Jag är sjuk. Eller nej, mera jag har varit sjuk. I måndags kväll var jag med två av Expressens finaste på bio och såg Hur många lingon finns det i världen. Fin film men ingen som går in på topp tio. Men som jag grät, inte nonstop men näst intill. Någonstans uppenbarade sig tankarna om att nej, så här brukar det inte vara. Okej lagomt instabil men det var nästan löjligt. Somnade med en konstig känsla i kroppen och vaknade några grader varmare än vad som är bra.

Istället för att sitta på mitt för tillfället egna rum i riksdagshuset så ägnades tisdagen åt skräptv och att läsa igenom gamla DN som inte hunnits med sista tiden. Efter ett tag blev det outhärdligt tråkigt och jag gav mig på den enda fysiska aktivitet jag orkade med. Äta. Jag åt lite av varje och till slut mycket av allt. Tänkte ungefär var femte minut att "när jag blir frisk gud vad jag ska träna". En fin tanke som öppnade upp nya vägar mot ännu mer härdat fett och sköna kalorier.

I dag är jag piggare, dock kändes en vårproposition inte som den mildaste av arbetsdagar för en halvfebrig kropp så jag stannade snällt hemma och kurerade mig lite till. Lagomt så här fjorton timmar in på dagen har jag surfat på alla hemsidor jag kan komma på, tittat på allt jag vanligtvis spyr på på tv och ätit fyra glassar. Glass är bra när man har feber läste jag på webdoktorns sida, då är det ju helt okej att överdosera i ivern att bli frisk.

Men det som kan konstateras är att det är fantastiskt tråkigt att vara sjuk. Om jag vore lite smidigare skulle jag klättra på väggarna. Kan inte förstå de människor som frivilligt sitter hemma hela dagarna. Om man inte bor på typ Disneyworld måste det ju vara helt meningslöst. Lappsjukan som slagit ro i mig är inte att leka med och får jag inte snart mänskligt umgänge står jag inte för konsekvenserna av mitt handlande. Ska bota en del av den ofrivilliga enstörigheten med att gå till Coop och hämta ut ett paket. Ska göra mitt allra bästa för att inte bli som Gösta, 87, som hänger på affären mest hela dagen och desperat gärna vill bli vän med personalen. Jag har ju vänner. Massor med vänner. Ja gud va vänner jag har. Behöver liksom bara få bekräftat att andra människor fortfarande finns och att det inte skett någon typ av Day after tomorrow medan jag suttit inspärrad på fjärde våningen och väntat på friskhetstecken.

Innan jag blir mer galen och någon ringer hispan trycker jag på publiceringsknappen så ni får ta del av mitt otroliga liv här i Storstan. Må gott världen.