Rastlöshetens mörka baksida

Jag är rastlös. Detta botar jag oftast genom att äta. Allt som kommer i min väg får jag ett plötsligt sug efter, ett sug som kan få alla gravida bruttor att slänga sig i väggen med sina cravings. Jag tuggar med sån hastighet att käkarna till slut lever sitt eget liv. Det är ett problem. Visserligen ett problem jag älskar men ändå ett bekymmer.

Tänkte liksom slänga in en bild på Gilbert Grapes mamma här för att illustrera för mig själv vart min rastlöshet kan ta mig men hittade en bild på en katt istället. Herregud.



HERREGUD.



Läste precis att The Sounds spelar på Peace & Love i sommar. Då var det spikat med ett besök i Borlänge alltså.


So long.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback