Söndagarna kommer rusande, det verkar vara race bland veckodagarna med söndag som ständig vinnare. Tycker att det var och varannan dag är söndag. Inte det att jag har nåt emot söndagar, jag älskar söndagar. Speciellt söndagar efter lugna lördagar. Har hunnit redigera klart Pelle-uppgiften och kann med gott samvete åka till Gävle.
Ligger på soffan och glor på tv. Knappar mig runt på alla olika kanaler men sitter just nu fast på Svt B. Där visas Lilla melodifestivalen och det är skrämmande. Melodifestivalen för vuxna är ju en ganska sådär fultrevlig tillställning där kreti och pleti får tralla fram sina hemmapulade låtar och i slutändan vinner alltid Carola eller Charlotte Perelli. Bland barnen finns dock ingen Carola, det finns tyvärr inga barn heller har jag upptäckt. Trots en programledare i psykedelisk orange frack så är det vuxnare än Debatt.

Stylade av något som verkar vara en Sofi Farhman-wannabe på crack studsar barnen runt och mimar sina låtar. Glömmer bort att ha mikrofonen framför munnen. Playback går sångerna de skrivit själva och jag förfäras. Varför sjunger en nioåring om att "mitt hjärta blir aldrig helt"?

I intervjun innan hon ska upp på scen berättar Felicia, nio år, att hon hoppas att "svenska folket ska gilla henne". WHAT? Hennes låt heter Disco freak och hon sjunger om att sätta på sig lite smink. Jahapp. En liten dam som knappt tappar mjölktänderna rappar om att "i skolan får jag höra att jag ska tänka på bmi yo yo yo yo". Vart lär de sig allting?

Nåt har gått snett med den här skaran youngsters. De har blivit vuxna, mer vuxna än oss som faktiskt borde vara det. När jag för sexton år sedan (herregud.) var nio år gick vi på disco på Seljansborg. Dansade taffligt till Ace of base's The sign, höger vänster höger vänster. Sjöng med men fattade absolut ingenting av texten och väntade egentligen bara på godisregnet. Och hoppades att pappa inte skulle stå och hänga i dörröppningen när vi dansade tryckare. Får de ens godisregn nu?

Är jag verkligen så gammal att jag inte förstår den nya generationen? Och är jag för gammal för att tycka att pojken med gitarren och "Jag har det bra idag" är söt? Om de här barnen inte pratar utifrån  manus skrivet av Christer Björkman så verkar vi ju ändå vara på samma mentala nivå. Kanske att barnen är lite mognare än mig.

Jag ska nu ta min gamla kropp och slita hårt med diskberget. Under tiden ska min husgud Johnny Cash få fylla mina 42 kvadrat med sin stämma. Trevlig kväll gott folk.