Anthem of Nacksta, söndag i maj.

Spotify är ett trevligt påfund. I min värld leder det ofta till nya bekantskaper. Eller som just nu, en återuppväckning av en gammal idol. På nåt sätt har krulltotten Tommy Körberg alltid varit en av mina favoriter. Inget man skyltar med precis. Inga skivor man springer benen av sig för att först få handla på Rocks i Valbo. Nej nej. Ibland glömmer jag mig dock, som på natten under OK Hammarens årsfest när jag i mikrofon ylade "Stad i ljus" och kände äkta lycka. Det kändes bra just då. Kanske inte lika mycket dagen efter. Då led jag av en liten Tommy Körberg-ångest. Det blir lätt så.

Sista dagarna har han fått komma tillbaka in i mitt liv och det gör mig lite varm. Har gjort tappra försök att spränga ljudvallen, eller i alla fall datorns högtalare, med hans mörka stämma. Hade inte vädringsfönstret varit öppet finns risken att jag också sjungit ut.

Läser igenom vad jag skrivit och inser att jag borde försvara mig. Jag är inte den psykiskt knasiga Tommy Körberg-stalkern ni målat upp en bild av. Det är inte så. Nej. Möjligen i juletider blir jag den personen. Vem kan inte älska Julen är här? Men nu är det inte jul. Och jag är inte knäpp. Nej.

Några dagar till och sen är vetenskaplig rapport ett minne blott. Jag har en teori om att min plötsliga besatthet vid Anthem kommer att gå över i samma sekund som rapporten blir färdig. Då kan jag stilla mitt begär genom att fuldansa hela sommaren till "Somebodys taken Maria away" och dölja mitt medlemsskap i TK-fanclub.

Tack än en gång för visad uppmärksamhet. Må gott. Lev väl. Lev nu. I ett land utan namn som den store hjälten skulle sagt. Amen.

PS. Igår härjade ett gäng vilt i Nacksta, så vilt att jag ringde polisen. Tommy hade varit stolt. DS.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback