Ibland behövs det en käftsmäll för att vakna, ibland ett fall hårt som sten, sen finns det gånger då det räcker med att lyssna på någon som känner en bättre än man tror. Jag har trott flera gånger att jag varit vaken, men i verkligheten har jag varit nånstans däremellan. Men nu är sömnen gnuggad ur ögonen, drömmen en blek, avlägsen kontur som ingen nånsin färglade. Och jag, jag står pall.


Inatt tumlade vi runt i snön på stan jag och min kaka. Åt korv med bröd hos välgörarna på Sibylla. Hittade en förlorad ägodel som dessvärre inte var i lika piggt tillstånd som förut. Ikväll börjar vi om från noll och ser var vi hamnar. Först ska ett antal timmar på jobbet klaras av men sen så är det frihet under ansvar som gäller.


Nu ska det lagas mat här i Lassas. So long suckers.