Igår kväll såg jag på Ensam mamma söker. Ett sådär smågulligt program med lagom spåniga deltagare. Bakgrundsmusiken är härligt svensk ytterst nära töntgränsen och ibland med grova övertramp. Efter varje reklamsnutt får vi en barnanpassad uppdatering i programidén utifall någon av oss blivit lobotomerad under de fem miunter vi blev lockade att köpa tvättmedel och billiga herrskjortor.

De desperata morsorna släpar ungar och karlar runt i landet och överallt är allt "sååååå uuuuuuunderbaaaaart". Varje liten fis de utvalda killarna släpper är "sååååå hääääärligt ääääääärligt". De stackars minderåringarna läser skrivna manus och verkar ha blivit hjärntvättade. Ja menar, hallå, vilka barn vill se sin mor bli svingad i luften av Bosse-babian som gnäggskrattar och vill bli deras plastpappa?

Som genom magi blir de innan så kärlekslösa kvinnfolken plötsligt head over heals i allt någorlunda manligt inom fem mils radie. Dialogen kärleksmumsen emellan består enbart av klappklappspel med beröm av varandra. Platserna de picknickar på får fören på Titanic att likna OK-macken i Årsunda och romantiken flödar. Ändå blir det så krystat att barnmorskeföreningen skulle vara gröna av avundsjuka.

Efter att ha valsat runt i en hel drös med program, som förmodligen bottnar sig i typ två inspelningsveckor, så ska det väljas. Och gråtas. Och kramas. Alltid finns det "sååååå starka känslor" för båda de kvarvarande männen. Hur kan det kännas att bli vald och sen se på tv att donnan han tror han vill leva sitt liv med singlade slant mellan honom och Klas-Göran? Hon som sa hon var "sååååå käääääär".

Tack för att Sandvikenbruttan stod för ett sansat ögonblick när hon valde ingen alls. Tack för att hon faktiskt låter kärleken vara viktigare än gullgullet i tv med en brevskrivande mupp från Flen. Tack för att säsongen är slut och att alla ensamstående föräldrar kan återgå till att flirta i hyllorna på Ica och utan ångest nöja sig med en pizzamiddag på lokala haket med nyförvärvet i hjärtat...


Godnatt. Jag är sååååå trött men det är sååååå roligt att skriva till alla er hääääärliga människor på enternätt...