I dag har varit en sån där dag som gör att den varma känslan i mig bygger bo, som en liten tomte kryper den in bakom revbenen och håller sig där. Det är bra att ha den där till de dagar det blåser kallt.

På en randig madrass i solen löste jag imorse Melodikrysset med mor och far i mitt Hästhagsparadis. Vi kunde allt utom en gammal Povel Ramel-sång. Jag har fuskgooglat nu så jag vet. Kanske kanske vinner vi den där Melodikryssetklockan som skulle kunna leda till eviga strider om ägarskap och familjebråk...

Min dag fortsatte på den forna gräsmattan Högbo bruks strandkant. Tillsammans med svartskalleföreningen and-vakade jag och badade halva min bleka kropp. Hade ju en liten önskan att ändra på blekhetstillståndet men när solen gick bakom ett moln större än Sarah Dawn Finers röv insåg jag att blekheten är här för att stanna. Istället för att utsätta oss för ultravioletta strålar utsatte vi oss för ultramånga kalorier från Marangoni. Det satt som en äkta badring runt kistan.

Skjutsade mor och far till Åshammar, bytte fordon med syster och trampade iväg till Ekostigen. En helkväll med en av mina bästa vänner var en perfekt avslutning på en skön dag. Två gånger har jag också träffat på Evve i dag. Känns som att jag nästan täckt in hela den närmaste kretsen i dag. En saknas, hon är i Sundsvall och jag saknar henne.

Igår var jag på mitt första skynda-iväg-det-kanske-är-nåt-stort-jobb. Polispådrag i Bomhus tack var ett rökt grisöra. Nån tomte på redigeringen bytte ut min fotobyline till Stefans. Tack för den Televerket. Men på internet kreddas actionreporter Linnéa Hallberg för dessa eminenta foton...
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.2186986-rokt-grisora-skapade-polispadrag

Dagens storhetspris går tilll Anette Kullenberg efter hennes divaintervju i Medierna. Maj gad. Snacka om att ta sig själv på för stort allvar när man inte ens kan bli radiointervjuad för att man äter sparris just då. Vem fan tror du att du är Anette Kullenberg? Prata, med eller utan mat i munnen, och låtsas inte vara fin dam och drick champagne. Du är inte större än någon annan, inte ens om du ställer dig på en stackars reporter. Då är du bara tragisk. Och snälla kvinna, vilken tur hon valde skrivandet. Med den, kanske sönderrökta, rösten hade nog kunnat orsaka bra många i sjön hivade radioapparater...

Godnatt.
Jonathan Johansson - Aldrig ensam
Patty Griffin - Rain
The Perishers - Pills