Efter många om och men och en del tårar och packångest har jag kommit iväg till Stockholm. Om och men är ju ständiga inslag i min värld. Tårarna och ångesten har hälsat på när jag suttit i ett hav av flyttkartonger och insett att jag äger mer prylar än vad som är bra för någon mänsklig varelse. Förstå mig rätt nu, jag är oerhört tacksam för alla fina presenter jag någonsin fått men från och med nu önskar jag mig träd i Vi-skogen, getter i Namibia och annat som inte kan packas i kartonger när det är dags att röra på sig...

På måndag är det dags att börja på TT. Imorgon ska jag ta mitt nyinköpta blåa kort och reka terrängen. Lånar just nu Malins lägenhet i Midsommarkransen så första dagarna behöver jag bara klara av att ta mig till röda linjen och åka åt rätt håll. Om inte Rudan fackat till det så flyttar jag i veckan ut till HammarbySjöstad och en liten etta. Ska nog reka den terrängen också bara för att minska chansen att vilsa bort mig helt. Kvällens Ladies Night hos JennyP blir en träningsrunda i att hitta i Storstan. På något sätt känns det rätt skönt att oroa sig över hur man hittar överallt, nervositeten inför TT får liksom inte så stort utrymme då. Tack livet.

Igår lyssnade jag på Aktuellts nyhetssändning, en kvinna från ett resebolag pratade om kaoset i Egypten. För inte alls länge sedan satt jag och lyssnade på samma resebolags folk som varnade för att resa till Egypten för att en monsterhaj härjade runt och bet benen av folk. Igår kväll var det andra tongångar. Det är lugnt liksom. Kairo brinner och regeringen avsätts och tusentals skadas i demonstrationer. Men det är lugnt, vill några svenskar åka ner och titta på pyramider och hajsimma så klart de ska göra det. Logiken går över mitt huvud. Nu är jag visserligen både rädd för hajar och arga människor men det känns som att jag rent praktiskt lättare kan undvika att möta hajen än jättedemonstrationerna. Jaja. Folk är ju och gör ju som folk som mest.

Solen skiner utanför fönstret och jag ska smyga mig ut en stund. Må gott folk.