Jag har något emot superstylade übernya hem. Alltså där det känns fel att andas ut för att luften smutsar ner. Där väggarna är sterilare än en kastrerad katt. För mig är det oväsentligt om det plöjts ner tusen och åter tusentals kronor på tapeter med guldsmak och golv gjort i diamant, det smakar liksom surt ändå.

Däremot har jag två favoritplatser här i närheten, två hem där värmen slår emot en direkt innanför dörren. Det är så där att när man tar i handtaget och ska öppna dörren så pirrar det till i magen bara av känslan att man är välkommen där. Dom sista dagarna har varit snälla mot mig och jag har fått vara i båda dom här hemmen, tack.


Jag har tvingats göra ett val idag, foten eller handen. Har känt efter och vägt för och nackdelar och till slut kastat kryckorna. Ser ut som en korsning av Astrid 97 år och Stampe Kanin nu men hellre det än att sövd gå en rond mot buckeln på handen. Sen får det bli som det blir med baktassen, jag har ju överlevt värre.

Idag har jag orsakat ett smärre datahaveri på Timotej. Något är vajs med den fasta datorn, och i den bor sådär tiotusen låtar. Det är en anledning till oro, skulle vara mycket tråkigt om det sa poff och allt var borta. Men hjälten som bor i mig slog sig fram och trotsade härvan av försvunna filer och virus. Jag har lovat hjälpa Hanna med musiken till 30årsskivan på lördag så knackade fram några skivor. Får väl se om dom får godkänt eller inte!

Har ett musiktips att komma med nu också, en lätt androgyn herre vid namn Brett Dennen gör skön musik. Även en man vid namn Matthew Ryan är värd att lyssna lite på. Ja det blev ju två men det kan ni väl vara värda om ni orkat läsa ända ner hit.

Här får ni nåt helt annat, en saftig nostalgitripp som kom över mig när jag klickade runt bland låtarna idag.



Sov gott.