som känner mig vet att jag nu bara vinner 
tid och nervöst babbelskriver. Det är dags att skicka iväg det där. Må gott hörrni. Ta inte er själva på så stort 
allvar. Godnatt.