Ibland händer det konstiga saker i världen. Till exempel när snö faller i hela Sverige utom i Sundsvall. Eller när en galning i Malmö hojar runt och skjuter prick på oskyldiga människor. Eller när journaliststudenterna får skäll för att de gör som de får lära sig och tänker kritiskt, kritik får nämligen riktas åt alla håll utom utbildningen. Eller när jag får för mig att börja träna.

Ja. Ni läste rätt. Jag tränar igen. Det var dags för den Hallbergska uppryckningen. När magen börjar likna en punkterad Barbamamma och orken inte skulle räcka till för en person i koma, då brukar det vara dags. Denna tiden var nu. Numer befinner jag mig några gånger i veckan på det något sunkiga Friskis och svettis i Sunkan. Nästan varje gång jag går dit hamnar jag i en dödsångest situation. Tänk om den som uppfann träning hade gjort det något lättare, då skulle det ju varit så mycket roligare samtidigt...

Men på Friskis finns det i alla fall tillräckligt att sysselsätta sig mentalt med för att stå ut en timme. Jag förundras över den pinnsmala, bleka Kalles kaviar-pojken som hysteriskt cyklar på träningscykeln med noll motstånd och då och då gör tokryck så jag tror han ska väcka liv i hojen och fara genom väggen. Vad vill han med livet?
Är inte cykelnissen där finns alltid utbytesstudent-indierna som tränar i birkenstocks och Levisjeans båda à la Kent Nygren -93. Indierna får dock konkurrens på Friskis fashionweek av unga damer i fräscha kläder, kläder som är lika fräscha efter träningen då de ägnar större delen av tiden att fnissa och fixa luggen. Vad vill de egentligen med livet?
En annan av mina favoritgrupper på gymmet är de som i strandshorts, wifebeater-linnen och mössa kör bänkpress tills de spricker. En annan favorit är femtiplus damen som tror hon är tjugofem och som gör mösskillarna avundsjuka allihopa genom att ha en osynlig tyngdlyftare i sin solariebrända kropp. Ibland tror jag att hennes hud ska spricka som en knäppkorv när hon lassar på sjuttio kilo på axlarna och gör benböj. Vad vill de egentligen?

Och vad vill jag som sitter och råglor på alla dessa knasiga träningsfreaks? Bra fråga. Jag vill nog bara bli lite sundare. Nej. Jag ljög. Jag vill ha en anledning att baka kakor varje dag och äta enorma mängder onyttigheter. Men säg det inte till någon...

För att spä på den sunda inställningen till livet så spelar jag och Sofia badminton på lördagarna. Två timmar och två vinnarskallar slutade i lördags med kastade racketar och en eftermiddag utan ett ord till varandra...

I dag har jag skrivit ett kort för jag vet inte vad man säger till någon som fått ett svårt besked. Jag vet inte vad man skriver heller men orden hamnade där och nu håller vi alla tummar för att det går bra allting.

I övrigt rullar livet på. Jag fick ett B i grävkursen. Praktikbreven är skrivna och kanske får jag söka boende i Stockholm snart. Mamma kommer hit och hälsar på imorgon och på fredag far vi hem tillsammans. På lördag är det dags för en av årets höjdpunkter: fest i Blå huset! Nästa vecka fyller Stella 1 år och det vankas kalas. Mor och syster far till Thailand tre veckor, själv får jag läsa politisk kommunikation i Sundsvall.

Nej. Nu får det räcka.

"Jag tänker mig en cirkus, den allra finaste som getts..."