I morgon är för övrigt helt rätt dag att plocka ihop de pinaler som är mina och inte Rudans eftersom jag i morgon ska lämna ifrån mig nyckeln till lägenhet 3403. Efter åtta fina månader skiljs vi åt som goda vänner. Jag kommer inte att sakna särskilt mycket, men å andra sidan vore det ju mycket tragiskt om jag gick och saknade en lägenhet. Ett omhuldande skal där man kan låsa in sig när det blåser ute. Men mer än så behöver inte det så kallade hemmet vara.

Mitt hem är i stället tryggheten från mor och far. Det är ett hem jag aldrig kommer att flytta ifrån. Men nog om det, innan jag blir blödig av det vin jag dricker och det faktum att den spellista som rullade igång började med Sonja Aldéns Du är allt och gjorde mig skakig. Det om något säger något om hur mycket jag jobbat på sista tiden. Klockan fyra stämplade jag ut från TT efter sex dagar med tiotimmars pass mellan 06.00 och 16.00. Kroppen känner sig numera lite mör och inte helt redo för stundande flytt.

I några månader framöver ska jag husera i min kvinnas storasysters lägenhet under hennes uppsägningstid. Just nu känns det ultimat för mig. Något rastlöst i mig har kommit tillbaka och en del av mig vill kasta sig iväg långt bort och få sand i alla hudveck och döva vuxenångesten med färgglada drinkar. Samtidigt så har mitt hjärta slagit rot på ett sätt som jag inte är van med och det vinner över det mesta just nu. Jag blir jollig och ligger och tittar på morgonen när jag borde gå upp och slippa stressa till jobbet. På kvällarna spelar det inte så mycket om vi inte gör något alls, det räcker med att sitta i soffan bredvid och göra ingenting. Det är tryggt. Lite ovant men jag klagar inte.

Min lillasyster är som alltid några steg längre fram i livet. I dag förlovade hon sig med sitt livs kärlek Mattepatte. Efter sex år där vi i närmaste omgivningen tjajat i tre år så har de nu slagit till. Jag är glädjd. För er som inte förstått att det är det nya ordet att säga om euforiska känslor så betyder det att jag är glad för deras skull. Ser redan fram emot bröllopet. Snart kommer de ju vara hårt arbetande välavlönade människor båda två så väntar mig något fancy i stil med Daniel och Victoria.

Hade tankar på att ge min syn på den senaste dagarnas nät-kommentatorsdebatt men oförmågan att koncentrera mig på att bara skriva gjorde att det fick bli en lättsam uppdatering om vad mitt liv gör med mig. Har glömt att nämna att skolan drog igång uppe i Sundsvall i dag, jag ska göra ett försök att skriva en c-uppsats men vi får se hur det går med det. Har inga planer på att flytta upp till norr igen, kan sträcka mig till Sandviken-Gävle-trakten där alla mina vänner finns men Sundsvall har gjort sitt i min värld. Det visste jag redan när jag satte mig på tåget tillsammans med Anna i januari. Det var nog. En dagstur med X-tåget komer det med all säkerhet bli men inte så mycket mer.

Om en liten stund kommer Annika hem från jobbet. Hon börjar tidigt imorgon så jag ska dricka upp det sista vinet, fluffa kuddarna och krypa i säng. Om morgondagens avslutning på flytten går något så när bra så kanske texten om kommentarerna blir verklighet i morgon. Och blir den inte det så tvivlar jag starkt på att någon människa tar skada av det heller. Godnatt med er.