Det har gått nästan tre veckor sen jag skrev något här. Skolan har tagit upp en hel del tid men mest har jag nog inte haft något att berätta. I dag är första dagen på en av de tre skönaste helgerna under höstterminen, helgen då tentan är gjord men den nya kursen har inte startat. Jo Nesbö, badminton, gotta och promenader är planerna för de här två dagarna med guldkant.

Okej. Trots tre veckors frånvaro från er som bara möter mig via bloggen så behöver ni inte vara rädda. Jag är samma jämntjocka människa som innan. Ikväll tänker jag mig att gå över till grannarna och socialisera. Vi får se. Förresten så älskar jag att Robyn dansar obegripligt i sina nya videos. Hon blev ännu mer idol då. Det hade varit fint att få se henne i Stockholm i december men biljetterna gick ju åt snabbare än vatten i Sahara så...

Jaja gottfolk. Lyssna nu på Robyn och njut av att det är fredag. Har ni tråkigt så klistrar jag in några bilder här nedan om gud vill och tekniken funkar. Må gott. Lev fritt. Älska.



So far away, but still so near
The lights go on, the music dies
But you don't see me, standing here



Sabels galna kattunge Dino. Med galen menar jag verkligen galen. Typ hej-jag-klättrar-upp-på-dig-som-ett-klätterträd-när-du-kliver-ur-duschen-galen...

En promenad i vinyan, vendemian började samma dag jag for hem. Tack.

Sabio och Walter. De håller stilen. Tryggt.


And this ladies and gentlemen, only in Italy. En karta över fem kvadratmeter flygplatstoalett. Tack.

Förra helgen kom familjen Hallberg/Nygren och hälsade på och firade min ålderdom. Skarpsynta som varit med en stund känner igen Alba-brallorna från mitten på 90-talet som ännu i dag pryder mina ben.


Anna Hallberg. Need I say more?