Det snöar.
Det har snöat i över två dygn i sträck. På de stora vägarna far lastbilar och bilar omkring hejdlöst och fler verkar ligga i diket än på vägbanan. Hanna skrev på Facebook om vintern -98 när all världens snö bestämde sig för att falla över Gästrikland. Vi var insnöade och det enda som tog sig fram var typ bandvagnar. Det känns inte helt otippat att det skulle hända igen. Eller att isbjörnarna tar över gatorna snart.
Igår klev jag upp i ottan för första gången på mycket länge. Anledningen hette jobb och efter åtta timmar på redaktionen i Gävle klev jag igår kväll på bussen hem mot Sandviken. Ibland skyltar gamla 41an om och blir 47an som går mot Årsunda och mina utsocknes hemtrakter så jag bestämde mig för att fråga chauffören. Det skulle jag aldrig gjort.
- Kör du till Årsunda efter Sandviken?
Jag frågar glatt chauffören och ser sedan att han ser ut som ett trött lik.
- NEJ NEJ NEJ, nu är det slut jag går hem.
Meningen hann knappt lämna hans läppar innan bussen rivstartade iväg och jag tog några hambosteg längre bak i bussen. När bussen rullade ut på riks80 såg det ut som om någon tryckt in ett tivoli i en sån där boll man skakar så det snöar. Polisljus, ambulansljus och snöplogsljus bildade någon form av mini-Vegas och hastigheten hade inte skrämt knappt ens en sköldpadda. Naturligt och förståeligt med väglaget. Min trötte busschauffören hade dock ingen förståelse för vare sig väder, vind eller plogbilar. Istället la han sig i omkörningsfilen och trampade plattan i mattan. Vi körde om fler och fler, till och med 41and som gått en halvtimme innan. Jag satt med skräckblandad förtjusning och undrade lite om vi var med i en ny inspelning av Speed-filmen eller om allt berodde på herr busschaufförs hemlängtan. Till slut kom vi hem och en kollektiv suck av lättnad gick genom bussen, aldrig har väl synen av Sandvikens fashionabla resecentrum varit så välkommen.
Min nya karriär som professionell gambler har äntligen börjat gå åt rätt håll. I onsdags drog jag in storvinsten 22 kronor på Lotto. Nu så gott folk. Snart kommer jag glidande i en Jagga med guldfälgar.
För några veckor sen hörde jag fotbollsgurun Thomas Wernersson orera om att svensk fotboll måste byta speltid från vår-höst till höst-vår för att kunna konkurrera med andra europeiska ligor. Nu är jag inte superinsatt i fotboll men jag är inte helt dum i huvudet så jag måste ju ställa frågan om vi i så fall ska ha ett fyra månaders uppehåll över vintern? Eller ska vi införa rolba på fotbollsplanen? Spela i bävernylonoverall? Ha röd bol som i bandyn? Eller ska vi helt enkelt försonas med det faktum att vi är ett vinterland halva året och att fotboll spelas på gräs och är en sommarsport? Kanske det är dags för Sandvikens kommun att höja värmen och odla gräs inne i Göransson Arena och bli en sommararena mitt i vintern?
Dags att fortsätta med mitt lördagsnöje att skriva PM i politisk kommunikation. Kanske slår jag till och filar på vår powerpoint också... Jaja. Livet kunde vara värre. Jag hade kunnat behöva sitta utomhus och skriva PM...
Igår klev jag upp i ottan för första gången på mycket länge. Anledningen hette jobb och efter åtta timmar på redaktionen i Gävle klev jag igår kväll på bussen hem mot Sandviken. Ibland skyltar gamla 41an om och blir 47an som går mot Årsunda och mina utsocknes hemtrakter så jag bestämde mig för att fråga chauffören. Det skulle jag aldrig gjort.
- Kör du till Årsunda efter Sandviken?
Jag frågar glatt chauffören och ser sedan att han ser ut som ett trött lik.
- NEJ NEJ NEJ, nu är det slut jag går hem.
Meningen hann knappt lämna hans läppar innan bussen rivstartade iväg och jag tog några hambosteg längre bak i bussen. När bussen rullade ut på riks80 såg det ut som om någon tryckt in ett tivoli i en sån där boll man skakar så det snöar. Polisljus, ambulansljus och snöplogsljus bildade någon form av mini-Vegas och hastigheten hade inte skrämt knappt ens en sköldpadda. Naturligt och förståeligt med väglaget. Min trötte busschauffören hade dock ingen förståelse för vare sig väder, vind eller plogbilar. Istället la han sig i omkörningsfilen och trampade plattan i mattan. Vi körde om fler och fler, till och med 41and som gått en halvtimme innan. Jag satt med skräckblandad förtjusning och undrade lite om vi var med i en ny inspelning av Speed-filmen eller om allt berodde på herr busschaufförs hemlängtan. Till slut kom vi hem och en kollektiv suck av lättnad gick genom bussen, aldrig har väl synen av Sandvikens fashionabla resecentrum varit så välkommen.
Min nya karriär som professionell gambler har äntligen börjat gå åt rätt håll. I onsdags drog jag in storvinsten 22 kronor på Lotto. Nu så gott folk. Snart kommer jag glidande i en Jagga med guldfälgar.
För några veckor sen hörde jag fotbollsgurun Thomas Wernersson orera om att svensk fotboll måste byta speltid från vår-höst till höst-vår för att kunna konkurrera med andra europeiska ligor. Nu är jag inte superinsatt i fotboll men jag är inte helt dum i huvudet så jag måste ju ställa frågan om vi i så fall ska ha ett fyra månaders uppehåll över vintern? Eller ska vi införa rolba på fotbollsplanen? Spela i bävernylonoverall? Ha röd bol som i bandyn? Eller ska vi helt enkelt försonas med det faktum att vi är ett vinterland halva året och att fotboll spelas på gräs och är en sommarsport? Kanske det är dags för Sandvikens kommun att höja värmen och odla gräs inne i Göransson Arena och bli en sommararena mitt i vintern?
Dags att fortsätta med mitt lördagsnöje att skriva PM i politisk kommunikation. Kanske slår jag till och filar på vår powerpoint också... Jaja. Livet kunde vara värre. Jag hade kunnat behöva sitta utomhus och skriva PM...
Kommentarer
Trackback