Jag packar ihop Sundsvall. Åtminstone dom delar jag vill ha med mig hem över sommaren. Tre stora väskor fylls med kläder, datorer, kameror och mat jag inte orkat äta upp. Av mitt första år som seriös student vid universitetet återstår en dag. Opponering på våra vetenskapliga rapporter, och frankly kan det gå precis hur som helst utan att påverka mitt annars så fragila sinne nämnvärt. Det är ju liksom sommar.

Jag har skaffat mig årets första solbränna, som alla år ligger betoningen på bränna. Imorgon kväll kommer jag vara i Örebro och gratta min lillasyster som har gjort sitt på Örebro universitet. Hela helgen får jag umgås med min familj och min hjärtevän, de bästa delarna av mitt liv. På måndag börjar min första anställning någonsin som journalist. Oavsett vilken bokstav vi tilldelas för vårt arbete med rapporten så är livet gott.

Igår hade min klass terminsutvärdering. Muntlig sådan där alla skulle få ventilera sina åsikter. Det är en fin tanke, eftersom vi tidigare i år lärt oss att i Svea rike finns något som heter yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men som i alla lägen är det svårt att leva som man lär. Åsiktsfriheten byttes mot "okej-säg-vad-du-tycker-men-var-beredd-på-att-bli-påhoppad-av-folk-som-inte-tycker-som-dig". Hade tillställningen kallats debatt om terminen skulle jag köpa den sortens händelser. Men när det hävdas, och pekas med hela handen för att det ska ske, att alla ska få göra sin åsikt hörd, då kan jag tycka att respekt är en bra ingrediens. Om folk kan acceptera att åsikter går isär fungerar det. Men när det finns människor som är så övertygade om att de upplevt saker på rätt sätt att det blir deras kall i livet att övertyga alla feltyckare, feltänkare och felkännare om den "rätta" vägen så undrar jag vart världen är på väg. Och vart tog åsiktsfriheten vägen?

Dags för lunch. Smaklig måltid.