I söndags sov jag på Gävlevägen. Soffan var mjuk och kroppen full. Av glädje och hemmagjorda mojitos. Nån gång under natten slog törsten till och jag hämtade vatten i den enda drickdonet som var rent efter festligheterna. En svart kaffekopp. När morgonen kom och öknen återvänt till min mun rävkika jag mot det överbelamrade bordet och greppa en svart kopp. Attans att den innehöll en gammal vodkalime.

Mina dagar på Arbetarbladet går fort, även om jag ibland gör absolut ingenting så rinner tiden iväg. Förra veckan prydde mitt namn en hel del artiklar och det gjorde intryck på cheferna som erbjöd mig sommarjobb i tio veckor. Den här veckan började med en dag i total stiltje som följdes av en dag när jag erbjöds att direkt fortsätta jobba efter praktiken. Oj. Helt plötsligt satt jag där i min gungande kontorsstol och behövde ta ett stort beslut. Jag valde skolan, om det var rätt eller inte får framtiden visa...

Ett tåg har spårat ur i Oslo. För ett tag sen hade det inte påverkat mig särskilt mycket men saker och ting förändras och nu känns det obehagligt.

Min söta rara pappa har fixat tv i mitt källarrum. Nu kan jag återuppta vanorna jag skaffade mig i Sundsvall. Googla tv.nu hundra gånger per kväll, flippa hejvilt mellan kanalerna för att hinna se så mycket som möjligt av allt underbart tv-världen erbjuder. Jag har saknat den totala förvirring och hysteri som brukar infinna sig strax innan John Blund hälsar på. När Aktuellts sena sändning flimrar på näthinnan tillsammans med utröstningen av Biggest Loser och psykoplingen från Vem vet mest.

Som den digitala människa jag är har jag kollat på skatteverkets hemsida hur finanserna ser ut. Om jag gjort rätt och fattat rätt så ser det bra ut. Lite Robin Hood-känsla just nu.

På lördag far jag till Stockholm, vidare till London och till sist en sväng till Kumla innan jag återvänder till Sandviken för några dagar. Packningen känns som en utmaning. London-väskan ska delas med fröken jag-packar-27-kg-för-att-åka-till-jobbet-Bäckström. Det är inte bara en utmaning, det känns närmast som en utopi. Hade det här varit en tv-serie hade det låtit dum-dum-dum-dum-dum-dum-to-be-continued...

I Lassas börjar det närma sig middag, rotmos och fläsklägg. Smask.

Ross Copperman - Found you.