Nedräkningen i Sundsvall fortsätter. På dagarna skriver vi ingresser och puffar, risas och rosas och på kvällarna skjuter jag på städningen av lägenheten mer och mer. Lovade mamma att jag inte skulle lämna allt till sista sekunden men på det känns som om jag mentalt hade fingrarna korsade bakom ryggen. Enligt mina egna vetenskapliga undersökningar presterar jag bäst under press. Så mor om du läser det här oroas inte. Allt är lugnt.

Sent igår kväll slängde jag ut en annons på Blocket om min säng. Skrev att jag ville ha en röding men tänkte att om ingen vill ha den så tar jag Karin till hjälp och bär den till grovsoprummet. Efter tjugofem minuter fick jag sms som frågade om sängen fanns kvar. Eh, vad tror folk? Att jag har typ Ullared-kommers i lägenheten? Imorse hade jag fler sms och fyra mail från sängköpare. Så nu har jag hux flux sålt min säng och gått från asketiskt inredd lägenhet till något campingliknande. Dock inte så ofta man campar med Ulrica Hydman Vallien-lakan kanske...

Jag borde gå ut och gå en riktig långpromenad. Min förslappade kropp skulle må bra av det. Men av någon anledning sitter jag kvar här bland kuddar och täcken och funderar om det är värt att resa på sig och gå till köket och hämta saft och kakor.

Efter noggrannt övervägande ska jag hämta kakor. Och alla de där viktiga sakerna jag ville skriva om får vänta till en annan dag.

Jag gillar att du säger vad du tycker
Men det du säger att du tycker säger inte mycket...