För snart ett och ett halvt år sedan pyntade jag huset för jul. Ensam. På andra sidan jordklotet satt mamma och pappa fast i ett varmt Bangkok när flygplatsen invaderades. Mamma svor att hon skulle klippa sönder passet och inte resa mer. En lyckad Italien-resa och några vändor till London ändrade hennes tankar. Nu tror jag tankarna på att klippa passet i partiklar är tillbaka.

I onsdags for mina päron tillsammans med sina bästa vänner till Prag. Lagomt samtidigt bestämde sig Island för att hämnas på alla som inte hjälpte dom i den ekonomiska krisen som fick till och med donken att stänga på ön. Vulkanen Fjöknajökul eller va den nu heter fick ett utbrott och spydde lava som blev till aska. Som i sin tur stängde alla flygplatser i norra Europa.

Lillasyster har knackat på datorn hela dagen och försökt boka in våra fyra tjeckresenärer på diverse tåg, bussar, färjor för att de på nåt sätt ska kunna komma hem den närmaste tiden. Hon är en datapärla. Som det ser ut nu tar de ett tåg och hamnar i Köpenhamn. Resten av resan är ännu lite vag men ett är klart. Deja vu.

Egentligen borde jag fara tillbaka till Sundsvall på måndag men kanske måste stanna här och ta hand om katterna. Stackars mig som kanske missar några metodföreläsningar, livet är hårt ibland...