Det jag trodde jag visste
En av mina vapendragare, Pea, gifte sig igår med sin Andreas. Hon var så vacker när dom kom in i kyrkan, entren är det jag minns bäst. Sen grumlades mina blå av glädjetårar och stolthet och allt annat som får mungiporna att dra sig mot ögonbrynen och hjärtat att slå snabbare. Älskade Evve, min Evve, sjöng så jag tror änglarna kastade sig ner från himlen för att få vara med. Jag såg på Oscar och hans glansiga ögon riktade rakt på sin sjungande andra hälft. Tittade på Adde som höll Pea hårt i handen. Hans blick på henne när de gick in i kyrkan. Det var så självklart allting. Så otroligt självklart. Det är så kärlek ska vara.
Kyrkan följdes av en fest tills kvällen blivit natt som i sin tur gått mot morgon. Jag höll tal utan att stamma eller spilla vin på någon. Hade plitat ner några stödord men det räckte med att titta på Pea och Adde för att veta vilka ord som skulle få rymma ur min mun.
Efter mat och tårta i enorma mängder så dansade vi. Och som vi dansade. Upptäckte att nästa generation homo sapiens sapiens inte vet vad macarena är, de har inte dansen sittandes i ryggraden som vi 25-taggare. Stackars människor! Evve med nya frillan och jag i mitt champagnefärgade fodral hade världens bästa luftorkester, inga låtar skonades och när Hannas pappa hämtade upp oss var mina fötter ömma men hjärtat fyllt av eufori över att jag fått en update mig hur underbar kärleken är...
Idag har varit min dag. På alla sätt. Jag är lite äldre nu, lite bättre. Lite tröttare även, kanske en släng av klimakteriesvettningar också.. Moster sa något om att ha levt en fjärdedel av livet nu, helt okej faktiskt. Hittills har livet varit som ett flipperspel med ömsom mjuka kuddar och hårda taggar. En inlärningsperiod för det som komma skall. Kanske blir minorna färre framöver? Kanske seglar jag in i rätt hamn där ankare kastas och tampar knyts? Jaja, allt är tillåtet. Jag är 25 år...
Imorgon bär det av norrut igen. Åka tåg själv eftersom Kakan åkt upp idag redan, funderar på att plugga under resan upp. Om jag får sitta åt rätt håll vill säga. Dagens I-landsproblem.
Dags att koja. Drömma om matspön med stora F...
Kyrkan följdes av en fest tills kvällen blivit natt som i sin tur gått mot morgon. Jag höll tal utan att stamma eller spilla vin på någon. Hade plitat ner några stödord men det räckte med att titta på Pea och Adde för att veta vilka ord som skulle få rymma ur min mun.
Efter mat och tårta i enorma mängder så dansade vi. Och som vi dansade. Upptäckte att nästa generation homo sapiens sapiens inte vet vad macarena är, de har inte dansen sittandes i ryggraden som vi 25-taggare. Stackars människor! Evve med nya frillan och jag i mitt champagnefärgade fodral hade världens bästa luftorkester, inga låtar skonades och när Hannas pappa hämtade upp oss var mina fötter ömma men hjärtat fyllt av eufori över att jag fått en update mig hur underbar kärleken är...
Idag har varit min dag. På alla sätt. Jag är lite äldre nu, lite bättre. Lite tröttare även, kanske en släng av klimakteriesvettningar också.. Moster sa något om att ha levt en fjärdedel av livet nu, helt okej faktiskt. Hittills har livet varit som ett flipperspel med ömsom mjuka kuddar och hårda taggar. En inlärningsperiod för det som komma skall. Kanske blir minorna färre framöver? Kanske seglar jag in i rätt hamn där ankare kastas och tampar knyts? Jaja, allt är tillåtet. Jag är 25 år...
Imorgon bär det av norrut igen. Åka tåg själv eftersom Kakan åkt upp idag redan, funderar på att plugga under resan upp. Om jag får sitta åt rätt håll vill säga. Dagens I-landsproblem.
Dags att koja. Drömma om matspön med stora F...
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Grattis igen!! Nu är du ju 25 på riktigt!! ;)
Trackback